loggo_lindyoga150719_NYphone

2019 > 07

Det var en gång en flicka som gick i en mörk skog. Det började skymma och solen skulle snart gå ner bakom kullarna. Skogen blev mörkare och mörkare och skuggorna fler och fler. Flickans steg blev mer och mer spända och öronen växte. Hjärtat började bulta allt mer ju djupare in i den mörka skogen hon kom. Det prasslade till och hon vände sig om. Hon fick en känsla av att hon var förföljd. Ådrorna i kroppen frös till is och käkarna var tighta så att hon nästan fick huvudvärk. Ingenting hände. Hon fortsatte att gå utmed stigen. Om någon skulle överfalla henne här var det få som skulle höra hennes rop på hjälp. En tår började rinna nerför kinden. Vad gjorde hon här ute egentligen? Hur hade hon hamnat så långt bort från det hon tyckte var en trygg plats såsom hemma i mormors kök där doften av nybakad sockerkaka osade och fick henna att mjukna i ansiktet. Det prasslade till igen och ljuden var närmare den här gången. Nu började hon springa. Hon sprang för livet. Ville ut ur den mörka förfärliga skogen, fort fort, bort bort, men visste egentligen inte vart hon sprang. Plötsligt stannade hon och fick syn på en liten varelse på stigen framför henne. Det var en hare som tittade storögt på henne. Hans runda stora bruna ögon var som om de saknade botten. Hon drunknade i dem  ett slag sedan log hon och sade "hej". Åh, så dumt, tänkte hon. Var det bara en hare. All skuggor och läskiga ljud var bara ren inbillning.  Ren inbillning. Avslappnad vandrade hon vidare och kom så smånigom ut ur den mörka skogen som inte alls var så mörk längre. Med stadiga steg traskade hon vidare.

Tänk om allt är ren inbillning. Det du går runt och tänker. Hur mycket elände skapar du inte i ditt eget lilla bo. Du märker inte ens att spänningar kommer smygande tillsammans med inbillningarna. Vad är det du inbillar dig? Har du inte tillräckligt med pengar? Är du på väg att bli sjuk? Kommer du förlora jobbet, partnern, barnen? Ska någon flytta?  Kommer du bli övergiven? Kommer hotet närmare? Främlingar, flyktingar, brottslingar? Det är deras fel att livet är för jävligt, inte ditt. Det är inte mitt fel att världen ser ut som den gör. Du fortsätter kasta sten i glashus och glaset fastnar och rispar ditt ansikte. Men älskade vän, det finns inget glashus, skärvorna är dina tankar och de är inte ens sanna. De är bara ren inbillning. Du är hel. Du bor i en fantastisk värld som inte har några gränser. Skönheten smeker dig om kinden. Du är här. Här kan inga faror nå dig. Allt är bra. Allt är otroligt bra. 

Livet är ett sant mirakel!

Boktips ; Läs gärna Yoga, Jesus och jag - en sann berättelse som ger hopp. 
Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter