loggo_lindyoga150719_NYphone

Har ni hört de uttrycket förut…
-       Gud, vad snygg du är
-       Gud, vilken tur att …
-       Gud, vad gott
-       Gud, vilket väder vi har…
 
Bara så där….brister vi ut i glädjetjut som när våren knackar på dörren och vill ta oss ut på utflykt bland blåsippor i backarna och hästhovar som hörs och fågelsången som kvittrar från gren till gren. Livet är ljust och lyckligt, marken sjunger och himlen är blå, några stackmoln är som strössel därpå. Himmel, vad livet känns lätt. Plötsligt är vintersorgen ett minneblott och möjligheterna ligger för våra fötter. Vem tackar vi för undret att få leva? Varandra? Oss själva? Eller bara förundras vi över livets årstider? Är det rena turen att våren slår ut i sin blom eller finns det en mening med allt? Livet är en ren berg och dalbana, det går upp och det går ner, det är grått och det är färgglatt och vi får åka med. Det går fort och det går långsamt. När det går långsamt vill vi att det ska gå fort och när det går fort vill vi att det ska gå långsamt. Vilken plåga. Livet. Det sköra och vackra lilla livet. Vill vi inte ha mer av det goda, säg? Vill vi inte vissla på väg till jobbet varje dag? Vill vi inte kyssas och dans på en måndagsmorgon och väcka oss själva som om det vore julafton varenda dag. En lycka bortom bergen, är den värd att söka efter eller enbart en avlägsen dröm bortom horisonten? Vad kan du göra åt denna längtan att få bli fri från bördor och skuld så att du kan möta livet med ett leende, vad som än kommer i din väg. En visshet om att ett litet stackmoln som skymmer solen, endast skymmer den för en kort stund. Solen lyser in i ditt hjärta och när du ber om mer så lyser solen från din insida och värmer din själ, mer och mer. De nygräddade bullarna doftar så gott och fikastunden på trappen med din älskling gör livet värt att leva. Du anar inte hur mycket din lycka betyder för världen. Din egen lycka sprider sig som ringarna på vattnet. Du blir som en egen attraktionspunkt på livets nöjesfält. Universum kan inte undgå att lägga märke till dig. Du är en självklar magnet. Du är värd en lycka bortom bergen, det står skrivet i din livsplan. Det enda du behöver göra är att säga TACK emellanåt och fortsätta din färd. Göra det du vill, det ditt hjärta mår bra av och dela med dina medmänniskor. När du gör det växer du i din egen lycka och det smittar av sig. Det är ingen tillfällighet att du hamnar på platser som vill dig väl. När dina vibrationer klingar i takt med Universums vibrationer kan allt hända. Du kan nå oanade höjder. Låt det hända, släpp dina livlinor, tacka Gud för hjälpen. Det är ingen slump att du omedelbart ropar hans namn, för hans namn är ditt namn och ditt namn är hans. Du är Gud. Gud är du. Ni behöver varandra. Så dela bullarna med honom. Dela bullarna med henne. Dela bullarna med alltet. Moder- fader – Jord och Himmel. Salighet, är det inte vacker så säg…
Gud, vilken tur att just du läste detta. Grattis!

WITH POWER!

Läs hela inlägget »

Vi bor i små kaninhål i jorden. Rädda. Som om det stod en stor jätte utanför vårt hål och spanade mot vår ingång. Han vakar över vårt bo, misstänksam och ond. Vill att vi ska hålla oss därinne och om vi så bara vågade titta ut med nosen så kommer han knäppa oss på näsan, frusta som aldrig förr och i värsta fall äta oss levande, och det vill vi ju inte. Det lilla liv vi har vill vi ju behålla ett litet tag till. Så vi bor in oss i vårt lilla hål, vi gör det så mysigt vi bara kan, hänger upp tavlor, städar och dammar, smörjer på mässingsskålarna, oljar in motorer, slipar på ideer och läser tidningen med fötterna på sofflocket, så himla mysigt har vi det! Här är upplyst härnere, små ljus är tända i de små hålorna, ibland tar de slut och då får vi tillverka nya av lite vax från väggarna. När ljuset är slut blir det väldigt mörkt, vi ser knappt någonting alls, då är det skönt att vara fler i hålan och bo trångt för då kan vi känna varandras närhet och höra att någon annan andas med oss. Ja, nog är det tryggt i vår lilla håla, vi vill inte att det ska vara annourlunda …..eller??? Ibland kisar vi ut genom fönstret från vår grop i marken och vissa dagar blir vi nästan bländade.

- Himmel, vad ljust det är där ute! 

Vi ser inte så bra från vår lilla glugg, vi kan mest ana. Rädslorna håller oss tillbaka. Tänk om vi kunde få en glimt av det där ljusa landskapet om endast för en liten stund, hur skulle det vara? Tänk om jätten inte är så farlig som vi vill tro? Vi har ju faktiskt varken hört eller sett honom äta någon annan kanin levande. Bara tanken på att vara i hans väldiga gap skrämmer oss in på bara skinnet. Trots rädslornas muller på insidan finns det en längtan i vårt lilla hjärta. En längtan som går följe med en sorg. Innerst inne vill vi så oerhört gärna ta oss ut, men vi kan inte skilja på när hjärtat bultar av upprymdshet och när det slår av ren rädsla. Sorgen gör oss deppiga och lamslaga. Vi vågar inte, inte idag heller. Och så fortsätter vi med våra vardagliga sysslor med böjt huvud.
 
Tanken inom oss lämnar oss inte. Tänk om jätten inte är så farlig ändå. Han kanske är snäll och god och vill oss väl. Hur skulle det kännas om vi vågar oss ut med nosen och titta upp mot den blå himmelen och vågar möta hans blick? Kanske tittar han ner på oss med de varmaste ögon och lyfter upp oss så vi kan se världen uppifrån, vi får vila ett slag i hans hand. Åh, vår fantasi tar oss med på en magisk resa. Världen är obeskrivligt vacker ovanifrån. Det blå havet, det gröna landskapet, solen som värmer vår päls, stigarna och träden som flätas samman. Musiken från vinden smeker våra morrhår och är som balsam för öronen. Åh, så vackert det är. Hela själen sjunger. Här vill  jag stanna för evigt. Här i jättens hand är jag trygg och lycklig. Här har jag allt som jag någon sin vågat drömma om.
 
 Ahhhh, en dag...
 
En dag …..
 
KRAM

WITH POWER & LOVE 

Läs hela inlägget »

Det sägs att det finns en andra sida, en plats du kommer till när du dör. Det är också en plats du kommer från innan du föds till det här jordelivet. På andra sidan finns ingen tid såsom det gör på jorden. På jorden kan tiden få oss att känna att livet är långt men på andra sidan är det endast en liten stund. Tänk om din tid på jorden är endast en "liten stund". Vad gör du då med denna lilla stund? Klagar, kämpar, lider, jämrar dig, fokuserar på det svåra. Ack, det låter så svårt. Så mörkt, så kallt, som i den djupaste jämmerdal. Om tiden på jorden är så kort vore det inte vettigare att ta vara på den, hylla den, ägna tid åt det du verkligen vill göra. Om du insåg att tiden är superkort på jorden är det inte bättre att njuta medan du är här?

En superkort stund på jorden....

Det är väldigt lätt att hamna i en klagosång och med den följer spänningar i kroppen, det hänger ihop. Negativ tanke följs av en spänning, orsak - verkan , mycket enkelt. Det motsatta är positiva tankar som leder till avslappning, frihet och glädje, vilket leder till mjuk kropp. YOGA är ett verktyg som kan leda dig rätt på vägen. Det finns många verktyg. Hitta ditt. Det finns anledning att praktisera om du vill göra det här korta jordelivet så angenämt som möjligt. 

Jag har numera inte tid att muttra och lägga tid på oviktiga saker eller pessimister. Tiden rinner iväg och det är viktigt att jag fattar det där besluten som jag så innerligt vill fatta och låta idéerna sedan sjösättas. Och möter du någon på vägen som säger, det går inte, det kan du inte, det har vi redan provat, så är det dags att sluta lyssna på det. Håll banan ren precis som curlingmästarna gör så att klotet ska flyta på. Det behöver inte alltid gå så fort men det behöver röra sig framåt, när det slutar röra sig framåt har vi stagnerat precis som i en yogaposition när vi känner oss omänskligt stela. Just DÄR behöver vi putsa och släppa. 

Tiden på jorden är kort, vilket betyder att året kommer gå i en rasande takt. Dags att ta till vara på dagarna redan från början och gå i den riktning du vill gå och känner är rätt för dig. Bry dig inte om klagosånger från andra människor - fortsätt gå - din väg. 

Livet är inte kort....det är superkort!

Fredags tips ; kramas, älska, le!

Ljus och kärlek till dig på vägen. 

WITH POWER
 

Läs hela inlägget »

Minns du när du var liten och gick in ett varuhus för allra första gången. Kanske hade du sällskap med din mamma eller pappa eller något syskon. Du tittade häpet dig omkring som om det var ett gigantiskt jätteland du skådade. Så fascinerad av alla lampor, ljus, skyltar och färger. Och så många människor. Allt var så nytt och så främmande. Du trodde att du kommit till himmelriket. Du förstod inte allt som fanns i butikerna men du tänkte nog att allt hade en betydelse. Du iakttog med stora ögon och tog in allt du kunde. Alla fönster var så stora och du kände dig så liten i förhållande till alla andra och samtidigt så stor som kunde gå runt i detta landskap helt själv, ja åtminstone på armlängds avstånd från din mamma eller pappa. När du var liten kanske du inte förstod att det kostade pengar att köpa varorna i butiken. Du bara betraktade tingen med förtjusningen. Att betrakta tingen och vara lycklig ändå är något som du och jag under livets gång tappar. Vi måste äga för att vara lyckliga, tror vi. Vi köper och köper och köper och fyller det där hålet som aldrig tycks bli mindre. Du fyller dig själv men känner dig mer och mer ihålig, en märklig paradox.
 
Vi föds in i en värd, en kultur att gå på jakt på något utanför oss själva. Din mor kanske studerar världen på ett visst sätt, i smyckesaffären tittar hon med jättelika ögon på de där smaragdörhängena och du ser hur lycklig hon är. Aha, tänker du de måste vara sådana där stenar som gör en människa lycklig. Eller din pappa skiner upp som solen när han ser en ny bil åka förbi och eftersom du inspireras av din pappas glada ansikte tänker du att du också måste söka upp just det där så du också kan bli lika glad som pappa eller mamma ser ut, just då.
 
Jakten kan fortsätta hela livet och vid juletiden är risken stor att den eskalerar. Nu ska här handlas, alla magar ska fyllas och ingen ska vara ledsen. Spring, spring, spring, fort, fort, fort, så du inte hinner känna efter? Det finns en risk att de ligger en död sill begraven och vem vill känna den. Men döda sillar är inte farliga. När du vågar stanna och känna in stund kommer du att märka att situationen är helt ofarlig och inget att vara rädd för. Lägg en hand på magen och andas djupare ett par minuter så infinner sig kanske den där ron som du går och söker efter i varje skyltfönster. Tänk att skatten finns så nära ändå. Min vän, den finaste julklappen ligger i ditt hjärta. Gud gömde den där. Välkommen hem till dig själv och fira julefriden.

Ta hand om dig dessa bråda dagar!

Här får du ett julklappstips i bokform av mig - Yoga, Jesus och jag - en pilgrimsresa. 

Läs hela inlägget »

Jag har ett tydligt minne när jag var barn, åtta år fyllda och nyligen blivit storasyster till en välsignad liten pojke. Han kom till vår familj på höstkanten och skulle nu döpas i kyrkan på den lilla orten. Det var första advent och det brann levande ljus i kyrkans fönster. Jag tyckte det lyste så vackert i fönstren och i kyrkans takkronor. En värme spred sig i församlingen och bänkraderna fylldes på en efter en. Det var inte riktigt tyst än för att folk höll på att anlända och leta reda på en plats. De viskade till varandra men tillsammans blev det ett brusande ljud innan prästen tog till orden och välkomnade alla. Min familj satt på en av de främsta raderna eftersom vi skulle ha nära till dopfunten och prästen skulle kunna se oss och bjuda fram oss när stunden var inne. En barnkör skulle sätta ton på gudstjänsten och jag var en bland dem. Det pirrade så skönt och mystiskt i hela kroppen. Jag älskade att sjunga. Det var så lätt och sångerna var så roliga. Julens sånger. Det var en stor barngrupp som skulle uppträda och de lockade förstås familjerna att komma och lyssna. Det var en trygg plats att vara på.
 
Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara
 
Gud hade tänkt på allt. Det var en speciell stund för mig, inte bara för att lillebror skulle döpas utan jag skulle få sjunga solo. Jag hade inte gjort det så många gånger förut men var exalterad över ögonblicket att få ta ton ensam inför en hel församling och inför lillebrors, storebrors, mamma och pappas öron. Det var en lycka. Julsångerna avlöpte varandra och det var strax dags för mitt framträdande. Jag hade förälskat mig i sången och det tycktes min körledare lagt märke till eftersom han frågat mig om jag ville sjunga en vers själv. Ögonblicket närmade sig och körledaren gick fram till barnkören. Våra blickar möttes och han visade med sitt finger att jag skulle komma fram och ställa mig en bit framför de andra barnen. Då var det som något därinne frös till is. En plötslig och kall vind svepte om mitt hjärta som ett hårt och kyligt presentpapper. Känslan överraskade mig och gjorde att jag skakade på huvudet och kroppen vägrade att ta de där stegen framåt. Körledaren gjorde om gesten med fingern men min kropp vägrade att röra sig. Hans ena ögonbryn lyftes och jag kunde skönja en svag förbryllad blick. Det såg ut som att han inte fick ihop ekvationen. Flickan som var så kavat på körövningarna ville helt plötsligt inte visa sig. I näst ögonblick gick han tillbaka till pianot och började spela. Jag visste när jag skulle komma in och sången ljöd ur min strupe. Det var fortfarande lätt. Sången kom från hjärtat och jag sjöng för kung och fosterland, för lillebror och hela församlingen. Tonerna vidgade mina vyer och skapade horisonter inne mig som inget mänskligt öga kunde se. Bara vår skapare. Han hörde och log. Att jag inte tog ett steg fram brydde han sig inte om. Men jag brydde mig…..
 
Adventstid kom till mitt ensamma hus
Jag sätter i staken ett sparat ljus
Något ska ske på bortom frostig advent
Jag väntar en gåva som Herren sänt

 
Kanske var det just där och då och jag klev in i min egen garderob. Åtta år gammal. Plötsligt började jag ifrågasätta mitt eget väsen, mitt eget värde. Jag började självreflektera lite för mycket. Var jag värd uppmärksamheten? Nej. Det började jag intala mig själv. Flickan började så ett frö. Ett frö som ledde till en lägre självkänsla, en oro i magtrakten och en nervositet som inte gick att kontrollera. När jag skriver detta strömmar tårarna fram för jag vet att jag sårade flickan i mig där och då så obönhörligt. I stunden välkomnar jag tårarna för jag vet att det är vägen till läkning. Samtidigt ser jag att om jag inte gjort denna ”avstickare” ( på en si så där tjugofem år ) i mitt liv hade jag aldrig stått där jag står idag. Starkare, stoltare med båda fötterna på jorden. Mer kärleksfull till mig själv än någonsin. Det gör att jag kan dela med mig av det jag står för.
 
Kärlek och tro på något större!
 
Den tid som komma skall hoppas jag kan fylla dig med värme, jus och frid. Det är du värd och mer än så.
 
Min älskade mamma har senare berättat för mig att flera i församlingen hade frågat vem det var som sjöng. Det hade hört något vackert som rört vid deras hjärtan.
 
Vill du ha ett julklappstips så finns boken ”Yoga, Jesus och jag” – för inspiration till att pilgrimsvandra och en ökad förståelse för jaget.

KRAM till dig från mig !

Läs hela inlägget »

Han sitter där och iakttar dig, minsta steg utvärderar han. Är han stöttande…knappast. När du faller skrattar han högt. Han kanske inte visar det spontant men du känner det. Ilska, missöde, besvikelse och jämmer är hans vänner och han lever på brist på kärlek. Varför finns han där, undrar du?
 
Gör han? Finns han verkligen ? Eller har du hittat på honom ? Är han bara en inbillning i ditt medvetande? En roll som spelas men som egentligen inte existerar. Om han inte finns, vad ska du då oroa dig för? Utan honom, sann lycka? Är det möjligt?
 
Då är han alltså en låtsas kompis den där Gollum inne mig…och så mycket kompis är han ju inte. Så jag kan alltså släppa honom. Vågar jag det?
 
Du kan släppa honom. Han tjänar dig inte längre. Du är fri att göra vad du vill. De hårda ord du går runt och tror om dig själv, finns inte. Du har skapat dem själv. Kanske för att du inte visste bättre men nu vet du. Det finns inget som hindrar dig att nå lyckans land. Det är närmare än du tror, faktiskt mitt framför näsan på dig. 
 
- Så nära, det går väl inte? Det kan inte vara möjligt.
 
- Sa du inte att du skulle släppa Gollum?
 
- Jo.
 
- Varför är han då kvar?
 
- Jag förstår inte. Ja kan inte. Det är så ovisst. Otryggt. Jag är rädd.
 
Du matar Gollum med rädsla. Då lever han upp. Allt som är skrämmande gör honom exalterad. Ljus, värme och kärlek skrämmer honom och får honom att rygga. Så varför inte ösa på. Krama dig själv, smörj in dina händer, ta en varm dusch, le mot dig själv i spegeln, tacka dig själv när du gjort något bra. Dela med dig. Sjung. Ös, bara ös. Varför ska någon få styra över dig som inte finns? Vilket slöseri med tid.
 
Låt kärleken segra. Du är sann – inte ditt ego (Gollum).

Läs hela inlägget »

Det är dags nu. Många springer fortfarande omkring som små rävar med nosen i backen och letar med en ”jag ska bara attityd”. Kanske du både hungrar och törstar fortfarande efter mycket.. Många saker ska fixas och ändå börjar det sina i tanken. Somliga kör på av ren vilja. Allt går. Det är bara att fortsätta framåt och inte stanna för ofta så en inte tappar fart. Jag funderar ändå på att bromsa, sakta ner farten ett slag. Varför inte göra som björnen, gå i ide? Nordbor sägs vara experter på det. Stänga dörren om sig och inte titta ut förrän när vitsippan i backarna står. Inte ska vi skämmas för att vilja ha lite lugnt och skönt om oss? Nej, jag tycker vi ska fira ide- tiden. Men gör adet med stolthet och med hopp i vårt människorhjärta. Kanske är det den bästa tiden för vår kreativitet och för att samla på all energi så att idéerna kan sjösättas lagom till då våren knackar på dörren igen. Varför inte gå i ide med en kärleksförklaring till dig själv. En romans med vintern. Den väntar på dig. Du är omhuldad i bomull, känner lukten av veden från brasan, ljusen är tända och lyser upp så fint på det dukade bordet. En termos med ditt favorit te och koppar står där och bjuder in dig till en rogivande stund. Din yoga matta ligger på golvet. Varför inte bara lägga dig ner på rygg en stund eller i barnets position för att som en igelkott kura ihop sig och bara mysa med sig själv ett ögonblick. Doften av nybakat förgyller stämningen i ditt gryt och värmen från brasan sprider sig i huset. Allt är gott. Kroppen njuter av att få ro om sig. Kärleken stryker dig om kinden och talar om hur värdefull du är och hur viktigt det är att du är vän med dig själv. Denna stund får inga kyliga tankar fäste i dig. Andetag är lugna och rika. De rymmer allt du drömmer om. Du är stolt över att du börjat sätta gränser och tro på att du är precis där du ska vara. Du behöver inte mer utan du behöver snarare plocka bort onödigt krafs. Rensa, rena. Duscha dig själv med kärlek. Kallt och varmt. Varför inte fylla en balja med lite lavendel varmt vatten för att fötterna ska få uppleva harmoni innan du sticker ner dem under täcket. En god bok väntar på dig. En som får dig att leva och bara vara. Är det inte värt att lovsjunga ditt eget ide. Jag väljer att gå i ide och tror på att den bästa tiden som jag har är just nu. Följer du med?
 
November värme och kärlek till dig där ute och frid i ditt hus.

Tips; prova ett pass yinyoga så du kan släppa taget sommaren och vinna vintern.

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Oj, vad du springer, heja dig. Du har bra balans, bra kontroll, bra koll och snygg är du också. Senaste outfitten sitter bra, vilken tur. Så skönt. Ny och fräsch. Snart är det fredag. Kan inte bli bättre. Eller kan det? Bli bättre? Nej…eller? Oj, nu blev det jobbigt. Hur ska du veta om det kan bli bättre när det går så fort för dig att genomföra allt du gör? Om du ska ta reda på svaret, betyder ju det att du måste stanna upp en stund och det hinner du ju inte. Vem ska göra allt markarbete om inte du? Nej, det är bra som det är, tillräckligt bra. Du bor ju i Sverige, ett av världens bästa länder att bo i. Tryggt och bra. I alla fall för barnen. Är tryggt bra eller kan det också bli tråkigt? Du vet var du har men inte vad du får. Å jag ser att du skruvar på dig lite. Ärlighet varar längst. Men du ljuger ju aldrig. Du är en god människa. Talar aldrig skit om någon. Nej, inte en enda. Eller? Ja, partnern kanske kunde vara lite bättre på att lyssna och förstå dig. Barnen borde inte hålla på att stöka till det så hela tiden. Arbetet på hemmaplan tar aldrig slut. Tja, ibland ser det ut som ett rent helvete och vilken tur att inte svärmor knackar på dörren just då. Det vore härligt. Att få bli lite extra tilltufsad när marken under en gungar. Fan, vad mycket det är att göra. Aj, ryggen är stel idag och nacken med som en visset gammalt påskris. Måste gå på mer yoga, det känns ju så bra efteråt. Nästa vecka, då börjar jag med nya vanor. Åh, då innebär det att du kan äta choklad resten av dagarna som är kvar på den här veckan. Ha, vilken lycka. Ja, allt kommer bli så bra. Det där goda livet. Det kommer. Suck. Det kommer. Blev du ledsen nu? Känns livet hopplöst helt plötsligt? Känner du dig ensammast i världen? Trots att din andra hälft sitter på sin stjärt i samma hus. Barnen sover, nästan i alla fall. Behöver du inspiration? Googla vetja! Eller skrolla in på ditt facebook konto eller instagram, boosta dig, fånga dagen, kom i form, allt är möjligt, livet är helt jävla underbart, du behöver bara klicka HÄR så får du svaret och sedan regnar miljonerna in. Casino , casino , yes , lösningen är nära ändå. En gång till. Bara en gång till. Vem fan styr den här handen egentligen? Är det du eller jag?
 
Min, vän slappna av, luta dig tillbaka, låt mig styra. Bara följ med. Låt sprickorna i fasaden synas. Nej, relationen är inte alltid guld som glimmar och det är ok, vi jobbar på det. Kroppen värker och du har lagt på dig lite i midjan men du älskar den ändå. Visa det, smek dig själv lite oftare, hur ska den annars förstå? Barnen pratar, skriker och lever rövare? Men tänk om det vore helt tyst? Tänk om tvättkorgen var helt tom? Inga kladdiga fingrar någonstans. Inga avtryck på att någon verkligen lever. Massa skor i hallen? Kläder på golvet? Är det gränslös stökigt eller förtjusande livskraftigt? Andas du? Just nu? Så skönt det kan kännas. ETT DJUPT ANDETAG. PLUS ett litet leende. Mumma. Du är ingen dålig människa. Jag skapade dig för att du skulle ta reda på hur bra du är, hur magnifik du är, vilken enorm potential du har!!!! Vilket betyder inte att du är felfri! En ketchupfläck på tröjan, en spricka i fasaden, eller två eller tre är just det som är grejen. Du är älskad för dem alla. Du är älskad trots alla sprickor trots alla felsteg, trots all kamp om att bättra dig och ändå ramlar du dit med godis och sött och vin och bröd och lite strössel på pizzan. Trots bus och godis och hela jädra faderuttan är du älskad. Det är till och med ok att vilja spränga sitt hus i luften och sedan le åt tanken. En enda tanke är ingen fara. Kraften finns inom dig, älskade barn. Kraften kommer från ljuset självt. Hur mörkt det än ser ut, när du tänder belysningen, försvinner mörkret. Tänd ljuset, min vän, det är höst!
 
För mer ljus i mörket läs ”Yoga, Jesus och jag” – en enastående välgörare som skrämmer kanske skiten ur dig, haha.
 
KRAM! 

HAPPY, HELLTHY & WEALTHY :)

Läs hela inlägget »

Är allt bara ren inbillning, eller vad? Behöver jag verkligen allt det jag tror mig behöva? Måste jag äta fem gånger om dagen för att fungera som människa? Måste jag följa alla råd som står i tidningar? Måste jag vaccinera mitt barn? Vad händer om jag inte gör det? Vad händer om jag går emot normen? En kittlande tanke? Hur mycket av mina dagliga tankar är egentligen ren inbillning? Jag tar en huvudvärkstablett så går det över, smärtan mellan öronen och som sprider sig ner mot axlar och skulderblad och tillbaka upp igen. Jag tar en kopp kaffe så går det över, stressen som sitter som en svångrem runt min bröstkorg. Stundtals så förlamande att jag finner mig i den. Orka bry sig. Jag tar en sömntablett för att släppa oro och tankar. Det funkar. Ett tag. Jag betalar min försäkring för tänk om jag förlorar något värdefullt. Det är bäst så. Då kan jag vara lugn. Jag låser bilen för tänk om någon stjäl den medan jag går och gör mitt ärende. Jag skaffar alarm på huset för det kan ju hända att det sker ett inbrott medan jag är på semester. Jag handlar på ren automatik men till vilken nytta? Tänk om allt bara är ren inbillning? Placeboeffektens tid är här och har aldrig varit starkare. Men vi tänker inte på den. Alla fallskärmar jag har kommer rädda mig. Eller? Tänk om allt det du tror är en stor fet livslögn. Du är inbäddad i den. Den är förvisso mjuk men frågan är om den gör någon nytta när du väl faller?
 
 Hur vore det om du och jag tog ansvar på riktigt? Varför inte vända misstänksamhet till uppmärksamhet? Vända kyla till värme? Låta kärleken få ta plats mer och mer. Låta kroppen vara som den är. Praktisera ett inre lugn genom att ta ett andetag i taget. Känna in den friska luften och le mot omvärlden. Kan jag simma tillräckligt bra när tidvattnet höjs? Om inte, då får jag börja öva på det. Jag kan ha hur mycket akademiska poäng som helst, ett fett bankkonto och en massa sociala kontakter men kan jag inte simma lär jag drunkna i vilket fall.  Vem bryr sig om andra när jag själv ligger där och får en kallsup eller två.
 
Är livet en lång inbillning? Sedan jag var barn har jag sugit åt mig av min omgivning och trott att det jag fått till mig sant. ”Jag vissa har talang, andra inte”, ”ja men det beror ju på att dom har pengar på kontot, eller att de känner den och den”, ”du måste äta upp på tallriken”, ”du måste följa reglerna, annars går de dig inte väl”, ”vi måste städa och hålla rent annars blir vi sjuka”, ”om du inte är vaccinerad är risken stor att du blir smittad av de värsta sjukdomar”..

Jag har haft världens bästa barndom och uppväxt och är bara tacksam för den. Jag har bara fiskat upp lite för många påståenden och gjort dem till totala sanningar. En röst i mig manar på. Det är dags att släppa dem, en efter en. 
 
Egentligen bygger den gamla läran på rädsla. Är det inte dags att skrota den och börja lyssna till intuitionen och visdomen inom mig.

Låt oss tillsammans göra om denna livslögn till ett livslugn. För att kunna leva i fred och harmoni. Så härligt. Inga bekymmer som Baloo i Djungelboken skulle ha sagt. 
 
Jag väljer Baloos väg, en fredlig och bekymmerslös sådan.  Jag är villig att göra vad som helst för att testa om den är värd att följa. Något i mig säger att den är det. Vad väljer du?

HAPPY, HEALTHY&WEALTHY
 

Läs hela inlägget »

Känner du så, att det är slut på ditt konto. Ja, ditt fysiska, mentala och emotionella konto. Är det kanske till och med i botten? Hur kan det komma sig? Efter en lång och skön sommar? Har du inte vilat ut nog? Inte så konstigt. Energi tar slut. Då är det meningen att fylla på.. Välj bränsle och sätt igång. Det är bara några månader kvar på det här året och dem vill du väl inte slänga bort.  Vet du hur du tankar dig själv? Då menar jag inte med mat utan med ord, gester och attityder. Vilka väljer du? Hur tänker du kring dig själv som person? Stämmer din självbild överens med vad du ser i spegeln. Om inte, vad kan du ändra på? Du hör att det inte är en Quick fix men om du ska bli en hållbar version 2.0, ett starkare jag , är det inte meningen heller. Du går inte in på gymmet klen och svag och kommer ut med stora biceps. Ja, inte utan kosmetiskt fusk i alla fall. Den här styrkan sår du på längre sikt så att du kan skörda ordentligt när det väl är dags. Men då måste du vattna. Ack, vad lätt vi växter torkar ut nu förtiden. ”Slurp” säger det och sprickorna i jorden är ett faktum. Det krävs egentligen inte så mycket. Men det krävs just det. Action. En övning om dagen kan räcka. Ett ord framför spegeln. Ett så enkelt som ”jag är bra” eller ”jag kan” räcker långt. På så sätt kan du tanka dig själv. Några ord då och då. Det är viktigt hur du ser på dig själv och framförallt hur du snackar med dig själv, när du är ensam. Hur går snacket där inne i bilen? Det är ju själva fan att… Jämt ska de hålla på… Suck, inte detta också…Ja, det var ju typiskt mig,,,Jag orkar inte… Det är svårt…
 
Nä, vet du vad, om du nu råkar använda någon av de där fraserna så är de inte kört, men de är bättre om du spolar ner dem i toalettstolen och väljer ut några nya.
 
Yes, det går bra nu…Vilket flyt…Oj, vad spännande….Det låter kul…Ha, nu fick jag öva på det igen…. Tack till mig själv……Det har jag aldrig provat, det klarar jag säkert…
 
Du kan fylla på din egen lista, skriv ner den och ha den uppspikad innanför köksskåpet, i bilen vid sängen eller innanför tandborstskåpet så att du blir påmind om den. Små steg i rätt riktning kan betyda mycket och du kan när som helst byta fil. Just så att det passar dig.

Ja, och så kan du ju lägga till lite yoga, qi gong, promenader och meditation för att uppgradera mera.
 
Det är nu det gäller så tanka på, fyll dig själv. Det är först då du kan ge till andra. När du känner dig tom, klappa i händerna och tänk, vilken tur, nu får jag fylla på igen!
 
Glad september vecka till dig. Fyll på och kör så det ryker !

 HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter