loggo_lindyoga150719_NYphone

Det luktar lite bränt, bara lite. Jag vänder mig om från köksbordet och kaffekoppen och ser att det ryker ur brödrosten. Skit, också, jag skruvade visst upp järnet lite för mycket. Jag får rosta två nya brödskivor. Ingen fara. Det går att göra om och göra ett nytt försök men gör vi samma fel om och om igen är risken stor att vi tillslut inte orkar rosta nya brödskivor. Vi orkar inte ta fram brödrosten ur skåpet. På sin höjd koka kaffe eller te. När vet vi när gränsen är nådd egentligen? När vet vi att det är dags att bromsa istället för gasa eller köra på? Jag tror att gränsen är hårfin. Vi vet säkert innerst inne att vi borde sakta ner men att det ska vara så svårt att ”verkligen GÖRA det”. Samhällets tempo går i allt raskare takt och det är en stor utmaning att inte dras med i tempot. Jag skulle vilja påstå att det är ett SJUKT högt tempo! Det värsta är att det flesta av oss har blivit fartblinda, vi ser inte hur fort det går. Har man tur så säger kroppen ifrån med små symtom här och där, ryggen och höfter kanske värker. Sömnbristen, sötsuget, kaffeabstinens, överdriven fredagslängtan, hudåkommor, you name it. Kroppen pockar på vår uppmärksamhet ”lyssna på mig”!

Allt för lätt är det att trycka undan, förneka eller springa ifrån. Kropp och själen försöker få kontakt med oss - de är kraftigt sammanlänkade. De sitter på en stubbe i skogen och väntar på oss.
 
Hur vore det om vi satte oss ner på stubben för en stund och lyssnade, blundade och kände? INÅT. Vad är det som pågår egentligen därinne. Vi är inte här för att köra slut på oss själva, vi är här för att förstå att vi är oändligt kraftfulla. Varför måste så många köra slut på bilen för att förstå vad som är viktigt egentligen.
 
2019 var för mig ett år med mycket blåst, lite ork, kamp och frustration. Att inte få sova på nätterna gjorde inte saken bättre eller jag tror snarare att det är sömnbristen som satte käppar i hjulet för mig, på gott och ont. Tröttheten tog överhanden, ramsan ”lite skit i hörnen” fick bli som ett mantra, fanns inte ork. Avancerade middagar fick inte heller plats i köket utan enkla måltider fick det bli. Min dotter älskar pasta så det var ett lätt problem. Problemet blev större när jag förväntade mig att jag BORDE göra en smaskig gryta eller välsmakande lasagne. Utomhuspromenader blev mitt livselixir. Varje dag minst en timma utomhus stärkte mig inifrån och ut, varenda gång. Många gånger hittade jag mig själv sittandes på golvet som en säck potatis och undra när energin skulle återvända. Kanske har tröttheten varit som en välsignelse. Jag har inte orkat ta tag i saker och ting. Nu 2020 undrar jag om jag kan bli ännu bättre på att lyssna på mina behov och stanna upp oftare. Skala bort för att få mer. Mer av glädje, energi, kärlek och livskraft. Jag tror att jag är en smula vidbränd som en pannkaka i stekpannan men inte utbränd. Jag har också kommit på att det är viktigt att inte identifiera sig med olika saker, ett ÄR framför kan vara farligt, det kan vara svårt att förändra. Jag är deprimerad, jag är utbränd, jag är stressad. Säg istället "jag känner mig lite deppig idag", "just nu har jag inte så mycket ork", "det var lite för mycket stress i eftermiddag". Vi föds på nytt i varje andetag och blir på så sätt nya människor hela tiden. Vi transformeras och förändras. Ett tillstånd kommer och går. Precis som lycka och glädje  - vi behöver lära oss att släppa taget både om både bra och dåliga saker. Let it go – Let it  flow !  
 
Tips – Meditation – Ställ timer på mobilen på minst 5 minuter - sitt med en hand på hjärtat och en hand på magen, blunda och känn din andning.
 
Kram till dig!

Läs hela inlägget »

Snipp snapp snut så var sagan slut. Tänk om vi började omvänt istället. Att vi börjar där sagan slutar. Hur slutar då sagan? Ja, i min värld så får dom varandra, prinsen och prinsessan. Draken dör. Himlen blir blå igen och världen andas kärlek. Och så lever de lyckliga i alla sina dagar…
 
Ja, så slutar sagan i min värld….och tänk att när slutet är här väntar någonting ännu bättre, tänker jag. Oj, nu tror ni att jag talar om döden, och det kanske jag gör som Fredrik Lindström sa i sitt vinterprat, döden är liksom dåtidens prat om sex ett stort tabu i Sverige Det är ju så ovisst vad som kommer sedan. Det är ju svårt för vilken vetenskapsman som helst att säga hur det verkligen ligger till…även om vi nog gärna skulle vilja veta. Går det att leva med döden? Går det att skratta på en begravning? Går det att känna glädje i en kris?
 Javisst! Det är bara att vara här och nu säger alla gurusar där ute. De flesta kommer från österlandet och menar på att livet inte är en rak linje med början och slut utan en cirkel, utan början utan slut. En snurrande energi, ibland snurrar det sakta och ibland snurrar det fort. Spelar det någon roll egentligen? Det rör sig, det är värt att fira! Åh, som min vän Ronny i Göteborg skulle sagt hur man än vänder sig är röven bak. Det stämmer ju det med. Den liksom flyttar ju inte på sig, möjligtvis lite upp och lite ner när man går men den är ändå bak. Måste vi fundera mera? Hur vore livet om röven satt där fram? Kanske skulle vi bli bättre på att lyfta blicken istället för att titta ner på vårt eget rövhål, det finns väl vackrare saker att fästa sig vid? Såsom en blå himmel, en horisont, solljuset i en grön skog, ett leende, barns glittrande ögon. Värst vad jag korvar till det här inlägget tänker kanske du men jag ordbajsar bara lite och jag tycker om det. Att skriva fyller mig med mening och energi. Jag blir glad, lusten återvänder, blodet flyter på snabbare och jag känner mig livs levande som den nykläckta fisken i vattnet. Jisses, vad härligt. Jag stormtrivs i mitt rätta element och jag bryr mig inte så mycket om vad andra säger.
 
Ändå hoppas jag att du kan hitta vad ditt hjärta klappar lite extra för. Har du en dröm i bakfickan? Stor som liten, galen eller kanske simpel bara att tiden inte har kommit till ännu? OM nu allt bara går runt, runt så har du all tid i världen skulle jag vilja hävda. Du behöver inte ens ha bråttom. Lägg ifrån dig telefonen och blunda. Fråga dig själv, vad vill jag egentligen, just nu? Vad vill jag ha mer av? Vad vill jag lämna ifrån mig?
 
Jag lämnar ett 2019 som har varit en jävla uppförsbacke. Stundtals har jag stannat och tittat bakåt och sedan framåt och undrat hur långt jag har kvar. Orken har sinat många gånger och med min lilla guldklimp till dotter i släptåg har vi övervunnit mycket. Och vunnit ännu mer. Insikten slår mig att livet bara blir bättre och bättre. 2019 års uppförsbacke har gjort mig urstark. Jag har gått från att fråga ”vad kan jag egentligen” till att fråga ”vad är det jag INTE kan” – och svaret blir ingenting. Likt Lotta på Bråkmakargatan känner jag att jag kan allt, jag bemästrar allt med råge!
Ett av mina mål under 2019 var att utföra en tredje pilgrimsvandring. Den avverkades från Bilbao med familjen till Santiago de Compostela. En dröm förverkligades. Det var det värsta och det bästa jag gjort och jag vet att resan var så lärorik att det kommer bli en bok om äventyret. Pilgrimsvandringen med en trehjuling framför mig och min särbo var full av uppförsbackar men också full av rejält fina utsiktsplatser – norra Spaniens kustremsa är galet grönt och vackert. Väl värt att vandra, bila, bussa…
 
Nu är året snart slut och jag är fylld till bredden av ny kunskap, erfarenhet och minnen för livet. I december avslutade jag ”En kurs i mirakel”, 365 kursdagar och det är nu dags att tillämpa kunskaperna från denna bok. Vill du ha hjälp på din livsresa, tveka inte att kontakta mig.
Jag finns här för dig!
 
Gott slut och Gott nytt 2020.
 
Nu vänder vi blad till ett år jag kommer be orden ”LESS IS MORE” att leda mig framåt.
 
I KÄRLEK
 
Therese Lind, bokslut 2019 

Läs hela inlägget »

Du kan stå och knacka på fel dörr i hela ditt liv….Är det värt det? Det vet bara du.. Ingen öppnar. Du knackar igen…Väntar. ..Konstigt, ingen öppnar, kanske hör du musik från huset, ljuset är tänt, du hör fotsteg från övervåningen i huset ….du knackar igen…men fortfarande är det ingen som öppnar. Du blir förbannad. Men, jag hör ju att det är någon hemma, då kan de väl öppna. Jag har ju en korg med godis med mig, blommor och choklad. Åh, så har jag spökat ut mig för att roa lite. Du väntar lite till… Till slut sätter du dig på trappen, trött i knogarna av allt knackande. Du sitter med pannan i djupa väck. Sminket i ansiktet är utsmetat. Vad är det för fel på det här folket? Hur kan de med, att inte öppna? Jag står här obeväpnad. Eller, med en hjälpande hand. Jag sträcker ut den. Jag vill hjälpa. Bara hjälpa. Hjälpa de sjuka, de svaga. Vad är det de inte förstår…. Hur korkade får man vara? Suck, du sitter kvar och grubblar på trappen. Tung i kroppen, vart skulle du annars gå? Du har ingen aning. Bättre att vänta. De öppnar nog tids nog. Även om du fryser, stannar du. Börjar äta av godiset som du skulle ge bort. Mmm, det mättar och tröstar för stunden. Du sitter kvar. Tja, lika bra att lägga sig på trappen och vila lite som deras vakthund. De öppnar nog snart. Och, då får du komma in i värmen….
 
Reflektion - Mediatation - Andning
 
Hur skulle det vara att byta plan? Göra något helt nytt? Något som du aldrig provat förut? Hur galet det än låter, hur knäppt det än känns. GÅ VIDARE. Gå till en annan dörr. Leta efter en annan lösning. Vänta inte utan lämna och gå. Hitta ett nytt hus. Lämna det förflutna bakom dig. 
 
Vad menar jag med det? Du kan säga nej till en relation med någon som tar mer energi än vad den ger. Se inte bakåt. Se framåt. Våga gå. Våga säga nej. Du kan också våga stå kvar men inte på bekostnad av din egen hälsa. Sätt dig själv i första rummet. Säg, precis vad du känner. Säg, precis vad tycker. Testa, och se hur det känns. Du är fri att prova ett annat sätt. Du är fri att gå din väg. Du är värd att gå din väg. Gör det du verkligen vill göra. Det som känns rätt och gott i hjärtat. Kanske talar du till fel stam. De förstår inte ditt språk. Var lugn, din stam hittar dig snart. DÅ - ska du använda hela din kraft! Slösa inte din energi för döva öron. Kasta inte pärlor till svinen.
 
Så fort du lyfter blicken så ser du en dörr uppe på kullen. Den är till och med öppen och det lyser. Det låter som om någon spelar vacker musik därifrån. Du kan plötsligt inte släppa blicken från dörröppningen. Du liksom sugs dit. Det är en liten brant innan du kommer upp till huset men din blick är fastnaglad vid dörröppningen så inget får dig att stanna. Du bara fortsätter för nu har du ett mål, ett nytt sådant, ett fokus. Din beslutsamhet tar dig framåt. Ingen kan hindra dig från din nya väg i livet. Du ser den klart och du går med stadiga steg uppåt och framåt. Ju närmare du kommer desto mer njuter du. Långa djupa andetag.
 
Fridens lilja råder i kroppen. Du har en känsla av att vara på rätt väg. Som två björnbröder. PÅ RÄTT VÄG!

HAPPY, HELTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Det finns dagar då jag undrar mer än andra…hur ska jag orka, hur ska jag ta mig uppför detta berg. Berget som ska bestigas. Aldrig hade jag väl kunnat drömma om ett liv som Askungen. Hon städar, gnatar och det kommer bara mer och mer. Ett rent helvete i varje hörn och spänningar överröstar min boning. Källaren är mörk och trappuppgången trasig. Det blir kallare och kallare. Jag fryser. Jag gråter när ingen ser. Problemen tycks inte bli färre. Varför tar inte allt bara slut, jag orkar inte mer. Jag orkar inte leva med mig själv längre. Var det tänkt att det skulle vara så här..? Svara mig!
 
DÅ  kommer en vind in genom rummet och smeker min kind. Jag får en stark upplevelse att jag går runt i en dröm, en mörk dröm, en drömvärld. Vinden säger att den inte är den ”rätta världen”, det är en låtsas värld som jag själv har skapat. Min tankar har ringat in mig i ett tjockt kaffefilter som gör att jag inte ser klart. Jag hittar på sysslor som jag tror MÅSTE utföras och gnatar på. Jag är inte lycklig i denna ”MÅSTE värld” – men utanför den, det vinden vill berätta för mig, är jag alltid lycklig det är ett tillstånd i mig som aldrig förändras. Jag smakar på känslan och mitt hjärta blir varmt. Jag blir lugn när jag  inombords känner i djupet av min själ att det är sanningens vind som smekt min kind. Sanningens vind omfamnar mig där jag står med skurhinken, och med trasan i handen. Lyckan, nyss kändes den så långt borta men NU är den här. Hur uppstod den? Tankar och frågor uppstår och nuet blir suddigt igen. Jag skakar på huvudet och ber sanningens vind att ta mig i handen och leda mig mot ljuset. Där jag är född, där jag kommer ifrån och är nu på väg tillbaka. Nej, jag är inte på väg att dö, jag är på väg att starta mitt nya liv. Livet som jag är ämnad för att leva. Där kärleken sjunger jämt, där blommorna alltid blommar, där glädjen inte vet några gränser och där jag är ett med allt. Jag kan inget annat än att le. Livet är gott mot mig och mot dig. Mot oss alla. Amen!

Jag är på väg på riktigt - på en kärleksresa med min familj, till Santiago de Compostela. Vägen bär oss fram. Drömmen är sann och jag kommer älska varje dag som om det vore den sista. Så må vi alla leva!

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Vad läskigt, förändring, nej, jag trivs bättre här och luktar på blommorna, byta arbetsplats, huja, nej, det är säkert inte värt det. Omorganisation, inte nu igen, nu får de ge sig. Måste börja träna mer, men ikväll är det så spännande på TV. Dags att bryta gamla vanor. Gå ner i vikt efter semestern. Nu, yes , nu eller vänta, ska bara, lite senare, jag kommer strax, åh, suck första löparrundan var tung ska det vara så här jobbigt. Inte bekvämt alls.
 
Nej, förändring är allt annat än bekvämt. Vi måste våga ha det lite obekvämt för att få tillgång till det kungliga valvet. Bryta upp från en relation är svårt och vi måste smeka oss själva om kinden. Säga nej första gången är också svårt, har ju aldrig gjort det förut. Vad ska de andra säga, kollegorna ?? Vad ska de tro? Värst vad hon har blivit märkvärdig. Vågar du vara konstig eller lite annorlunda? Att vara annorlunda är obekvämt i början men inte farligt och sedan vänjer vi oss.
Jag har genomgått många förändringar. Slutat skolan, gjort slut på en relation, blivit singel, träffat kärleken, fått barn, ändrat matvanor, flyttat, bytt jobb. Och så har jag genomgått många omorganisationer, ja tillräckligt många för att begripa att den bästa omorganisationen jag kan genomgå är den i mig själv. Numera älskar jag omorganisering i mig själv, den har blivit ett kärt tillstånd mer än en oväntad gäst. Nuet hjälper mig. För det är det enda som finns. Så fort sinnet kommer in och överananlyserar är det här verkligen bra?  Jag andas och kommer ner i mina fötter och släpper taget om axlarna som fastnat vid öronen. Jag har bestämt mig att mitt liv är ett sant äventyr att leva och inte ett måste för att överleva dagen. Vad som än kommer i min väg så klarar jag av det – det är mitt signum.
Vi är inne i en tuff tid, då planeterna bara snurrar på och vi vet knappt vilken planet vi befinner oss på eller på vilken vi vill befinna oss på. Det finns krafter utom oss själva som vill styra in oss i ledet. Vi behöver träna oss mentalt för att stå emot den stora massan. Vi blir så lätt manipulerade. Men sanningen finns inne i oss och kommer alltid att göra. Den är bestående, den går ingenstans. Men VI går, så fort vi är vilsna har vi sprungit från oss själva och det gör vi när förändringen knackar på dörren. Vi förstår först inte att det är något gott som håller på att hända, en välsignelse från ovan , en medvind är på väg åt vårt håll, men så fort vi hör ordet så stelnar vi till, backar, blundar kämpar emot , nej, inte idag, jag är inte redo än, prata med Kalle istället. Vi kör gärna huvudet i sanden och tänker att det går nog över.
 
Älskade barn, livet är här och det är nu det gäller, hoppa på snabbtåget , släng allt annat , slappna av och åk med på livets bästa färd någonsin. Lita på att du är helt rätt. Oj, oj, oj , låt dig färdas in i det nya med ett brett leende. Landet som ger dig vingar väntar på dig. Landet som kommer höja din energi till skyarna. Snart är du där och du kommer bli förvånad över att du inte släppte taget tidigare. Förändringen som var ett hinder då kommer inte vara någonting längre för du har bara fokus framåt.
 
Njut av transformationen, njut av september!
 
PS. Smygstarta med att borsta tänderna med ” den andra handen”, förvänta dig inte att det ska gå lätt, förvänta dig ingenting, bara gör, testa och slappna av, träning ger färdighet.

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »
Det var en gång en flicka som gick i en mörk skog. Det började skymma och solen skulle snart gå ner bakom kullarna. Skogen blev mörkare och mörkare och skuggorna fler och fler. Flickans steg blev mer och mer spända och öronen växte. Hjärtat började bulta allt mer ju djupare in i den mörka skogen hon kom. Det prasslade till och hon vände sig om. Hon fick en känsla av att hon var förföljd. Ådrorna i kroppen frös till is och käkarna var tighta så att hon nästan fick huvudvärk. Ingenting hände. Hon fortsatte att gå utmed stigen. Om någon skulle överfalla henne här var det få som skulle höra hennes rop på hjälp. En tår började rinna nerför kinden. Vad gjorde hon här ute egentligen? Hur hade hon hamnat så långt bort från det hon tyckte var en trygg plats såsom hemma i mormors kök där doften av nybakad sockerkaka osade och fick henna att mjukna i ansiktet. Det prasslade till igen och ljuden var närmare den här gången. Nu började hon springa. Hon sprang för livet. Ville ut ur den mörka förfärliga skogen, fort fort, bort bort, men visste egentligen inte vart hon sprang. Plötsligt stannade hon och fick syn på en liten varelse på stigen framför henne. Det var en hare som tittade storögt på henne. Hans runda stora bruna ögon var som om de saknade botten. Hon drunknade i dem  ett slag sedan log hon och sade "hej". Åh, så dumt, tänkte hon. Var det bara en hare. All skuggor och läskiga ljud var bara ren inbillning.  Ren inbillning. Avslappnad vandrade hon vidare och kom så smånigom ut ur den mörka skogen som inte alls var så mörk längre. Med stadiga steg traskade hon vidare.

Tänk om allt är ren inbillning. Det du går runt och tänker. Hur mycket elände skapar du inte i ditt eget lilla bo. Du märker inte ens att spänningar kommer smygande tillsammans med inbillningarna. Vad är det du inbillar dig? Har du inte tillräckligt med pengar? Är du på väg att bli sjuk? Kommer du förlora jobbet, partnern, barnen? Ska någon flytta?  Kommer du bli övergiven? Kommer hotet närmare? Främlingar, flyktingar, brottslingar? Det är deras fel att livet är för jävligt, inte ditt. Det är inte mitt fel att världen ser ut som den gör. Du fortsätter kasta sten i glashus och glaset fastnar och rispar ditt ansikte. Men älskade vän, det finns inget glashus, skärvorna är dina tankar och de är inte ens sanna. De är bara ren inbillning. Du är hel. Du bor i en fantastisk värld som inte har några gränser. Skönheten smeker dig om kinden. Du är här. Här kan inga faror nå dig. Allt är bra. Allt är otroligt bra. 

Livet är ett sant mirakel!

Boktips ; Läs gärna Yoga, Jesus och jag - en sann berättelse som ger hopp. 
Läs hela inlägget »

Vi krälar med våra små ben på golvet och letar mat och lycka. Vi ser inte så bra men vi förstår inte att vi blundar samtidigt som vi letar. Det går jävligt trögt men vi ifrågasätter inte ens vårt sätt att agera, vi knogar på, dag in och dag ut. Fan, vad skönt det är fredag, då kan vi ligga i soffan på rygg en stund och chilla innan slitet börjar på måndag igen. Aldrig färdiga med jobbet. Det tycks bara bli mer och mer. Hur många strån till stacken ska man behöva dra?? Det märks ju knappt.
Min insats, så liten men den känns så himla stor. Suck. Vad är det där? En av kusinerna står på bakbenen och tittar upp, vilken jubelidiot!! Vad håller han på med, akrobatik? Han måste ha blivit galen. Han blir ju inte starkare direkt av att gå på bakbenen och bära strån…eller?
 
Är det inte dags att byta strategi? När du höjer blicken finns det en chans att du ser längre, att du inser att taket inte är så lågt som du kanske går runt och tror. Du har ruskigt mycket mer kraft i dina bakben än du inbillat dig. Oj, vilken seger! När du märker att du KAN mer än du tror. Men du måste våga prova, våga pröva dig fram. Pröva något helt nytt. Något som du aldrig gjort förut. Då händer det. Du inser att det går och det ger dig kraft att fortsätta på den vägen. Inspirationen har du funnit i dig själv, därinne har det tänts ett ljus. I det mörka rummet lyser nu en fackla och den slocknar aldrig. Din förmåga att övervinna vad som helst är oändlig. Palatset du bor i är större än du kan uppfatta. Värt att sträcka på sig och se dig om. Vad kan du göra för att öppna ögonen och se dig omkring?
 
 
Du är ingen myra – du är mästaren – du är inte fången – du är fri!


WITH POWER!!

Läs hela inlägget »

Åh, typiskt jag har fått hål i min socka. Det är inte så farligt när jag har skor på mig. Då ser jag det inte och ingen annan heller men när jag går utan skor syns det, hålet. Det kanske blir större? Åh, fult är det. Varför ska det gå hål i socken? Dåligt fabrikat så klart? Eller är det jag som aldrig klipper tånaglarna i tid? Hålet irriterar mig. Måste laga eller slänga strumpan. Tänk om någon ser att jag går omkring med trasiga strumpor på fötterna, vad ska det tro om mig? Att jag inte har råd att ha hela strumpor på fötterna, att jag inte tjänar tillräckligt med pengar, eller att jag är slarvig och inte tillräckligt uppmärksam? Tänk vad de ser ner på mig med trasiga sockar. Ja, tanken får hela mig att känna mig trasig, ja nästan helt värdelös. Jag är ingen ordentlig människa, ingen hel person, en knäppgök som inte har koll.
 
Så kan det hålla på därinne, i mitt eget hjärnkontor, tankarna dansar tango, en destruktiv dans om jag inte är observant. Vill det sig illa kan jag till och med köpa allt som sägs däruppe på loftet och det blir som en melodi jag går runt och nynnar på jämt. En melodi som tenderar att etsa sig fast och tillslut bli som en trasig gammal skiva satt på repeat. Vill jag verkligen gå runt som en gammal skiva från förr? Nej. Då så, då får jag ta och rycka upp mig. Vart går mitt fokus? Till hålet i sockan eller till strumpan som faktiskt är ganska hel ändå. Det vi fokuserar på tenderar att växa, stort som smått, ljust som mörkt. Innan vi vet ordet av kan vi åka ner i diket.  MEN handlar vi rätt, fokuserar vi på rätt saker, väljer att styra vår uppmärksamhet på positiva upplevelser så kan vi nå högre höjder, vips så har vi istället fått en helt annan utsikt och kan njuta av den. Det är lätt att åka ner i diket av till exempel minnen som bubblar upp, en gammal historia från barnsben som gör sig påmind eller konflikt som uppstår då vi är i obalans. Men är vi uppmärksamma på hur ”självsnacket” går kan vi styra om och röra oss mot ett nytt resultat. Tränar vi oss att se oss själva göra mål eller att stå med segerpokalen i hand så kommer det förr eller senare bli så. Det är en garanti. Precis som att bygga upp muskler, lite övning då och då ger resultat.
 
Så du kan alltså bestämma dig för vad du väljer att fokusera på. Det du fokuserar på kommer att växa;
 
Mer glädje
Mer kärlek
Pengar på kontot
Goda relationer
En hälsosam kropp
Grön livsstil
Lugn och ro
Mer frihet
 
Det kommer växa…
 
Odla och du ska se!

Kram  

Läs hela inlägget »

Vem kan segla för utan vind, vem kan ro utan åror, vem kan skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar?
 
Tårarna strömmar nerför kinderna och dem får göra det. Jag kan inte bestämma mig för om det gör ont eller om det bara är skönt. Mitt sinne låter mig gråta en stund men sedan försöker någon släcka branden genom att säga att det går över, det är ingen idé att gråta mer. Hela kroppen vill dock gråta mera. Det är som den högsta flodvågen har väntat på att få komma ut men det hårda skalet vill inte krossas. Ensam är stark har de sagt och då är det så…Eller kanske inte alls? Kanske är vi så mycket starkare när vi visar oss svaga för varandra och tillåter oss att få leva i sårbarhetens land ett tag utan att förvänta oss att det snabbt ska vara över. Det där svåra i livet som ingen vill låtsas om. Allt är ju så fantastiskt bra, åtminstone enligt alla sociala medier. Och så står det ju bröd och smör på bordet, det finns vänner om hörnet och en familj under samma tak. Vad är det för fel på mig? Inget krig i landet och trygga nätverk för att skydda mig för att falla men ändå gör det ont. Själen skriker på hjälp, rädda mig innan jag drunknar. Hur ska det gå? ”Huret” ekar i huvudet och brottningsmatchen med framtiden är ett faktum. Någon har tagit ett strypgrepp om hjärnan eller är det om hjärtat, jag vet inte, jag känner inte, eller jo, jag vet ju egentligen men jag känner ingenting, eller jo klart jag känner något men inte tillräckligt. Vattnet stiger och jag kommer ingenstans, inga åror att ro med. Det är så otroligt mörkt. Var det verkligen meningen att livet skulle bli så här? Eller finns det en mening med det svåra? Varför är det så svårt att stanna i mörkret? Jag sväljer, äter något gott och sköljer ner med något starkare. Snart är det över, snart är det mörka molnen förbi, eller???
 
Ingenting händer. Det går en lång stund. 
 
När jag vaknar är huvudvärken kvar, värk av tårarna som kramades ut ur mitt hjärta men också av tårar som inte fick komma fram. Orkar inte gråta för mycket, det tar sådan kraft.
 
Hur länge ska det hålla på? Hur länge ska jag behöva sitta i båten utan åror? För alltid?
 
Då ser jag ett litet ljussken på havets mörka vågor. En strimma ljus, en gnutta hopp. En röst som säger det finns inga åror, du får acceptera det. Jag sänker min haka och blir förlägen på nytt men så säger också rösten. Det finns fiskar i havet…de är små men många. Tack vare dina tårar har de fått ett hav att simma i och deras glädje vet inga gränser. De sjunger i sitt rätta element och de uppskattar din hjälp. Utan din vetskap vandrade de länge på torra land med ledsna hjärtan men nu har de hittat hem. De vill tacka dig för hjälpen genom att föra dig framåt. När du slappnar av i det som är så lägger de märke till dina kärleksfulla vibrationer. Med sin gemensamma kraft kommer de ta dig till den andra sidan. Till en sandstrand som är vitare en ren gås. Varmare än dina mjukaste sockar, skönare än livets alla bästa stunder tillsammans. Du anar inte hur nära den stranden du faktiskt är. Så varför inte börja fira redan nu…
 
Glad påsk älskade barn!

HAPPY FOREVER IS A TRUE STATE OF BEING

Boktips! Varför inte ge bort en bok i påskpresent. "Yoga, Jesus och jag" är en fin gåva till dig eller en vän. 

Läs hela inlägget »

Har ni hört de uttrycket förut…
-       Gud, vad snygg du är
-       Gud, vilken tur att …
-       Gud, vad gott
-       Gud, vilket väder vi har…
 
Bara så där….brister vi ut i glädjetjut som när våren knackar på dörren och vill ta oss ut på utflykt bland blåsippor i backarna och hästhovar som hörs och fågelsången som kvittrar från gren till gren. Livet är ljust och lyckligt, marken sjunger och himlen är blå, några stackmoln är som strössel därpå. Himmel, vad livet känns lätt. Plötsligt är vintersorgen ett minneblott och möjligheterna ligger för våra fötter. Vem tackar vi för undret att få leva? Varandra? Oss själva? Eller bara förundras vi över livets årstider? Är det rena turen att våren slår ut i sin blom eller finns det en mening med allt? Livet är en ren berg och dalbana, det går upp och det går ner, det är grått och det är färgglatt och vi får åka med. Det går fort och det går långsamt. När det går långsamt vill vi att det ska gå fort och när det går fort vill vi att det ska gå långsamt. Vilken plåga. Livet. Det sköra och vackra lilla livet. Vill vi inte ha mer av det goda, säg? Vill vi inte vissla på väg till jobbet varje dag? Vill vi inte kyssas och dans på en måndagsmorgon och väcka oss själva som om det vore julafton varenda dag. En lycka bortom bergen, är den värd att söka efter eller enbart en avlägsen dröm bortom horisonten? Vad kan du göra åt denna längtan att få bli fri från bördor och skuld så att du kan möta livet med ett leende, vad som än kommer i din väg. En visshet om att ett litet stackmoln som skymmer solen, endast skymmer den för en kort stund. Solen lyser in i ditt hjärta och när du ber om mer så lyser solen från din insida och värmer din själ, mer och mer. De nygräddade bullarna doftar så gott och fikastunden på trappen med din älskling gör livet värt att leva. Du anar inte hur mycket din lycka betyder för världen. Din egen lycka sprider sig som ringarna på vattnet. Du blir som en egen attraktionspunkt på livets nöjesfält. Universum kan inte undgå att lägga märke till dig. Du är en självklar magnet. Du är värd en lycka bortom bergen, det står skrivet i din livsplan. Det enda du behöver göra är att säga TACK emellanåt och fortsätta din färd. Göra det du vill, det ditt hjärta mår bra av och dela med dina medmänniskor. När du gör det växer du i din egen lycka och det smittar av sig. Det är ingen tillfällighet att du hamnar på platser som vill dig väl. När dina vibrationer klingar i takt med Universums vibrationer kan allt hända. Du kan nå oanade höjder. Låt det hända, släpp dina livlinor, tacka Gud för hjälpen. Det är ingen slump att du omedelbart ropar hans namn, för hans namn är ditt namn och ditt namn är hans. Du är Gud. Gud är du. Ni behöver varandra. Så dela bullarna med honom. Dela bullarna med henne. Dela bullarna med alltet. Moder- fader – Jord och Himmel. Salighet, är det inte vacker så säg…
Gud, vilken tur att just du läste detta. Grattis!

WITH POWER!

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter