loggo_lindyoga150719_NYphone

Det sägs att det finns en andra sida, en plats du kommer till när du dör. Det är också en plats du kommer från innan du föds till det här jordelivet. På andra sidan finns ingen tid såsom det gör på jorden. På jorden kan tiden få oss att känna att livet är långt men på andra sidan är det endast en liten stund. Tänk om din tid på jorden är endast en "liten stund". Vad gör du då med denna lilla stund? Klagar, kämpar, lider, jämrar dig, fokuserar på det svåra. Ack, det låter så svårt. Så mörkt, så kallt, som i den djupaste jämmerdal. Om tiden på jorden är så kort vore det inte vettigare att ta vara på den, hylla den, ägna tid åt det du verkligen vill göra. Om du insåg att tiden är superkort på jorden är det inte bättre att njuta medan du är här?

En superkort stund på jorden....

Det är väldigt lätt att hamna i en klagosång och med den följer spänningar i kroppen, det hänger ihop. Negativ tanke följs av en spänning, orsak - verkan , mycket enkelt. Det motsatta är positiva tankar som leder till avslappning, frihet och glädje, vilket leder till mjuk kropp. YOGA är ett verktyg som kan leda dig rätt på vägen. Det finns många verktyg. Hitta ditt. Det finns anledning att praktisera om du vill göra det här korta jordelivet så angenämt som möjligt. 

Jag har numera inte tid att muttra och lägga tid på oviktiga saker eller pessimister. Tiden rinner iväg och det är viktigt att jag fattar det där besluten som jag så innerligt vill fatta och låta idéerna sedan sjösättas. Och möter du någon på vägen som säger, det går inte, det kan du inte, det har vi redan provat, så är det dags att sluta lyssna på det. Håll banan ren precis som curlingmästarna gör så att klotet ska flyta på. Det behöver inte alltid gå så fort men det behöver röra sig framåt, när det slutar röra sig framåt har vi stagnerat precis som i en yogaposition när vi känner oss omänskligt stela. Just DÄR behöver vi putsa och släppa. 

Tiden på jorden är kort, vilket betyder att året kommer gå i en rasande takt. Dags att ta till vara på dagarna redan från början och gå i den riktning du vill gå och känner är rätt för dig. Bry dig inte om klagosånger från andra människor - fortsätt gå - din väg. 

Livet är inte kort....det är superkort!

Fredags tips ; kramas, älska, le!

Ljus och kärlek till dig på vägen. 

WITH POWER
 

Läs hela inlägget »

Minns du när du var liten och gick in ett varuhus för allra första gången. Kanske hade du sällskap med din mamma eller pappa eller något syskon. Du tittade häpet dig omkring som om det var ett gigantiskt jätteland du skådade. Så fascinerad av alla lampor, ljus, skyltar och färger. Och så många människor. Allt var så nytt och så främmande. Du trodde att du kommit till himmelriket. Du förstod inte allt som fanns i butikerna men du tänkte nog att allt hade en betydelse. Du iakttog med stora ögon och tog in allt du kunde. Alla fönster var så stora och du kände dig så liten i förhållande till alla andra och samtidigt så stor som kunde gå runt i detta landskap helt själv, ja åtminstone på armlängds avstånd från din mamma eller pappa. När du var liten kanske du inte förstod att det kostade pengar att köpa varorna i butiken. Du bara betraktade tingen med förtjusningen. Att betrakta tingen och vara lycklig ändå är något som du och jag under livets gång tappar. Vi måste äga för att vara lyckliga, tror vi. Vi köper och köper och köper och fyller det där hålet som aldrig tycks bli mindre. Du fyller dig själv men känner dig mer och mer ihålig, en märklig paradox.
 
Vi föds in i en värd, en kultur att gå på jakt på något utanför oss själva. Din mor kanske studerar världen på ett visst sätt, i smyckesaffären tittar hon med jättelika ögon på de där smaragdörhängena och du ser hur lycklig hon är. Aha, tänker du de måste vara sådana där stenar som gör en människa lycklig. Eller din pappa skiner upp som solen när han ser en ny bil åka förbi och eftersom du inspireras av din pappas glada ansikte tänker du att du också måste söka upp just det där så du också kan bli lika glad som pappa eller mamma ser ut, just då.
 
Jakten kan fortsätta hela livet och vid juletiden är risken stor att den eskalerar. Nu ska här handlas, alla magar ska fyllas och ingen ska vara ledsen. Spring, spring, spring, fort, fort, fort, så du inte hinner känna efter? Det finns en risk att de ligger en död sill begraven och vem vill känna den. Men döda sillar är inte farliga. När du vågar stanna och känna in stund kommer du att märka att situationen är helt ofarlig och inget att vara rädd för. Lägg en hand på magen och andas djupare ett par minuter så infinner sig kanske den där ron som du går och söker efter i varje skyltfönster. Tänk att skatten finns så nära ändå. Min vän, den finaste julklappen ligger i ditt hjärta. Gud gömde den där. Välkommen hem till dig själv och fira julefriden.

Ta hand om dig dessa bråda dagar!

Här får du ett julklappstips i bokform av mig - Yoga, Jesus och jag - en pilgrimsresa. 

Läs hela inlägget »

Jag har ett tydligt minne när jag var barn, åtta år fyllda och nyligen blivit storasyster till en välsignad liten pojke. Han kom till vår familj på höstkanten och skulle nu döpas i kyrkan på den lilla orten. Det var första advent och det brann levande ljus i kyrkans fönster. Jag tyckte det lyste så vackert i fönstren och i kyrkans takkronor. En värme spred sig i församlingen och bänkraderna fylldes på en efter en. Det var inte riktigt tyst än för att folk höll på att anlända och leta reda på en plats. De viskade till varandra men tillsammans blev det ett brusande ljud innan prästen tog till orden och välkomnade alla. Min familj satt på en av de främsta raderna eftersom vi skulle ha nära till dopfunten och prästen skulle kunna se oss och bjuda fram oss när stunden var inne. En barnkör skulle sätta ton på gudstjänsten och jag var en bland dem. Det pirrade så skönt och mystiskt i hela kroppen. Jag älskade att sjunga. Det var så lätt och sångerna var så roliga. Julens sånger. Det var en stor barngrupp som skulle uppträda och de lockade förstås familjerna att komma och lyssna. Det var en trygg plats att vara på.
 
Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara
 
Gud hade tänkt på allt. Det var en speciell stund för mig, inte bara för att lillebror skulle döpas utan jag skulle få sjunga solo. Jag hade inte gjort det så många gånger förut men var exalterad över ögonblicket att få ta ton ensam inför en hel församling och inför lillebrors, storebrors, mamma och pappas öron. Det var en lycka. Julsångerna avlöpte varandra och det var strax dags för mitt framträdande. Jag hade förälskat mig i sången och det tycktes min körledare lagt märke till eftersom han frågat mig om jag ville sjunga en vers själv. Ögonblicket närmade sig och körledaren gick fram till barnkören. Våra blickar möttes och han visade med sitt finger att jag skulle komma fram och ställa mig en bit framför de andra barnen. Då var det som något därinne frös till is. En plötslig och kall vind svepte om mitt hjärta som ett hårt och kyligt presentpapper. Känslan överraskade mig och gjorde att jag skakade på huvudet och kroppen vägrade att ta de där stegen framåt. Körledaren gjorde om gesten med fingern men min kropp vägrade att röra sig. Hans ena ögonbryn lyftes och jag kunde skönja en svag förbryllad blick. Det såg ut som att han inte fick ihop ekvationen. Flickan som var så kavat på körövningarna ville helt plötsligt inte visa sig. I näst ögonblick gick han tillbaka till pianot och började spela. Jag visste när jag skulle komma in och sången ljöd ur min strupe. Det var fortfarande lätt. Sången kom från hjärtat och jag sjöng för kung och fosterland, för lillebror och hela församlingen. Tonerna vidgade mina vyer och skapade horisonter inne mig som inget mänskligt öga kunde se. Bara vår skapare. Han hörde och log. Att jag inte tog ett steg fram brydde han sig inte om. Men jag brydde mig…..
 
Adventstid kom till mitt ensamma hus
Jag sätter i staken ett sparat ljus
Något ska ske på bortom frostig advent
Jag väntar en gåva som Herren sänt

 
Kanske var det just där och då och jag klev in i min egen garderob. Åtta år gammal. Plötsligt började jag ifrågasätta mitt eget väsen, mitt eget värde. Jag började självreflektera lite för mycket. Var jag värd uppmärksamheten? Nej. Det började jag intala mig själv. Flickan började så ett frö. Ett frö som ledde till en lägre självkänsla, en oro i magtrakten och en nervositet som inte gick att kontrollera. När jag skriver detta strömmar tårarna fram för jag vet att jag sårade flickan i mig där och då så obönhörligt. I stunden välkomnar jag tårarna för jag vet att det är vägen till läkning. Samtidigt ser jag att om jag inte gjort denna ”avstickare” ( på en si så där tjugofem år ) i mitt liv hade jag aldrig stått där jag står idag. Starkare, stoltare med båda fötterna på jorden. Mer kärleksfull till mig själv än någonsin. Det gör att jag kan dela med mig av det jag står för.
 
Kärlek och tro på något större!
 
Den tid som komma skall hoppas jag kan fylla dig med värme, jus och frid. Det är du värd och mer än så.
 
Min älskade mamma har senare berättat för mig att flera i församlingen hade frågat vem det var som sjöng. Det hade hört något vackert som rört vid deras hjärtan.
 
Vill du ha ett julklappstips så finns boken ”Yoga, Jesus och jag” – för inspiration till att pilgrimsvandra och en ökad förståelse för jaget.

KRAM till dig från mig !

Läs hela inlägget »

Han sitter där och iakttar dig, minsta steg utvärderar han. Är han stöttande…knappast. När du faller skrattar han högt. Han kanske inte visar det spontant men du känner det. Ilska, missöde, besvikelse och jämmer är hans vänner och han lever på brist på kärlek. Varför finns han där, undrar du?
 
Gör han? Finns han verkligen ? Eller har du hittat på honom ? Är han bara en inbillning i ditt medvetande? En roll som spelas men som egentligen inte existerar. Om han inte finns, vad ska du då oroa dig för? Utan honom, sann lycka? Är det möjligt?
 
Då är han alltså en låtsas kompis den där Gollum inne mig…och så mycket kompis är han ju inte. Så jag kan alltså släppa honom. Vågar jag det?
 
Du kan släppa honom. Han tjänar dig inte längre. Du är fri att göra vad du vill. De hårda ord du går runt och tror om dig själv, finns inte. Du har skapat dem själv. Kanske för att du inte visste bättre men nu vet du. Det finns inget som hindrar dig att nå lyckans land. Det är närmare än du tror, faktiskt mitt framför näsan på dig. 
 
- Så nära, det går väl inte? Det kan inte vara möjligt.
 
- Sa du inte att du skulle släppa Gollum?
 
- Jo.
 
- Varför är han då kvar?
 
- Jag förstår inte. Ja kan inte. Det är så ovisst. Otryggt. Jag är rädd.
 
Du matar Gollum med rädsla. Då lever han upp. Allt som är skrämmande gör honom exalterad. Ljus, värme och kärlek skrämmer honom och får honom att rygga. Så varför inte ösa på. Krama dig själv, smörj in dina händer, ta en varm dusch, le mot dig själv i spegeln, tacka dig själv när du gjort något bra. Dela med dig. Sjung. Ös, bara ös. Varför ska någon få styra över dig som inte finns? Vilket slöseri med tid.
 
Låt kärleken segra. Du är sann – inte ditt ego (Gollum).

Läs hela inlägget »

Det är dags nu. Många springer fortfarande omkring som små rävar med nosen i backen och letar med en ”jag ska bara attityd”. Kanske du både hungrar och törstar fortfarande efter mycket.. Många saker ska fixas och ändå börjar det sina i tanken. Somliga kör på av ren vilja. Allt går. Det är bara att fortsätta framåt och inte stanna för ofta så en inte tappar fart. Jag funderar ändå på att bromsa, sakta ner farten ett slag. Varför inte göra som björnen, gå i ide? Nordbor sägs vara experter på det. Stänga dörren om sig och inte titta ut förrän när vitsippan i backarna står. Inte ska vi skämmas för att vilja ha lite lugnt och skönt om oss? Nej, jag tycker vi ska fira ide- tiden. Men gör adet med stolthet och med hopp i vårt människorhjärta. Kanske är det den bästa tiden för vår kreativitet och för att samla på all energi så att idéerna kan sjösättas lagom till då våren knackar på dörren igen. Varför inte gå i ide med en kärleksförklaring till dig själv. En romans med vintern. Den väntar på dig. Du är omhuldad i bomull, känner lukten av veden från brasan, ljusen är tända och lyser upp så fint på det dukade bordet. En termos med ditt favorit te och koppar står där och bjuder in dig till en rogivande stund. Din yoga matta ligger på golvet. Varför inte bara lägga dig ner på rygg en stund eller i barnets position för att som en igelkott kura ihop sig och bara mysa med sig själv ett ögonblick. Doften av nybakat förgyller stämningen i ditt gryt och värmen från brasan sprider sig i huset. Allt är gott. Kroppen njuter av att få ro om sig. Kärleken stryker dig om kinden och talar om hur värdefull du är och hur viktigt det är att du är vän med dig själv. Denna stund får inga kyliga tankar fäste i dig. Andetag är lugna och rika. De rymmer allt du drömmer om. Du är stolt över att du börjat sätta gränser och tro på att du är precis där du ska vara. Du behöver inte mer utan du behöver snarare plocka bort onödigt krafs. Rensa, rena. Duscha dig själv med kärlek. Kallt och varmt. Varför inte fylla en balja med lite lavendel varmt vatten för att fötterna ska få uppleva harmoni innan du sticker ner dem under täcket. En god bok väntar på dig. En som får dig att leva och bara vara. Är det inte värt att lovsjunga ditt eget ide. Jag väljer att gå i ide och tror på att den bästa tiden som jag har är just nu. Följer du med?
 
November värme och kärlek till dig där ute och frid i ditt hus.

Tips; prova ett pass yinyoga så du kan släppa taget sommaren och vinna vintern.

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Oj, vad du springer, heja dig. Du har bra balans, bra kontroll, bra koll och snygg är du också. Senaste outfitten sitter bra, vilken tur. Så skönt. Ny och fräsch. Snart är det fredag. Kan inte bli bättre. Eller kan det? Bli bättre? Nej…eller? Oj, nu blev det jobbigt. Hur ska du veta om det kan bli bättre när det går så fort för dig att genomföra allt du gör? Om du ska ta reda på svaret, betyder ju det att du måste stanna upp en stund och det hinner du ju inte. Vem ska göra allt markarbete om inte du? Nej, det är bra som det är, tillräckligt bra. Du bor ju i Sverige, ett av världens bästa länder att bo i. Tryggt och bra. I alla fall för barnen. Är tryggt bra eller kan det också bli tråkigt? Du vet var du har men inte vad du får. Å jag ser att du skruvar på dig lite. Ärlighet varar längst. Men du ljuger ju aldrig. Du är en god människa. Talar aldrig skit om någon. Nej, inte en enda. Eller? Ja, partnern kanske kunde vara lite bättre på att lyssna och förstå dig. Barnen borde inte hålla på att stöka till det så hela tiden. Arbetet på hemmaplan tar aldrig slut. Tja, ibland ser det ut som ett rent helvete och vilken tur att inte svärmor knackar på dörren just då. Det vore härligt. Att få bli lite extra tilltufsad när marken under en gungar. Fan, vad mycket det är att göra. Aj, ryggen är stel idag och nacken med som en visset gammalt påskris. Måste gå på mer yoga, det känns ju så bra efteråt. Nästa vecka, då börjar jag med nya vanor. Åh, då innebär det att du kan äta choklad resten av dagarna som är kvar på den här veckan. Ha, vilken lycka. Ja, allt kommer bli så bra. Det där goda livet. Det kommer. Suck. Det kommer. Blev du ledsen nu? Känns livet hopplöst helt plötsligt? Känner du dig ensammast i världen? Trots att din andra hälft sitter på sin stjärt i samma hus. Barnen sover, nästan i alla fall. Behöver du inspiration? Googla vetja! Eller skrolla in på ditt facebook konto eller instagram, boosta dig, fånga dagen, kom i form, allt är möjligt, livet är helt jävla underbart, du behöver bara klicka HÄR så får du svaret och sedan regnar miljonerna in. Casino , casino , yes , lösningen är nära ändå. En gång till. Bara en gång till. Vem fan styr den här handen egentligen? Är det du eller jag?
 
Min, vän slappna av, luta dig tillbaka, låt mig styra. Bara följ med. Låt sprickorna i fasaden synas. Nej, relationen är inte alltid guld som glimmar och det är ok, vi jobbar på det. Kroppen värker och du har lagt på dig lite i midjan men du älskar den ändå. Visa det, smek dig själv lite oftare, hur ska den annars förstå? Barnen pratar, skriker och lever rövare? Men tänk om det vore helt tyst? Tänk om tvättkorgen var helt tom? Inga kladdiga fingrar någonstans. Inga avtryck på att någon verkligen lever. Massa skor i hallen? Kläder på golvet? Är det gränslös stökigt eller förtjusande livskraftigt? Andas du? Just nu? Så skönt det kan kännas. ETT DJUPT ANDETAG. PLUS ett litet leende. Mumma. Du är ingen dålig människa. Jag skapade dig för att du skulle ta reda på hur bra du är, hur magnifik du är, vilken enorm potential du har!!!! Vilket betyder inte att du är felfri! En ketchupfläck på tröjan, en spricka i fasaden, eller två eller tre är just det som är grejen. Du är älskad för dem alla. Du är älskad trots alla sprickor trots alla felsteg, trots all kamp om att bättra dig och ändå ramlar du dit med godis och sött och vin och bröd och lite strössel på pizzan. Trots bus och godis och hela jädra faderuttan är du älskad. Det är till och med ok att vilja spränga sitt hus i luften och sedan le åt tanken. En enda tanke är ingen fara. Kraften finns inom dig, älskade barn. Kraften kommer från ljuset självt. Hur mörkt det än ser ut, när du tänder belysningen, försvinner mörkret. Tänd ljuset, min vän, det är höst!
 
För mer ljus i mörket läs ”Yoga, Jesus och jag” – en enastående välgörare som skrämmer kanske skiten ur dig, haha.
 
KRAM! 

HAPPY, HELLTHY & WEALTHY :)

Läs hela inlägget »

Är allt bara ren inbillning, eller vad? Behöver jag verkligen allt det jag tror mig behöva? Måste jag äta fem gånger om dagen för att fungera som människa? Måste jag följa alla råd som står i tidningar? Måste jag vaccinera mitt barn? Vad händer om jag inte gör det? Vad händer om jag går emot normen? En kittlande tanke? Hur mycket av mina dagliga tankar är egentligen ren inbillning? Jag tar en huvudvärkstablett så går det över, smärtan mellan öronen och som sprider sig ner mot axlar och skulderblad och tillbaka upp igen. Jag tar en kopp kaffe så går det över, stressen som sitter som en svångrem runt min bröstkorg. Stundtals så förlamande att jag finner mig i den. Orka bry sig. Jag tar en sömntablett för att släppa oro och tankar. Det funkar. Ett tag. Jag betalar min försäkring för tänk om jag förlorar något värdefullt. Det är bäst så. Då kan jag vara lugn. Jag låser bilen för tänk om någon stjäl den medan jag går och gör mitt ärende. Jag skaffar alarm på huset för det kan ju hända att det sker ett inbrott medan jag är på semester. Jag handlar på ren automatik men till vilken nytta? Tänk om allt bara är ren inbillning? Placeboeffektens tid är här och har aldrig varit starkare. Men vi tänker inte på den. Alla fallskärmar jag har kommer rädda mig. Eller? Tänk om allt det du tror är en stor fet livslögn. Du är inbäddad i den. Den är förvisso mjuk men frågan är om den gör någon nytta när du väl faller?
 
 Hur vore det om du och jag tog ansvar på riktigt? Varför inte vända misstänksamhet till uppmärksamhet? Vända kyla till värme? Låta kärleken få ta plats mer och mer. Låta kroppen vara som den är. Praktisera ett inre lugn genom att ta ett andetag i taget. Känna in den friska luften och le mot omvärlden. Kan jag simma tillräckligt bra när tidvattnet höjs? Om inte, då får jag börja öva på det. Jag kan ha hur mycket akademiska poäng som helst, ett fett bankkonto och en massa sociala kontakter men kan jag inte simma lär jag drunkna i vilket fall.  Vem bryr sig om andra när jag själv ligger där och får en kallsup eller två.
 
Är livet en lång inbillning? Sedan jag var barn har jag sugit åt mig av min omgivning och trott att det jag fått till mig sant. ”Jag vissa har talang, andra inte”, ”ja men det beror ju på att dom har pengar på kontot, eller att de känner den och den”, ”du måste äta upp på tallriken”, ”du måste följa reglerna, annars går de dig inte väl”, ”vi måste städa och hålla rent annars blir vi sjuka”, ”om du inte är vaccinerad är risken stor att du blir smittad av de värsta sjukdomar”..

Jag har haft världens bästa barndom och uppväxt och är bara tacksam för den. Jag har bara fiskat upp lite för många påståenden och gjort dem till totala sanningar. En röst i mig manar på. Det är dags att släppa dem, en efter en. 
 
Egentligen bygger den gamla läran på rädsla. Är det inte dags att skrota den och börja lyssna till intuitionen och visdomen inom mig.

Låt oss tillsammans göra om denna livslögn till ett livslugn. För att kunna leva i fred och harmoni. Så härligt. Inga bekymmer som Baloo i Djungelboken skulle ha sagt. 
 
Jag väljer Baloos väg, en fredlig och bekymmerslös sådan.  Jag är villig att göra vad som helst för att testa om den är värd att följa. Något i mig säger att den är det. Vad väljer du?

HAPPY, HEALTHY&WEALTHY
 

Läs hela inlägget »

Känner du så, att det är slut på ditt konto. Ja, ditt fysiska, mentala och emotionella konto. Är det kanske till och med i botten? Hur kan det komma sig? Efter en lång och skön sommar? Har du inte vilat ut nog? Inte så konstigt. Energi tar slut. Då är det meningen att fylla på.. Välj bränsle och sätt igång. Det är bara några månader kvar på det här året och dem vill du väl inte slänga bort.  Vet du hur du tankar dig själv? Då menar jag inte med mat utan med ord, gester och attityder. Vilka väljer du? Hur tänker du kring dig själv som person? Stämmer din självbild överens med vad du ser i spegeln. Om inte, vad kan du ändra på? Du hör att det inte är en Quick fix men om du ska bli en hållbar version 2.0, ett starkare jag , är det inte meningen heller. Du går inte in på gymmet klen och svag och kommer ut med stora biceps. Ja, inte utan kosmetiskt fusk i alla fall. Den här styrkan sår du på längre sikt så att du kan skörda ordentligt när det väl är dags. Men då måste du vattna. Ack, vad lätt vi växter torkar ut nu förtiden. ”Slurp” säger det och sprickorna i jorden är ett faktum. Det krävs egentligen inte så mycket. Men det krävs just det. Action. En övning om dagen kan räcka. Ett ord framför spegeln. Ett så enkelt som ”jag är bra” eller ”jag kan” räcker långt. På så sätt kan du tanka dig själv. Några ord då och då. Det är viktigt hur du ser på dig själv och framförallt hur du snackar med dig själv, när du är ensam. Hur går snacket där inne i bilen? Det är ju själva fan att… Jämt ska de hålla på… Suck, inte detta också…Ja, det var ju typiskt mig,,,Jag orkar inte… Det är svårt…
 
Nä, vet du vad, om du nu råkar använda någon av de där fraserna så är de inte kört, men de är bättre om du spolar ner dem i toalettstolen och väljer ut några nya.
 
Yes, det går bra nu…Vilket flyt…Oj, vad spännande….Det låter kul…Ha, nu fick jag öva på det igen…. Tack till mig själv……Det har jag aldrig provat, det klarar jag säkert…
 
Du kan fylla på din egen lista, skriv ner den och ha den uppspikad innanför köksskåpet, i bilen vid sängen eller innanför tandborstskåpet så att du blir påmind om den. Små steg i rätt riktning kan betyda mycket och du kan när som helst byta fil. Just så att det passar dig.

Ja, och så kan du ju lägga till lite yoga, qi gong, promenader och meditation för att uppgradera mera.
 
Det är nu det gäller så tanka på, fyll dig själv. Det är först då du kan ge till andra. När du känner dig tom, klappa i händerna och tänk, vilken tur, nu får jag fylla på igen!
 
Glad september vecka till dig. Fyll på och kör så det ryker !

 HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Jag satt just och mediterade och märkte plötsligt att mina ögonfransar vibrerade, ögonen var slutna men hade krupit ihop, ögonbrynen sökte varandra och pannan var något rynkad. Då slår det mig att jag är inne i en tankeprocess, helt vanlig tankegång. Det är som min mind försöker lösa upp något, eller så får jag för mig något som jag måste fortsätta klura på. Likt en tvättlina med tvätt, alla tankar är tvätten jag tvättar och det kommer hela tiden ny tvätt som jag hänger upp med två klädnypor i varje hörn av plagget. Linan är lång. Samma procedur pågår konstant. Först när jag sitter på min kudde med sluten blick och uppmärksammar att spänningarna smyger sig på kan jag avbryta processen för ett kort tag och vila i detta NU. Känslan är vacker. Den går inte riktigt att ta på. Den går inte att förklara med ord egentligen. Den bara är. Inget mer. Det är fint. Stunden är kort. Så det gäller att fånga ögonblicket. Snabbt hoppar apan till nästa gren. Ett plagg till på linan. Och så håller det på. Tills jag på nytt blir varse om spänningarna och något drar ihop sig i min pre frontala cortex som en hjärnforskare eller psykolog skulle sagt. Ja, vilket fantastiskt hjärnkontor vi har, en analysavdelning innanför pannbenet som gör att vi människor fungerar så bra som vi gör. Och vår hjärna har tagit oss långt. Utvecklingen går i en rasande takt och det finns inga gränser egentligen för vad vi kan uppnå, vad du kan uppnå! Men saken är den, det är i glappet mellan alla tankar som det genialiska sker. Det är i det mellanrummet som vi växer. Det är där allting gror. Det är där idéerna föds. Natten mellan två dagar. Havet mellan två öar. Utrymmet mellan två älskande människor. Det är där magin lever. När du kommer på att nuet bara är. När hjärnan får vila kan den uträtta stordåd. Det är väsentligt. Det visste Einstein och Kirkegaard och Arkimedes och Newton och Heliga Birgitta. Ja, det är många som upptäckt vilan och fler ska det bli. Du och jag vill smaka på den saftiga frukten så klart. Vi kan göra det om och om igen. Vi behöver bryta kedjan och upptäcka att när kedjan går av lever energin ännu mer. Allt rör sig hela tiden. När en fast form bryts ner blir det något annat. Människorna har blivit allt mer rädda om att släppa taget om det vi ser och kan ta på. Vi är materiella varelser som en dag kommer inse att det inte går att äta pengar. Makten härskar. Vi konkurrerar med varandra därute. Vi tror att vi ska segra genom att besegra de svaga. Vi kommer förstå en dag att det inte är möjligt. Inte förrän vi har vänt kappan ut och in, tömt våra fickor och sätt Gud i vitögat då går det upp ett ljus för oss. Aha, jag förstår. Var det inte svårare än så.
 
Jag älskar att sjunga för min lilla tremånaders flicka och ibland jollrar hon med. Då är hon och jag uppslukade av nuet. Jag sjunger och hon jollrar ” Krakel spektakel kusin vitamin, hängde och slängde i en gardin för hej och hå gardinen den blå, Krakel spektakel vad tänker du på ?
 
Vi har all en liten krakel spektakel i oss. Låt den få leva. Låt tankarna få sväva men lova mig att då  och då ….
Våga stänga ögonen, våga vila en stund. Lägg dig på sofflocket och njut av att bara vara. Din rikedom är nära, där du ligger. Du väntar på något gott och du ska se att när som helst kommer det.
 
FRID till dig min vän och lycklig fredag!
 
HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Öppen! Inga lås, inga koder för att ta sig ut. Dörren är öppen. Om du visste hur mycket jag önskar att du ville se det. Mitt hjärta svämmar över av längtan att få välkomna dig. Här där alla dina möjligheter bor. Här där inga bekymmer råder. Här där friheten finns. I det enkla. Det är lika lätt att bege sig iväg på ditt livs äventyr som det är att andas. SÅ vad väntar du på?  Bättre tider, mer ork, rätt signal, ett klartecken från någon, det rätta ögonblicket? Sanningen är att det du förväntar dig kommer aldrig hända. Du tror att du kan göra en plan på hur det exakt ska se ut. Det är det som gör dig svag. Du vill bestämma. Allt. Ingenting får vara ovisst. Jag önskar av hela hjärtat att du skulle våga ge dig ut med ögonbindel. Varje steg kanske går sakta och vingligt. Rädslan är stor. Tänk om du inte var rädd….så tråkigt. Ingen särskilt spännande upplevelse. Tacka din rädsla. Tacka din fantasi. Upprymdheten i ditt bröst gör själva färden så där härligt hissnande som den snabba berg och dal banan eller färden i den där racerbilen du drömmer om att sitta i, men aldrig våga tro på det fullt ut. Vakna, upp ur din dröm och se att du bygger ditt livspussel genom att släppa taget om bitarna. Ett steg i taget och bitarna faller på plats av sig själva. Det är lättare än du tror. Jag känner med dig, där du sitter i din grotta. Jag skänker dig ljus så att du inte ska bli blind när du väl hittar ut. Allt är så bekant för dig. Du vet vad morgondagen innebär. Ditt hem står kvar. Ditt jobb är som det är. Det är tryggt. Men lever du? Finns det stunder då du verkligen njuter? Fullt ut. Uppslukad av stunden. Inget annat finns plats i ditt medvetande än detta nu. Du är fullkomligt trygg med att allt är som det ska. Tänk om det är så lätt som att ta en annan väg hem från jobbet. Gå på en ny stig. Känna hjärtslagen igen. Men nu är de nya slag. För dig. Tiden är kort på jorden. Du har inte tid att spilla tid på att älta, klaga eller oroa dig.
 
Vad behöver du av mig för att ta det där steget? Vet du det? Tänk efter lite…
 
Jag har öppnat dörren åt dig. Ingen blir gladare än jag om du tackar ja till mitt erbjudande. Det är dags att njuta mitt barn, det är dags att kunna ligga i gräset med strået i munnen och händerna bakom huvudet och spana upp mot himlen. Med gott samvete. Hela du, längtar och jag säger välkommen. Din tid är kommen. Ta den tid du behöver. Dörren är öppen.... 

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter