loggo_lindyoga150719_NYphone

Varför beter vi oss som myror i ett stort palats?

Vi krälar med våra små ben på golvet och letar mat och lycka. Vi ser inte så bra men vi förstår inte att vi blundar samtidigt som vi letar. Det går jävligt trögt men vi ifrågasätter inte ens vårt sätt att agera, vi knogar på, dag in och dag ut. Fan, vad skönt det är fredag, då kan vi ligga i soffan på rygg en stund och chilla innan slitet börjar på måndag igen. Aldrig färdiga med jobbet. Det tycks bara bli mer och mer. Hur många strån till stacken ska man behöva dra?? Det märks ju knappt.
Min insats, så liten men den känns så himla stor. Suck. Vad är det där? En av kusinerna står på bakbenen och tittar upp, vilken jubelidiot!! Vad håller han på med, akrobatik? Han måste ha blivit galen. Han blir ju inte starkare direkt av att gå på bakbenen och bära strån…eller?
 
Är det inte dags att byta strategi? När du höjer blicken finns det en chans att du ser längre, att du inser att taket inte är så lågt som du kanske går runt och tror. Du har ruskigt mycket mer kraft i dina bakben än du inbillat dig. Oj, vilken seger! När du märker att du KAN mer än du tror. Men du måste våga prova, våga pröva dig fram. Pröva något helt nytt. Något som du aldrig gjort förut. Då händer det. Du inser att det går och det ger dig kraft att fortsätta på den vägen. Inspirationen har du funnit i dig själv, därinne har det tänts ett ljus. I det mörka rummet lyser nu en fackla och den slocknar aldrig. Din förmåga att övervinna vad som helst är oändlig. Palatset du bor i är större än du kan uppfatta. Värt att sträcka på sig och se dig om. Vad kan du göra för att öppna ögonen och se dig omkring?
 
 
Du är ingen myra – du är mästaren – du är inte fången – du är fri!


WITH POWER!!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln