loggo_lindyoga150719_NYphone

2018 > 11

Jag har ett tydligt minne när jag var barn, åtta år fyllda och nyligen blivit storasyster till en välsignad liten pojke. Han kom till vår familj på höstkanten och skulle nu döpas i kyrkan på den lilla orten. Det var första advent och det brann levande ljus i kyrkans fönster. Jag tyckte det lyste så vackert i fönstren och i kyrkans takkronor. En värme spred sig i församlingen och bänkraderna fylldes på en efter en. Det var inte riktigt tyst än för att folk höll på att anlända och leta reda på en plats. De viskade till varandra men tillsammans blev det ett brusande ljud innan prästen tog till orden och välkomnade alla. Min familj satt på en av de främsta raderna eftersom vi skulle ha nära till dopfunten och prästen skulle kunna se oss och bjuda fram oss när stunden var inne. En barnkör skulle sätta ton på gudstjänsten och jag var en bland dem. Det pirrade så skönt och mystiskt i hela kroppen. Jag älskade att sjunga. Det var så lätt och sångerna var så roliga. Julens sånger. Det var en stor barngrupp som skulle uppträda och de lockade förstås familjerna att komma och lyssna. Det var en trygg plats att vara på.
 
Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara
 
Gud hade tänkt på allt. Det var en speciell stund för mig, inte bara för att lillebror skulle döpas utan jag skulle få sjunga solo. Jag hade inte gjort det så många gånger förut men var exalterad över ögonblicket att få ta ton ensam inför en hel församling och inför lillebrors, storebrors, mamma och pappas öron. Det var en lycka. Julsångerna avlöpte varandra och det var strax dags för mitt framträdande. Jag hade förälskat mig i sången och det tycktes min körledare lagt märke till eftersom han frågat mig om jag ville sjunga en vers själv. Ögonblicket närmade sig och körledaren gick fram till barnkören. Våra blickar möttes och han visade med sitt finger att jag skulle komma fram och ställa mig en bit framför de andra barnen. Då var det som något därinne frös till is. En plötslig och kall vind svepte om mitt hjärta som ett hårt och kyligt presentpapper. Känslan överraskade mig och gjorde att jag skakade på huvudet och kroppen vägrade att ta de där stegen framåt. Körledaren gjorde om gesten med fingern men min kropp vägrade att röra sig. Hans ena ögonbryn lyftes och jag kunde skönja en svag förbryllad blick. Det såg ut som att han inte fick ihop ekvationen. Flickan som var så kavat på körövningarna ville helt plötsligt inte visa sig. I näst ögonblick gick han tillbaka till pianot och började spela. Jag visste när jag skulle komma in och sången ljöd ur min strupe. Det var fortfarande lätt. Sången kom från hjärtat och jag sjöng för kung och fosterland, för lillebror och hela församlingen. Tonerna vidgade mina vyer och skapade horisonter inne mig som inget mänskligt öga kunde se. Bara vår skapare. Han hörde och log. Att jag inte tog ett steg fram brydde han sig inte om. Men jag brydde mig…..
 
Adventstid kom till mitt ensamma hus
Jag sätter i staken ett sparat ljus
Något ska ske på bortom frostig advent
Jag väntar en gåva som Herren sänt

 
Kanske var det just där och då och jag klev in i min egen garderob. Åtta år gammal. Plötsligt började jag ifrågasätta mitt eget väsen, mitt eget värde. Jag började självreflektera lite för mycket. Var jag värd uppmärksamheten? Nej. Det började jag intala mig själv. Flickan började så ett frö. Ett frö som ledde till en lägre självkänsla, en oro i magtrakten och en nervositet som inte gick att kontrollera. När jag skriver detta strömmar tårarna fram för jag vet att jag sårade flickan i mig där och då så obönhörligt. I stunden välkomnar jag tårarna för jag vet att det är vägen till läkning. Samtidigt ser jag att om jag inte gjort denna ”avstickare” ( på en si så där tjugofem år ) i mitt liv hade jag aldrig stått där jag står idag. Starkare, stoltare med båda fötterna på jorden. Mer kärleksfull till mig själv än någonsin. Det gör att jag kan dela med mig av det jag står för.
 
Kärlek och tro på något större!
 
Den tid som komma skall hoppas jag kan fylla dig med värme, jus och frid. Det är du värd och mer än så.
 
Min älskade mamma har senare berättat för mig att flera i församlingen hade frågat vem det var som sjöng. Det hade hört något vackert som rört vid deras hjärtan.
 
Vill du ha ett julklappstips så finns boken ”Yoga, Jesus och jag” – för inspiration till att pilgrimsvandra och en ökad förståelse för jaget.

KRAM till dig från mig !

Läs hela inlägget »

Han sitter där och iakttar dig, minsta steg utvärderar han. Är han stöttande…knappast. När du faller skrattar han högt. Han kanske inte visar det spontant men du känner det. Ilska, missöde, besvikelse och jämmer är hans vänner och han lever på brist på kärlek. Varför finns han där, undrar du?
 
Gör han? Finns han verkligen ? Eller har du hittat på honom ? Är han bara en inbillning i ditt medvetande? En roll som spelas men som egentligen inte existerar. Om han inte finns, vad ska du då oroa dig för? Utan honom, sann lycka? Är det möjligt?
 
Då är han alltså en låtsas kompis den där Gollum inne mig…och så mycket kompis är han ju inte. Så jag kan alltså släppa honom. Vågar jag det?
 
Du kan släppa honom. Han tjänar dig inte längre. Du är fri att göra vad du vill. De hårda ord du går runt och tror om dig själv, finns inte. Du har skapat dem själv. Kanske för att du inte visste bättre men nu vet du. Det finns inget som hindrar dig att nå lyckans land. Det är närmare än du tror, faktiskt mitt framför näsan på dig. 
 
- Så nära, det går väl inte? Det kan inte vara möjligt.
 
- Sa du inte att du skulle släppa Gollum?
 
- Jo.
 
- Varför är han då kvar?
 
- Jag förstår inte. Ja kan inte. Det är så ovisst. Otryggt. Jag är rädd.
 
Du matar Gollum med rädsla. Då lever han upp. Allt som är skrämmande gör honom exalterad. Ljus, värme och kärlek skrämmer honom och får honom att rygga. Så varför inte ösa på. Krama dig själv, smörj in dina händer, ta en varm dusch, le mot dig själv i spegeln, tacka dig själv när du gjort något bra. Dela med dig. Sjung. Ös, bara ös. Varför ska någon få styra över dig som inte finns? Vilket slöseri med tid.
 
Låt kärleken segra. Du är sann – inte ditt ego (Gollum).

Läs hela inlägget »

Det är dags nu. Många springer fortfarande omkring som små rävar med nosen i backen och letar med en ”jag ska bara attityd”. Kanske du både hungrar och törstar fortfarande efter mycket.. Många saker ska fixas och ändå börjar det sina i tanken. Somliga kör på av ren vilja. Allt går. Det är bara att fortsätta framåt och inte stanna för ofta så en inte tappar fart. Jag funderar ändå på att bromsa, sakta ner farten ett slag. Varför inte göra som björnen, gå i ide? Nordbor sägs vara experter på det. Stänga dörren om sig och inte titta ut förrän när vitsippan i backarna står. Inte ska vi skämmas för att vilja ha lite lugnt och skönt om oss? Nej, jag tycker vi ska fira ide- tiden. Men gör adet med stolthet och med hopp i vårt människorhjärta. Kanske är det den bästa tiden för vår kreativitet och för att samla på all energi så att idéerna kan sjösättas lagom till då våren knackar på dörren igen. Varför inte gå i ide med en kärleksförklaring till dig själv. En romans med vintern. Den väntar på dig. Du är omhuldad i bomull, känner lukten av veden från brasan, ljusen är tända och lyser upp så fint på det dukade bordet. En termos med ditt favorit te och koppar står där och bjuder in dig till en rogivande stund. Din yoga matta ligger på golvet. Varför inte bara lägga dig ner på rygg en stund eller i barnets position för att som en igelkott kura ihop sig och bara mysa med sig själv ett ögonblick. Doften av nybakat förgyller stämningen i ditt gryt och värmen från brasan sprider sig i huset. Allt är gott. Kroppen njuter av att få ro om sig. Kärleken stryker dig om kinden och talar om hur värdefull du är och hur viktigt det är att du är vän med dig själv. Denna stund får inga kyliga tankar fäste i dig. Andetag är lugna och rika. De rymmer allt du drömmer om. Du är stolt över att du börjat sätta gränser och tro på att du är precis där du ska vara. Du behöver inte mer utan du behöver snarare plocka bort onödigt krafs. Rensa, rena. Duscha dig själv med kärlek. Kallt och varmt. Varför inte fylla en balja med lite lavendel varmt vatten för att fötterna ska få uppleva harmoni innan du sticker ner dem under täcket. En god bok väntar på dig. En som får dig att leva och bara vara. Är det inte värt att lovsjunga ditt eget ide. Jag väljer att gå i ide och tror på att den bästa tiden som jag har är just nu. Följer du med?
 
November värme och kärlek till dig där ute och frid i ditt hus.

Tips; prova ett pass yinyoga så du kan släppa taget sommaren och vinna vintern.

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter