loggo_lindyoga150719_NYphone

2018 > 03

Bär du på en sten. Är den tung?
 
Jag bär också på stenar men vet numera att jag har makten varje dag att släppa på dem. En del av dem bär jag för att jag vill bära dem. Eller snarare sagt jag vet inte hur jag ska bli av med dem. Kanske är jag inte medveten om att jag kan släppa på dem, just här och nu. Det min erfarenhet har lärt mig är att det känns så skönt när en sten har släppt.
 
Att släppa taget ger oss i förlängningen ny kraft och ny energi. När du väl släpper kanske du gråter en tår eller två. Det är tecken på att något lossar. Just i stunden kanske du tror att du förlorar något men det är snarare så att du vinner något. Du vinner din helhet tillbaka. Stenen släpper och du känner dig hel. Sanningen är egentligen att du är redan hel men kanske håller du fast vid en föreställning som säger…
 
”Om bara livet var lite mer …….. då skulle det vara lättare.
”Om bara…… då skulle jag vara gladare.
 
Är det inte dags att erkänna att vi går runt och lurar oss själva? Vi har föreställningar om det där gröna gräset på andra sidan. Där borta är det vackert. Mycket vackrare än här. Så fort vi gör den resan bortifrån oss själva, överger vi vårt sanna jag och känner oss misslyckade. Vår frånvaro gör oss olyckliga.
 
Därför insåg Buddha att hemma hos sig själv är lyckans land. Här är gräset alltid grönast. Så fort jag tror något annat misstar jag mig. När jag besökte Buddhas födelseplats i Lumbini i Nepal kände jag ren lycka, en rogivande känsla. Just för att jag var "här och nu" och ingen annanstans. Det är något visst ändå med heliga platser.
 
Varför är det så svårt att förstå? Att vi är helt kompletta som vi är. Ingenting fattas.
 
Jag lyssnade på Tara Brach igår, en terapeut och yogalärare från USA, som påminde mig om att glädje är ett val. Ett val jag kan göra varje dag. Det är ingenting som bara händer mig utan jag kan styra min uppmärksamhet mot glädje. Det är verkligen värt det. Det betyder att jag alltid har tillgång till denna skatt. Skatten finns inom mig. Att vi känner som vi känner kan bero på en rad olika saker. Och om du känner i detta nu att livet är tufft så försök påminna dig om att känslan kommer att gå över. Det har meditationen lärt mig. ”This will too pass”. Att acceptera stunden som den är kan vara nyckeln till frihet och nyckeln till glädje. Det som du letat efter så länge finns redan inom dig. Du kan vara helt lugn. Lugn som en Buddha.
 
Släpp stenen och ta emot friden, glädjen och kärleken!

Har du inte läst Kay Pollaks "Att välja glädje" är det en jättefin bok som jag varmt rekommenderar alla att läsa. 

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY!

Läs hela inlägget »

En vän sa till mig vid ett tillfälle att vi människor läcker som såll, vi läcker energi och det uttrycket har följt med mig på vägen.
 
Kanske har du någon gång varit med om att du träffat en person, talat i telefon eller gått in i ett rum med en viss energi och efter samtalet eller mötet känns det som att du förlorat lita av den energi du hade. Så spännande! Kanske har du till och med anklagat dig själv för att inte vara tillräckligt stark, pigg eller liknande. Ifrågasatt dig själv, varför känner jag så här? Vad är det för fel på mig egentligen? Självklart är det inte något fel på dig. Det är bara en ren och sund fråga. Du har noterat att något gick förlorat …
 
DIN ENERGI!!! Hur mycket värdesätter du den? Vet du varifrån du får energi? Har du verktyg för att kunna bryta ett destruktivt mönster?
 
Frågor som dessa är viktiga att ställa sig då och då. Eftersom du är en värdefull person och din energi är ett viktigt kapital hos dig.
 
Det fina med energi är att den går att omvandla. Så i lägen då du känner dig låg på energi kan du påminna dig själv om att den kommer tillbaka förr eller senare. Du behöver bara ladda dig lite.
 
Yoga, andningsövningar, meditation, sång och promenader är sätt som gör att min energi återvänder eller håller sig på en jämn nivå. Även att jag har kärleksfulla och stöttande människor i min omgivning påverkar min energi oerhört.  
 
Jag tror inte vi alltid är medvetna om HUR mycket energi vi gör av med varje dag och hur gärna eller ogärna vi påverkas av andra människor. Vilka människor får lov att ta din energi?
 
Det är allt för lätt att vi spiller vår energi på ”fel saker”. Vi kanske vistas för länge i skadliga miljöer. Vi kanske får kämpa lite för hårt för att få ihop vår dag. Är det så? Är det något du vill ändra på?
 
Vår omgivning påverkar oss otroligt mycket.
 
Folk tömmer oss på energi och folk fyller oss på energi. Nu är det kanske inte bara ”folk” utan miljöer vi dagligen verkar i. På ett tidigare jobb jag haft fick jag höra att ”ja, det sitter i väggarna” och det lät på människorna som jobbade där att ”det är bara att acceptera”. Redan där började något skava i mig. Jag frågade mig om det gick att förändra väggarna på något sätt? Eller hade det med människorna och kulturen att göra? Vad var den största orsaken till arbetsplatsen kunde upplevas lite anspänd och atmosfären något ansträngd? Kanske anpassade sig människorna efter den energi nivån som rådde och efter en tid så blir det en vana. Först när du möter en ny plats med nya energier inser du vad du skulle kunna få. Livet på andra sidan floden verkar mycket mer härligt och bekymmerslöst.
 
Jag minns att jag frågat mig själv om det är meningen att ”ställen/arbetsplatser/människor” ska dränera mig på energi eller ska de fylla mig ? Mitt hjärta visste svaret utan att jag hann blinka.
 
NEJ! Din uppgift här på jorden är att ge. För att du ska kunna ge så måste du fylla på.
 
Det blir därför viktigt för mig att leva i rätt miljö med goda vibrationer och energier.
 
Där kan jag fylla på med det jag älskar att göra. Det får min kropp och själ att leva.
 
Så du solstråle där ute, vad fyller dig, vad förgyller dig, vad älskar du att göra?
 
Helgen är din –prioritera dig själv - lyssna på ditt hjärta – vad vill du ha mer av?
 
HAPPY, HEALTHY & WEALTHY
 
KRAM !

Torsdagen den 15 mars 18.30 föreläser jag om "Kärlekens väg" på Carpe Diem i Veddige. Välkommen att fylla på ! Anmäl dig till Carin på 0705 378302.

Läs hela inlägget »

Sedan jag började utmana mina rädslor på riktigt har jag insett vilken kraft det finns i det arbetet. I stunden, när det väl gäller är jag inte så kaxig, känslan av att vara omringad av hungriga lejon som får ens hjärta att slå volter är närvarande min kropp börjar svettas, handflatorna blir kalla, yrseln är inte långt borta och torrheten i munnen ökar. Känslan av rädsla och obehag är allt annat än lätt och bekväm att möta. Men när jag lär mig att handskas med obehaget och inte ta känslan på blodigaste allvar, så händer något. Styrka och mod föds i mitt blod och kraften utvecklas i kroppen. Ibland kan jag tycka att det går sakta men jag inser också att bli hållbart stark går inte över en natt. Så varför har jag så bråttom, quick –fixare som jag så lätt vill vara.
 
Jag har en rad exempel på obehagliga, utmanande stunder….
 
Stå inför en folkmassa eller yogaklass och tala
Sjunga utan bakgrundsmusik – tänk om det låter falskt ??
Bryta upp en relation
Fråga chans
Ringa en ”viktig person”
Gå in i en konflikt med en chef
Sitta ensam på en parterapikurs med tiotal andra par
Gå sin egen väg
Skriva en bok
Säga upp mig utan garantier
Förlora en nära 
Föreläsa för andra yogaproffs och samtidigt förminska sig själv
Skriva blogg
Stå fast vid ett beslut när resten av flocken står på andra sidan
Gå ensam genom en mörk skog
Sitta på ett hotellrum med en främmande man – vad ska hända…
 
 
När jag går igenom stunder av obehag i efterhand inser jag hur mycket mina egna hjärnspöken förvärrat stunden. Min Mind dubblar dramatiken och i min kropp upplevs det som att jag är mitt inne i en actionscen i en film. Adrenalinet pumpar i runt i blodet som aldrig förr. Med lite distans kan jag titta tillbaka på mina upplevda stunder med stolthet i bröstet och tänka ”jag gjorde det, det var ju inte så farligt”.
 
Hur modig jag än kan känna mig i vissa stunder kan jag ändå alltid känna motståndet i mig själv och frågan ekar? Varför gör jag det här?
 
Det som slår mig som en blixt från klar himmel är …..
 
Jag är i grund och botten livrädd för att bli avvisad. Livrädd för att inte känna mig älskad. Samtidigt hör jag en inre röst som säger; Ärligt talat, hur farligt kan det vara? Det är ju bara en känsla.
Men den känslan kan vara så förlamande och gör att jag undviker i möjligaste mån att känna känslan. Det här har jag förstått inte är så bra i längden. Att undvika en känsla är som att sitta kvar i klassrummet när klockan ringer och det är sommarlov. Att undvika en känsla är att sänka sitt eget självförtroende. Att tacka nej till en resa, utflykt som man egentligen innerst inne vill åka på. Att undvika en känsla är att leva lite mindre. Att säga nej till sin partner som vill ligga eftersom det inte gick så bra förra gången. Eller att känna lust och längtan men inte våga fråga. Så smärtsamt. Ack, älskade rädsla vad du kan ställa till med. Att undvika en känsla kan alltså i min värld leda till mer smärta och lidande. Goenka ”vipassana gurun” i Nepal sa att ”en liten bit av dig , dör varje minut”. DÖR?!! Rösten i mitt huvud ekade; Om lite av mig dör hela tiden så måste jag ju försöka leva lite mer så jag inte går miste om livet. ATT LEVA !!! Vad innebär det, jo att möta alla känslor som uppstår, även de obehagliga. När du kan möta det obehagliga och inte identifiera dig med känslan kan du också växa i din styrka. Det är som att vinna ett lopp. Du ÄR alltså INTE vad du känner.
 
Den insikten gör att jag vågar lite mer, vågar utmana mig, möta mina rädslor.
 
Vad är det värsta som kan hända?  Att någon säger nej?
 
-       Nej, vi är inte intresserade att köpa in din bok.
-       Nej, vi har ingen plats för dig på kursen.
-       Nej, vi har en annan person för uppdraget.
-       Nej, inte idag älskling, jag är trött.
-       Nej, jag kan tyvärr inte komma på din fest.
 
Ett nej, betyder ju bara ett nej och inte på något sätt att jag / du är fel , som är så lätt att tro.
 
Om man som liten ständigt får ett nej eller blir avvisad kan det leda till stora problem som vuxen. Det är som en felkod har slått rot och man går runt och tror att man ”ÄR FEL” när det snarare har att göra med stunden, en temporär känsla. Den passerar som ett tåg på perrongen.
 
Så, jag har lovat mig från och med nu, att säga JA till alla känslor, även de svåra. Vad som än händer så accepterar jag det med ett leende och säger JA. Säger JA till livet. Säger jag till att bli avvisad. För här skall levas! Jag har inte råd att förlora mer tid på onödiga tankar och känslor som bryter ner istället för att bygga upp.
 
Är du med mig ? Vad är du rädd för ? Hur kan du möta din rädsla? Och hur kan du leva lite till?
 
HAPPY, HEALTHY & WEALTHY!!!

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter