loggo_lindyoga150719_NYphone

2018

Minns du när du var liten och gick in ett varuhus för allra första gången. Kanske hade du sällskap med din mamma eller pappa eller något syskon. Du tittade häpet dig omkring som om det var ett gigantiskt jätteland du skådade. Så fascinerad av alla lampor, ljus, skyltar och färger. Och så många människor. Allt var så nytt och så främmande. Du trodde att du kommit till himmelriket. Du förstod inte allt som fanns i butikerna men du tänkte nog att allt hade en betydelse. Du iakttog med stora ögon och tog in allt du kunde. Alla fönster var så stora och du kände dig så liten i förhållande till alla andra och samtidigt så stor som kunde gå runt i detta landskap helt själv, ja åtminstone på armlängds avstånd från din mamma eller pappa. När du var liten kanske du inte förstod att det kostade pengar att köpa varorna i butiken. Du bara betraktade tingen med förtjusningen. Att betrakta tingen och vara lycklig ändå är något som du och jag under livets gång tappar. Vi måste äga för att vara lyckliga, tror vi. Vi köper och köper och köper och fyller det där hålet som aldrig tycks bli mindre. Du fyller dig själv men känner dig mer och mer ihålig, en märklig paradox.
 
Vi föds in i en värd, en kultur att gå på jakt på något utanför oss själva. Din mor kanske studerar världen på ett visst sätt, i smyckesaffären tittar hon med jättelika ögon på de där smaragdörhängena och du ser hur lycklig hon är. Aha, tänker du de måste vara sådana där stenar som gör en människa lycklig. Eller din pappa skiner upp som solen när han ser en ny bil åka förbi och eftersom du inspireras av din pappas glada ansikte tänker du att du också måste söka upp just det där så du också kan bli lika glad som pappa eller mamma ser ut, just då.
 
Jakten kan fortsätta hela livet och vid juletiden är risken stor att den eskalerar. Nu ska här handlas, alla magar ska fyllas och ingen ska vara ledsen. Spring, spring, spring, fort, fort, fort, så du inte hinner känna efter? Det finns en risk att de ligger en död sill begraven och vem vill känna den. Men döda sillar är inte farliga. När du vågar stanna och känna in stund kommer du att märka att situationen är helt ofarlig och inget att vara rädd för. Lägg en hand på magen och andas djupare ett par minuter så infinner sig kanske den där ron som du går och söker efter i varje skyltfönster. Tänk att skatten finns så nära ändå. Min vän, den finaste julklappen ligger i ditt hjärta. Gud gömde den där. Välkommen hem till dig själv och fira julefriden.

Ta hand om dig dessa bråda dagar!

Här får du ett julklappstips i bokform av mig - Yoga, Jesus och jag - en pilgrimsresa. 

Läs hela inlägget »

Jag har ett tydligt minne när jag var barn, åtta år fyllda och nyligen blivit storasyster till en välsignad liten pojke. Han kom till vår familj på höstkanten och skulle nu döpas i kyrkan på den lilla orten. Det var första advent och det brann levande ljus i kyrkans fönster. Jag tyckte det lyste så vackert i fönstren och i kyrkans takkronor. En värme spred sig i församlingen och bänkraderna fylldes på en efter en. Det var inte riktigt tyst än för att folk höll på att anlända och leta reda på en plats. De viskade till varandra men tillsammans blev det ett brusande ljud innan prästen tog till orden och välkomnade alla. Min familj satt på en av de främsta raderna eftersom vi skulle ha nära till dopfunten och prästen skulle kunna se oss och bjuda fram oss när stunden var inne. En barnkör skulle sätta ton på gudstjänsten och jag var en bland dem. Det pirrade så skönt och mystiskt i hela kroppen. Jag älskade att sjunga. Det var så lätt och sångerna var så roliga. Julens sånger. Det var en stor barngrupp som skulle uppträda och de lockade förstås familjerna att komma och lyssna. Det var en trygg plats att vara på.
 
Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara
 
Gud hade tänkt på allt. Det var en speciell stund för mig, inte bara för att lillebror skulle döpas utan jag skulle få sjunga solo. Jag hade inte gjort det så många gånger förut men var exalterad över ögonblicket att få ta ton ensam inför en hel församling och inför lillebrors, storebrors, mamma och pappas öron. Det var en lycka. Julsångerna avlöpte varandra och det var strax dags för mitt framträdande. Jag hade förälskat mig i sången och det tycktes min körledare lagt märke till eftersom han frågat mig om jag ville sjunga en vers själv. Ögonblicket närmade sig och körledaren gick fram till barnkören. Våra blickar möttes och han visade med sitt finger att jag skulle komma fram och ställa mig en bit framför de andra barnen. Då var det som något därinne frös till is. En plötslig och kall vind svepte om mitt hjärta som ett hårt och kyligt presentpapper. Känslan överraskade mig och gjorde att jag skakade på huvudet och kroppen vägrade att ta de där stegen framåt. Körledaren gjorde om gesten med fingern men min kropp vägrade att röra sig. Hans ena ögonbryn lyftes och jag kunde skönja en svag förbryllad blick. Det såg ut som att han inte fick ihop ekvationen. Flickan som var så kavat på körövningarna ville helt plötsligt inte visa sig. I näst ögonblick gick han tillbaka till pianot och började spela. Jag visste när jag skulle komma in och sången ljöd ur min strupe. Det var fortfarande lätt. Sången kom från hjärtat och jag sjöng för kung och fosterland, för lillebror och hela församlingen. Tonerna vidgade mina vyer och skapade horisonter inne mig som inget mänskligt öga kunde se. Bara vår skapare. Han hörde och log. Att jag inte tog ett steg fram brydde han sig inte om. Men jag brydde mig…..
 
Adventstid kom till mitt ensamma hus
Jag sätter i staken ett sparat ljus
Något ska ske på bortom frostig advent
Jag väntar en gåva som Herren sänt

 
Kanske var det just där och då och jag klev in i min egen garderob. Åtta år gammal. Plötsligt började jag ifrågasätta mitt eget väsen, mitt eget värde. Jag började självreflektera lite för mycket. Var jag värd uppmärksamheten? Nej. Det började jag intala mig själv. Flickan började så ett frö. Ett frö som ledde till en lägre självkänsla, en oro i magtrakten och en nervositet som inte gick att kontrollera. När jag skriver detta strömmar tårarna fram för jag vet att jag sårade flickan i mig där och då så obönhörligt. I stunden välkomnar jag tårarna för jag vet att det är vägen till läkning. Samtidigt ser jag att om jag inte gjort denna ”avstickare” ( på en si så där tjugofem år ) i mitt liv hade jag aldrig stått där jag står idag. Starkare, stoltare med båda fötterna på jorden. Mer kärleksfull till mig själv än någonsin. Det gör att jag kan dela med mig av det jag står för.
 
Kärlek och tro på något större!
 
Den tid som komma skall hoppas jag kan fylla dig med värme, jus och frid. Det är du värd och mer än så.
 
Min älskade mamma har senare berättat för mig att flera i församlingen hade frågat vem det var som sjöng. Det hade hört något vackert som rört vid deras hjärtan.
 
Vill du ha ett julklappstips så finns boken ”Yoga, Jesus och jag” – för inspiration till att pilgrimsvandra och en ökad förståelse för jaget.

KRAM till dig från mig !

Läs hela inlägget »

Han sitter där och iakttar dig, minsta steg utvärderar han. Är han stöttande…knappast. När du faller skrattar han högt. Han kanske inte visar det spontant men du känner det. Ilska, missöde, besvikelse och jämmer är hans vänner och han lever på brist på kärlek. Varför finns han där, undrar du?
 
Gör han? Finns han verkligen ? Eller har du hittat på honom ? Är han bara en inbillning i ditt medvetande? En roll som spelas men som egentligen inte existerar. Om han inte finns, vad ska du då oroa dig för? Utan honom, sann lycka? Är det möjligt?
 
Då är han alltså en låtsas kompis den där Gollum inne mig…och så mycket kompis är han ju inte. Så jag kan alltså släppa honom. Vågar jag det?
 
Du kan släppa honom. Han tjänar dig inte längre. Du är fri att göra vad du vill. De hårda ord du går runt och tror om dig själv, finns inte. Du har skapat dem själv. Kanske för att du inte visste bättre men nu vet du. Det finns inget som hindrar dig att nå lyckans land. Det är närmare än du tror, faktiskt mitt framför näsan på dig. 
 
- Så nära, det går väl inte? Det kan inte vara möjligt.
 
- Sa du inte att du skulle släppa Gollum?
 
- Jo.
 
- Varför är han då kvar?
 
- Jag förstår inte. Ja kan inte. Det är så ovisst. Otryggt. Jag är rädd.
 
Du matar Gollum med rädsla. Då lever han upp. Allt som är skrämmande gör honom exalterad. Ljus, värme och kärlek skrämmer honom och får honom att rygga. Så varför inte ösa på. Krama dig själv, smörj in dina händer, ta en varm dusch, le mot dig själv i spegeln, tacka dig själv när du gjort något bra. Dela med dig. Sjung. Ös, bara ös. Varför ska någon få styra över dig som inte finns? Vilket slöseri med tid.
 
Låt kärleken segra. Du är sann – inte ditt ego (Gollum).

Läs hela inlägget »

Det är dags nu. Många springer fortfarande omkring som små rävar med nosen i backen och letar med en ”jag ska bara attityd”. Kanske du både hungrar och törstar fortfarande efter mycket.. Många saker ska fixas och ändå börjar det sina i tanken. Somliga kör på av ren vilja. Allt går. Det är bara att fortsätta framåt och inte stanna för ofta så en inte tappar fart. Jag funderar ändå på att bromsa, sakta ner farten ett slag. Varför inte göra som björnen, gå i ide? Nordbor sägs vara experter på det. Stänga dörren om sig och inte titta ut förrän när vitsippan i backarna står. Inte ska vi skämmas för att vilja ha lite lugnt och skönt om oss? Nej, jag tycker vi ska fira ide- tiden. Men gör adet med stolthet och med hopp i vårt människorhjärta. Kanske är det den bästa tiden för vår kreativitet och för att samla på all energi så att idéerna kan sjösättas lagom till då våren knackar på dörren igen. Varför inte gå i ide med en kärleksförklaring till dig själv. En romans med vintern. Den väntar på dig. Du är omhuldad i bomull, känner lukten av veden från brasan, ljusen är tända och lyser upp så fint på det dukade bordet. En termos med ditt favorit te och koppar står där och bjuder in dig till en rogivande stund. Din yoga matta ligger på golvet. Varför inte bara lägga dig ner på rygg en stund eller i barnets position för att som en igelkott kura ihop sig och bara mysa med sig själv ett ögonblick. Doften av nybakat förgyller stämningen i ditt gryt och värmen från brasan sprider sig i huset. Allt är gott. Kroppen njuter av att få ro om sig. Kärleken stryker dig om kinden och talar om hur värdefull du är och hur viktigt det är att du är vän med dig själv. Denna stund får inga kyliga tankar fäste i dig. Andetag är lugna och rika. De rymmer allt du drömmer om. Du är stolt över att du börjat sätta gränser och tro på att du är precis där du ska vara. Du behöver inte mer utan du behöver snarare plocka bort onödigt krafs. Rensa, rena. Duscha dig själv med kärlek. Kallt och varmt. Varför inte fylla en balja med lite lavendel varmt vatten för att fötterna ska få uppleva harmoni innan du sticker ner dem under täcket. En god bok väntar på dig. En som får dig att leva och bara vara. Är det inte värt att lovsjunga ditt eget ide. Jag väljer att gå i ide och tror på att den bästa tiden som jag har är just nu. Följer du med?
 
November värme och kärlek till dig där ute och frid i ditt hus.

Tips; prova ett pass yinyoga så du kan släppa taget sommaren och vinna vintern.

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Oj, vad du springer, heja dig. Du har bra balans, bra kontroll, bra koll och snygg är du också. Senaste outfitten sitter bra, vilken tur. Så skönt. Ny och fräsch. Snart är det fredag. Kan inte bli bättre. Eller kan det? Bli bättre? Nej…eller? Oj, nu blev det jobbigt. Hur ska du veta om det kan bli bättre när det går så fort för dig att genomföra allt du gör? Om du ska ta reda på svaret, betyder ju det att du måste stanna upp en stund och det hinner du ju inte. Vem ska göra allt markarbete om inte du? Nej, det är bra som det är, tillräckligt bra. Du bor ju i Sverige, ett av världens bästa länder att bo i. Tryggt och bra. I alla fall för barnen. Är tryggt bra eller kan det också bli tråkigt? Du vet var du har men inte vad du får. Å jag ser att du skruvar på dig lite. Ärlighet varar längst. Men du ljuger ju aldrig. Du är en god människa. Talar aldrig skit om någon. Nej, inte en enda. Eller? Ja, partnern kanske kunde vara lite bättre på att lyssna och förstå dig. Barnen borde inte hålla på att stöka till det så hela tiden. Arbetet på hemmaplan tar aldrig slut. Tja, ibland ser det ut som ett rent helvete och vilken tur att inte svärmor knackar på dörren just då. Det vore härligt. Att få bli lite extra tilltufsad när marken under en gungar. Fan, vad mycket det är att göra. Aj, ryggen är stel idag och nacken med som en visset gammalt påskris. Måste gå på mer yoga, det känns ju så bra efteråt. Nästa vecka, då börjar jag med nya vanor. Åh, då innebär det att du kan äta choklad resten av dagarna som är kvar på den här veckan. Ha, vilken lycka. Ja, allt kommer bli så bra. Det där goda livet. Det kommer. Suck. Det kommer. Blev du ledsen nu? Känns livet hopplöst helt plötsligt? Känner du dig ensammast i världen? Trots att din andra hälft sitter på sin stjärt i samma hus. Barnen sover, nästan i alla fall. Behöver du inspiration? Googla vetja! Eller skrolla in på ditt facebook konto eller instagram, boosta dig, fånga dagen, kom i form, allt är möjligt, livet är helt jävla underbart, du behöver bara klicka HÄR så får du svaret och sedan regnar miljonerna in. Casino , casino , yes , lösningen är nära ändå. En gång till. Bara en gång till. Vem fan styr den här handen egentligen? Är det du eller jag?
 
Min, vän slappna av, luta dig tillbaka, låt mig styra. Bara följ med. Låt sprickorna i fasaden synas. Nej, relationen är inte alltid guld som glimmar och det är ok, vi jobbar på det. Kroppen värker och du har lagt på dig lite i midjan men du älskar den ändå. Visa det, smek dig själv lite oftare, hur ska den annars förstå? Barnen pratar, skriker och lever rövare? Men tänk om det vore helt tyst? Tänk om tvättkorgen var helt tom? Inga kladdiga fingrar någonstans. Inga avtryck på att någon verkligen lever. Massa skor i hallen? Kläder på golvet? Är det gränslös stökigt eller förtjusande livskraftigt? Andas du? Just nu? Så skönt det kan kännas. ETT DJUPT ANDETAG. PLUS ett litet leende. Mumma. Du är ingen dålig människa. Jag skapade dig för att du skulle ta reda på hur bra du är, hur magnifik du är, vilken enorm potential du har!!!! Vilket betyder inte att du är felfri! En ketchupfläck på tröjan, en spricka i fasaden, eller två eller tre är just det som är grejen. Du är älskad för dem alla. Du är älskad trots alla sprickor trots alla felsteg, trots all kamp om att bättra dig och ändå ramlar du dit med godis och sött och vin och bröd och lite strössel på pizzan. Trots bus och godis och hela jädra faderuttan är du älskad. Det är till och med ok att vilja spränga sitt hus i luften och sedan le åt tanken. En enda tanke är ingen fara. Kraften finns inom dig, älskade barn. Kraften kommer från ljuset självt. Hur mörkt det än ser ut, när du tänder belysningen, försvinner mörkret. Tänd ljuset, min vän, det är höst!
 
För mer ljus i mörket läs ”Yoga, Jesus och jag” – en enastående välgörare som skrämmer kanske skiten ur dig, haha.
 
KRAM! 

HAPPY, HELLTHY & WEALTHY :)

Läs hela inlägget »

Är allt bara ren inbillning, eller vad? Behöver jag verkligen allt det jag tror mig behöva? Måste jag äta fem gånger om dagen för att fungera som människa? Måste jag följa alla råd som står i tidningar? Måste jag vaccinera mitt barn? Vad händer om jag inte gör det? Vad händer om jag går emot normen? En kittlande tanke? Hur mycket av mina dagliga tankar är egentligen ren inbillning? Jag tar en huvudvärkstablett så går det över, smärtan mellan öronen och som sprider sig ner mot axlar och skulderblad och tillbaka upp igen. Jag tar en kopp kaffe så går det över, stressen som sitter som en svångrem runt min bröstkorg. Stundtals så förlamande att jag finner mig i den. Orka bry sig. Jag tar en sömntablett för att släppa oro och tankar. Det funkar. Ett tag. Jag betalar min försäkring för tänk om jag förlorar något värdefullt. Det är bäst så. Då kan jag vara lugn. Jag låser bilen för tänk om någon stjäl den medan jag går och gör mitt ärende. Jag skaffar alarm på huset för det kan ju hända att det sker ett inbrott medan jag är på semester. Jag handlar på ren automatik men till vilken nytta? Tänk om allt bara är ren inbillning? Placeboeffektens tid är här och har aldrig varit starkare. Men vi tänker inte på den. Alla fallskärmar jag har kommer rädda mig. Eller? Tänk om allt det du tror är en stor fet livslögn. Du är inbäddad i den. Den är förvisso mjuk men frågan är om den gör någon nytta när du väl faller?
 
 Hur vore det om du och jag tog ansvar på riktigt? Varför inte vända misstänksamhet till uppmärksamhet? Vända kyla till värme? Låta kärleken få ta plats mer och mer. Låta kroppen vara som den är. Praktisera ett inre lugn genom att ta ett andetag i taget. Känna in den friska luften och le mot omvärlden. Kan jag simma tillräckligt bra när tidvattnet höjs? Om inte, då får jag börja öva på det. Jag kan ha hur mycket akademiska poäng som helst, ett fett bankkonto och en massa sociala kontakter men kan jag inte simma lär jag drunkna i vilket fall.  Vem bryr sig om andra när jag själv ligger där och får en kallsup eller två.
 
Är livet en lång inbillning? Sedan jag var barn har jag sugit åt mig av min omgivning och trott att det jag fått till mig sant. ”Jag vissa har talang, andra inte”, ”ja men det beror ju på att dom har pengar på kontot, eller att de känner den och den”, ”du måste äta upp på tallriken”, ”du måste följa reglerna, annars går de dig inte väl”, ”vi måste städa och hålla rent annars blir vi sjuka”, ”om du inte är vaccinerad är risken stor att du blir smittad av de värsta sjukdomar”..

Jag har haft världens bästa barndom och uppväxt och är bara tacksam för den. Jag har bara fiskat upp lite för många påståenden och gjort dem till totala sanningar. En röst i mig manar på. Det är dags att släppa dem, en efter en. 
 
Egentligen bygger den gamla läran på rädsla. Är det inte dags att skrota den och börja lyssna till intuitionen och visdomen inom mig.

Låt oss tillsammans göra om denna livslögn till ett livslugn. För att kunna leva i fred och harmoni. Så härligt. Inga bekymmer som Baloo i Djungelboken skulle ha sagt. 
 
Jag väljer Baloos väg, en fredlig och bekymmerslös sådan.  Jag är villig att göra vad som helst för att testa om den är värd att följa. Något i mig säger att den är det. Vad väljer du?

HAPPY, HEALTHY&WEALTHY
 

Läs hela inlägget »

Känner du så, att det är slut på ditt konto. Ja, ditt fysiska, mentala och emotionella konto. Är det kanske till och med i botten? Hur kan det komma sig? Efter en lång och skön sommar? Har du inte vilat ut nog? Inte så konstigt. Energi tar slut. Då är det meningen att fylla på.. Välj bränsle och sätt igång. Det är bara några månader kvar på det här året och dem vill du väl inte slänga bort.  Vet du hur du tankar dig själv? Då menar jag inte med mat utan med ord, gester och attityder. Vilka väljer du? Hur tänker du kring dig själv som person? Stämmer din självbild överens med vad du ser i spegeln. Om inte, vad kan du ändra på? Du hör att det inte är en Quick fix men om du ska bli en hållbar version 2.0, ett starkare jag , är det inte meningen heller. Du går inte in på gymmet klen och svag och kommer ut med stora biceps. Ja, inte utan kosmetiskt fusk i alla fall. Den här styrkan sår du på längre sikt så att du kan skörda ordentligt när det väl är dags. Men då måste du vattna. Ack, vad lätt vi växter torkar ut nu förtiden. ”Slurp” säger det och sprickorna i jorden är ett faktum. Det krävs egentligen inte så mycket. Men det krävs just det. Action. En övning om dagen kan räcka. Ett ord framför spegeln. Ett så enkelt som ”jag är bra” eller ”jag kan” räcker långt. På så sätt kan du tanka dig själv. Några ord då och då. Det är viktigt hur du ser på dig själv och framförallt hur du snackar med dig själv, när du är ensam. Hur går snacket där inne i bilen? Det är ju själva fan att… Jämt ska de hålla på… Suck, inte detta också…Ja, det var ju typiskt mig,,,Jag orkar inte… Det är svårt…
 
Nä, vet du vad, om du nu råkar använda någon av de där fraserna så är de inte kört, men de är bättre om du spolar ner dem i toalettstolen och väljer ut några nya.
 
Yes, det går bra nu…Vilket flyt…Oj, vad spännande….Det låter kul…Ha, nu fick jag öva på det igen…. Tack till mig själv……Det har jag aldrig provat, det klarar jag säkert…
 
Du kan fylla på din egen lista, skriv ner den och ha den uppspikad innanför köksskåpet, i bilen vid sängen eller innanför tandborstskåpet så att du blir påmind om den. Små steg i rätt riktning kan betyda mycket och du kan när som helst byta fil. Just så att det passar dig.

Ja, och så kan du ju lägga till lite yoga, qi gong, promenader och meditation för att uppgradera mera.
 
Det är nu det gäller så tanka på, fyll dig själv. Det är först då du kan ge till andra. När du känner dig tom, klappa i händerna och tänk, vilken tur, nu får jag fylla på igen!
 
Glad september vecka till dig. Fyll på och kör så det ryker !

 HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Jag satt just och mediterade och märkte plötsligt att mina ögonfransar vibrerade, ögonen var slutna men hade krupit ihop, ögonbrynen sökte varandra och pannan var något rynkad. Då slår det mig att jag är inne i en tankeprocess, helt vanlig tankegång. Det är som min mind försöker lösa upp något, eller så får jag för mig något som jag måste fortsätta klura på. Likt en tvättlina med tvätt, alla tankar är tvätten jag tvättar och det kommer hela tiden ny tvätt som jag hänger upp med två klädnypor i varje hörn av plagget. Linan är lång. Samma procedur pågår konstant. Först när jag sitter på min kudde med sluten blick och uppmärksammar att spänningarna smyger sig på kan jag avbryta processen för ett kort tag och vila i detta NU. Känslan är vacker. Den går inte riktigt att ta på. Den går inte att förklara med ord egentligen. Den bara är. Inget mer. Det är fint. Stunden är kort. Så det gäller att fånga ögonblicket. Snabbt hoppar apan till nästa gren. Ett plagg till på linan. Och så håller det på. Tills jag på nytt blir varse om spänningarna och något drar ihop sig i min pre frontala cortex som en hjärnforskare eller psykolog skulle sagt. Ja, vilket fantastiskt hjärnkontor vi har, en analysavdelning innanför pannbenet som gör att vi människor fungerar så bra som vi gör. Och vår hjärna har tagit oss långt. Utvecklingen går i en rasande takt och det finns inga gränser egentligen för vad vi kan uppnå, vad du kan uppnå! Men saken är den, det är i glappet mellan alla tankar som det genialiska sker. Det är i det mellanrummet som vi växer. Det är där allting gror. Det är där idéerna föds. Natten mellan två dagar. Havet mellan två öar. Utrymmet mellan två älskande människor. Det är där magin lever. När du kommer på att nuet bara är. När hjärnan får vila kan den uträtta stordåd. Det är väsentligt. Det visste Einstein och Kirkegaard och Arkimedes och Newton och Heliga Birgitta. Ja, det är många som upptäckt vilan och fler ska det bli. Du och jag vill smaka på den saftiga frukten så klart. Vi kan göra det om och om igen. Vi behöver bryta kedjan och upptäcka att när kedjan går av lever energin ännu mer. Allt rör sig hela tiden. När en fast form bryts ner blir det något annat. Människorna har blivit allt mer rädda om att släppa taget om det vi ser och kan ta på. Vi är materiella varelser som en dag kommer inse att det inte går att äta pengar. Makten härskar. Vi konkurrerar med varandra därute. Vi tror att vi ska segra genom att besegra de svaga. Vi kommer förstå en dag att det inte är möjligt. Inte förrän vi har vänt kappan ut och in, tömt våra fickor och sätt Gud i vitögat då går det upp ett ljus för oss. Aha, jag förstår. Var det inte svårare än så.
 
Jag älskar att sjunga för min lilla tremånaders flicka och ibland jollrar hon med. Då är hon och jag uppslukade av nuet. Jag sjunger och hon jollrar ” Krakel spektakel kusin vitamin, hängde och slängde i en gardin för hej och hå gardinen den blå, Krakel spektakel vad tänker du på ?
 
Vi har all en liten krakel spektakel i oss. Låt den få leva. Låt tankarna få sväva men lova mig att då  och då ….
Våga stänga ögonen, våga vila en stund. Lägg dig på sofflocket och njut av att bara vara. Din rikedom är nära, där du ligger. Du väntar på något gott och du ska se att när som helst kommer det.
 
FRID till dig min vän och lycklig fredag!
 
HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Öppen! Inga lås, inga koder för att ta sig ut. Dörren är öppen. Om du visste hur mycket jag önskar att du ville se det. Mitt hjärta svämmar över av längtan att få välkomna dig. Här där alla dina möjligheter bor. Här där inga bekymmer råder. Här där friheten finns. I det enkla. Det är lika lätt att bege sig iväg på ditt livs äventyr som det är att andas. SÅ vad väntar du på?  Bättre tider, mer ork, rätt signal, ett klartecken från någon, det rätta ögonblicket? Sanningen är att det du förväntar dig kommer aldrig hända. Du tror att du kan göra en plan på hur det exakt ska se ut. Det är det som gör dig svag. Du vill bestämma. Allt. Ingenting får vara ovisst. Jag önskar av hela hjärtat att du skulle våga ge dig ut med ögonbindel. Varje steg kanske går sakta och vingligt. Rädslan är stor. Tänk om du inte var rädd….så tråkigt. Ingen särskilt spännande upplevelse. Tacka din rädsla. Tacka din fantasi. Upprymdheten i ditt bröst gör själva färden så där härligt hissnande som den snabba berg och dal banan eller färden i den där racerbilen du drömmer om att sitta i, men aldrig våga tro på det fullt ut. Vakna, upp ur din dröm och se att du bygger ditt livspussel genom att släppa taget om bitarna. Ett steg i taget och bitarna faller på plats av sig själva. Det är lättare än du tror. Jag känner med dig, där du sitter i din grotta. Jag skänker dig ljus så att du inte ska bli blind när du väl hittar ut. Allt är så bekant för dig. Du vet vad morgondagen innebär. Ditt hem står kvar. Ditt jobb är som det är. Det är tryggt. Men lever du? Finns det stunder då du verkligen njuter? Fullt ut. Uppslukad av stunden. Inget annat finns plats i ditt medvetande än detta nu. Du är fullkomligt trygg med att allt är som det ska. Tänk om det är så lätt som att ta en annan väg hem från jobbet. Gå på en ny stig. Känna hjärtslagen igen. Men nu är de nya slag. För dig. Tiden är kort på jorden. Du har inte tid att spilla tid på att älta, klaga eller oroa dig.
 
Vad behöver du av mig för att ta det där steget? Vet du det? Tänk efter lite…
 
Jag har öppnat dörren åt dig. Ingen blir gladare än jag om du tackar ja till mitt erbjudande. Det är dags att njuta mitt barn, det är dags att kunna ligga i gräset med strået i munnen och händerna bakom huvudet och spana upp mot himlen. Med gott samvete. Hela du, längtar och jag säger välkommen. Din tid är kommen. Ta den tid du behöver. Dörren är öppen.... 

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

I mitt arbete som yogalärare och medmänniska möter jag ofta människor som säger att yoga hjälper dem att få kontakt med sin kropp. Jag ser att många har lärt sig själva att stänga av kroppen på olika sätt. De har liksom spärrat vägen intill sig själva på något sätt. Det här är en omedveten handling som du gör, kanske redan som barn. Någonstans på livets stig programmerar du din kropp på att sluta känna. Varför, vet bara du. Genom att du ”stänger av regelbundet” blir kroppen expert på just det. Det är olyckligt då kroppen är ditt bästa instrument för att få kontakt med dig själv och ditt inre liv. Det är just den kontakten som gör oss lyckligare som människa. När vi är små fungerar våra signaler såsom hunger, smärta, sömn helt naturligt. Du har liksom Bamses Skalman en inneboende mat och sovklocka och du följer din egen inre rytm. Ju större du blir ju mer rubbas din egen inre klocka och yttre faktorer styr lättare över dig.  Det som finns omkring såsom media, teknik, ljud, människor påverkar dig mer än vad du kanske vill erkänna. Ja, alla möjliga distraktioner krånglar till det för dig. Det som egentligen är så enkelt. Att lyssna. Du tappar bort dig själv i den moderna tiden med alla maskiner. Men din egen maskin då? Om du stänger av din egen maskin länge nog kommer den automatiskt att börja krångla. Värken kommer kanske smygande. Länge har du kanske sagt till dig själv att... jag orkar…en dag till….ja, men jag har ju så roligt på jobbet, ååå jag älskar den serien och jag måste vara uppe till dess…Stretcha????jag behöver inte stretcha…. Det funkar fint, jag mår tillräckligt bra, lite krämpor här och var men det får gå.. Jag vet att jag inte borde äta mjöl men nybakat bröd är ju så gott. Min mage har krånglat i många år men det går an…. Jag ska bara göra detta först….Så har jag alltid gjort …jag ändrar inte på mig…
 
Så håller vi på, vi sliter på vår maskin utan att veta om det.
 
Så vad behöver du, just nu? Hur kan du skapa mer tid för dig ? Tid där du tar hand om dig själv. För inget är väl viktigare…
 
Det kan vara så enkelt att sätta dig en stund på golvet med en kopp te och sluta ögonen. Känn in stunden, ditt andetag. Lyssna till de ljud du hör efter att ha stängt av TV:n och radion. Skapa kontakt med din egen frekvens. Hur känns det?

Senaste gången jag flyttade, det  är två år sedan nu, bestämde jag mig för att inte ha TV och jag ångrar inte mitt val. En dator räcker gott och väl, jag kan dessutom välja vad jag vill titta på. Det känns som att min kropp har tackat mig för det.
 
Min vän, din kropp behöver dig, så lyssna på den. På riktigt.

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY 

Läs hela inlägget »

Jag märker att mitt tålamod tryter. Bebisen skriker och skriket upphör inte. Hon fortsätter, det låter högre och högre. Jag suckar. Ska hon inte sluta skrika så det blir lugn och ro i stugan. Hon fortsätter. Hon tränar mitt tålamod och jag inser igen vilken gåva hon är. Hon utmanar mig och lär mig nya saker om mig själv hela tiden. När hon skriker som mest vill jag ibland skrika tillbaka, säga till henne på skarpen att sluta. Min otålighet, trötthet och frustration plockar fram mina sämre sidor. Jag tänker samtidigt på att det kunde vara värre. Jag skulle kunna ge igen eller bevisa för henne var skåpet ska stå men jag har lärt mig att behärska mig. Jag tackar Gud och mig själv för att jag har lärt mig att lugna och reglera mitt nervsystem. Plötsligt blir jag rädd, tänk om jag inte vetat. Tänk om jag inte kunnat hantera min egen ilska och frustration. Hur hade jag handlat då? Jag tänker plötsligt på alla barn som far illa för att vi vuxna inte kan behärska oss. Kanske har vi sedan barnsben fått några nyp och diverse tillsägelser som gjort att vi lärt oss den hårda vägen och dragit på oss skuldkänslor? Barn har aldrig fel. De är barn. Men ur mitt mörker kan jag ibland glömma bort det. Jag har rätt och jag ska minsann visa det. I relation till barn kan vår makt missbrukas om vi inte kan komma överens med vår egen domare.
Det är lite intressant ändå att de vi älskar mest också är dem vi kan såra mest. De som får se våra lite sämre sidor är de som står oss allra närmast. Jag bevittnar ofta i samtal med andra att vi reagerar med uttryck som lätt sårar och skuldbelägger. Det är både fint och fult på samma gång. Det fina är att vi kan säga förlåt när vi gör fel. Det fula är att vi gör fel om och om igen. Det är  en utmaning att vara människa. Vi bär på så mycket. Vi bär på elakheter inom oss men som tur är syns det ju sällan vad vi tänker. Det är också att elakheterna gömmer sig liksom en vessla bakom en gardin och så märker vi inte när de sticker fram. Liksom vi går i ett öde hus och lyssnar efter knaster.
 
Hörde du något??
 
Det är lätt att vi förnekar det mörka i oss. Vem vill blotta det? Men kanske är det värt att vara sann mot sig själv och stryka sig på kinden då och då. Vi bär alla på något och det är ok. Så länge vi inte ger bort våra elakheter.
 
Buddha kallade våra elakheter som gåvor. Fler av Buddhas fiender kom till honom för att kritisera honom, överbevisa honom eller helt enkelt ge honom deras agg eftersom de inte kunde hantera det själva.
Buddha bemötte dem i lugn ton och sade att de kunde behålla gåvan själv. Ofta retade de upp människorna ännu mer men Buddha behöll sitt lugn och ägde situationen.
 
Tänk om vi kunde anamma Buddhas beteenden. Hantera våra känslor och ta ansvar för dem.
Begär jag för mycket av dig, nu? Visst är det en enorm utmaning men väl värd att praktisera. När man väl lyckats hantera en klurig situation är det en sann tillfredsställelse efteråt. Åh, vad gör vi inte för att bli en smula lyckligare...
 
Ett sätt att behålla sitt lugn är att ha kontakt med sin egen andning. Så lätt.
 
HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Vad är det du saknar? Innerst inne finns svaret. Du vet att du har allt du behöver men ändå fortsätter du att förneka det. Du förnekar ditt eget värde och när du gör det förnekar du mig. Du går omkring som i en dimma, du frågar dig själv vad det är som fattas i ditt liv. Jag ser dig och lyssnar på dina ord och försöker fånga din uppmärksamhet men du hör inte. Kanske har du lurar i öronen, kanske är dina tankar på annat håll. Jag ser att du letar efter något men jag undrar om du vet vad det är du letar efter? Du söker som en hund med nosen i backen som om du tänker ”det måste vara här någonstans”. Du ser ut att ha bråttom, dina andetag är alltför snabba, ditt rörelsemönster är ivrigt som om någon tog tid på ditt letande. Plötsligt stannar du, smakar på något, en glass eller en söt frukt, för en kort stund når leendet dina läppar, du njuter, men upptäcker snabbt din rastlösa sida på nytt och gå åter på jakt. Ditt hjärtas bankande lämnar dig inte ifred. Det slår hårdare i bröstet för att tala om hur viktig du är och att du bör lyssna på ditt tempo och dina egna signaler. När du får ont kanske du skäller som en hund. Men hur högt du än låter, tycks ingen höra dig.
 
Lugna dig, min vän. Du behöver inte ha bråttom. Du är en del av evigheten och du kan stanna upp närsomhelst för att lyssna in vinden. Den tar dig framåt. När det inte blåser är det meningen att du ska stå stilla. Inte göra någonting. Passa på att glittra dig i solens ljus medan den skiner. Jag vet att det är olidligt påfrestande att stanna till. Som om världen snurrar och du missar att vara en del av den galna nöjesparken. Du har allt du behöver och lite mer. Jag vet att du inte alltid tror på det men jag vill att du börjar leka med tanken åtminstone. Tänk om det verkligen var så att ingenting fattas dig. INGENTING. Du äger allt du behöver just NU. Är det inte en skön känsla? Du tror fortfarande inte helt och fullt på det. Jag förstår det. Det är mycket att ta in. Men jag skulle vilja veta, hur det känns när du låtsas? Som i sagans värld. Du vet att den inte är sann. Men OM den var det och du gick i dina egna guldiga och gröna skogar. Hur känns det? Vad är din upplevelse? Att var prins eller prinsessa för en dag eller varför inte i alla dina lyckliga dagar på jorden…. Lek, fantisera, dröm…
 
Vad behöver du göra för att leva lite mer? Släpp loss så länge skutan kan gå, skulle säkert Evert Taube säga.
 
Det är dags att höja ribban…

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Varför gör vissa mål och inte andra?
 
Hemligheten bakom att göra mål….är enkel men den kräver träning. Vill du veta? Vad tänker en spelare när han går fram och ska sätta sin straff. Vad har han för målbild? Har han sett bollen gå i mål förut? Vet han hur det känns när bollen sitter i krysset? Kan han sätta sig in i den känslan nu när han står och ömsom tittar på bollen ömsom på målet. Det är ett avgörande ögonblick för honom. Mycket står på spel. Det är allt för lätt att se det som kan gå fel. Fel gör vi hela tiden och det kan sätta sina spår. På vissa rinner det av som vatten på en gås för andra borrar sig felet in i märgen och kanske djupare än så. Jag är helt övertygad om att vi människor är som datorer fast något mjukare. Vi kan programmera oss på ett visst sätt och sedan agera utifrån det programmet. Ofta är vi inte medvetna om vårt program. Vi tuffar på som tåget, missar ganska mycket av det bedårande landskapet runtomkring oss och tänker inte på att kanske helt byta spår. Att helt byta spår är krävande kanske inte för ett tåg men för människan innebär det en stor förändring och motstånd väcks helt naturligt eftersom stenåldersmänniskan är i grund och botten ganska lat. DÅ var det smart att vara lat. Inte bra att ödsla energi i onödan. Nu behöver vi inte tänka så. Vi kan lata oss när som helst vi behöver inte spara på energin såsom stenåldersmänniskan behövde. Trots flera tusen års utveckling av hjärnan har vi enligt evolutionen inte kommit särskilt långt. Teknikens värld utvecklas i rasande takt, nästan så att nutidsmänniskan inte hinner med. Naturen hänger med eller den kommer i alla fall stå kvar när människan har gjort sitt, arma Moder jord. Naturen kommer tala om när det verkligen är dags för en omprogrammering. Vi kommer närmare och närmare. Målet. Vet du ditt mål? Spelaren står kvar framför målet och kanske har han gjort den där nödvändiga omprogrammeringen. Han har sett det hända, hört folket jubla, känt hjärtat slå av adrenalinets hjälp efteråt och sett sig själv med ett brett leende och armarna i vädret. Om han har gjort sin läxa kommer straffen att vara rätt lätt att sätta. Han har skapat målet innan det ens blivit mål. Kanske tar han ett djupt andetag, andas ut, axlarna åker ner och han säger till sig själv innan hann slår till bollen ”där satt den”.
 
För att leva livet fullt ut behöver du träna dig i att utforska din egen programmering, lär känna dig själv, sätta upp både små och stora mål, och bestämma dig för en riktning i livet. Du behöver bli nyfiken på vad som triggar dig och samtidigt kunna hålla huvudet kallt.  Vet du vilka bilder som du behöver se för att lyfta dig själv? En pokal i handen, en knuten näve, ett leende, glada människor... Du kan jobba på att bli bättre på att affirmera och visualisera det du önskar. Gör du läxan har du allt i dina händer.
 
För ett år sedan hade jag ett bokmanus i min hand men ingen förläggare. Jag var fast övertygad om att jag ville trycka min bok och bestämde mig att det skulle gå. Jag såg mig själv stå framme vid målet och hålla min egen bok i handen. Jag blundade och kände bokens pärmar i mina händer. Jag såg resan framför mig , vägen till författare. När jag väl höll boken i min hand kom tårarna. Verkligheten. Vinsten. Känslan. Jag gjorde det!
 
Bob Procter – mental rådgivare sade ”what you can hold in your mind you can hold in your hand".
 
Vi behöver bara börja tänka i lite nya tankespår. Ta chansen i sommar och se vilka nya vägar du kan ta, vill ta.
 
If you can dream it you can get it !!

Den 5 juli kl.18.00-20.00  signerar jag min bok "Yoga, Jesus och jag" i Varbergs Akademibokhandel. Boken är en guide till att tro på sig själv och lite till. 

Läs hela inlägget »

Min berättelse om resan till bebis.
 
Ett gammalt uttryck som står sig. Är du medveten om vilka frön du sår? Är du medveten om hur stark orsak – verkan är. Det är en sanslös kraft i dessa ord och varje litet steg på din väg är viktig. När jag fick reda på att jag var gravid och bestämde mig för att fortsätta processen visste jag att varje dag skulle innebära ett steg närmare ett nyfött barn, ett steg närmare en ny roll i livet. Graviditeten är en omvälvande tid i en kvinnas liv men det går att göra den angenäm. Jag visste att jag ville göra allt i min makt att skapa ett friskt barn och då insåg jag att jag måste börja med mig själv, mina rutiner, mina matvanor, mina sömnvanor och inte minst hur jag ”talar till mig själv”, vilket språk jag använder. När man bor ensam är det så lätt att isolera sig och inte märka att destruktiva tankar är som gift för kroppen. Jag var glad att pappan fanns med i bilden hela vägen dock på distans. Våra samtal och sms uppskattade jag tusenfalt. Uppskattning förändrar verkligen världen, som min terapeut skulle ha sagt.
 
Jag började prioritera vissa saker mer än andra. Jag avsatte två timmar yoga och meditationspraktik varje morgon och kände att ett lugn spred sig i kroppen från morgonen och känslan fanns kvar i kroppen hela dagen. Meditationen hjälpte inte minst att hålla mina hormoner i schack. Känslovågor och orosmoln kom och gick men istället för att angripa mig kunde jag observera dem och inte drunkna i tårar och smärta.
 
Jag åkte ensam till Buddhas födelseort Lumbini för att uppleva en helig plats – ett sant äventyr – för att utmana mig, finna mer inre styrka, tillit och kärlek och mer inre frid. Somliga tyckte jag var galen men mitt hjärta bara nickade. Det fanns en djup mening med den resan. Jag var i trygga händer hela vägen även om jag blev sängliggande med hög feber de sista dagarna. Jag visste att jag tryckt på gasen lite för mycket.  Väl hemma igen var jag både starkare och tryggare som blivande mamma.
 
Dagligen praktiserade jag yin yoga för att lära mig konsten att släppa taget om spänningar som min kropp samlar på sig. Medvetet tränade jag på att släppa tankar, oro, släppa kroppen och ge mig hän till Jordens dragningskraft. Denna kraft som hjälpte mig att förlösa mitt barn. Meditation och mentalträning hjälpte mig att vara närvarande i nuet och att ha kontroll på situationen.
 
I Lumbini under tio dagars tyst meditation fick jag observera min smärta då vi satt långa stunder helt stilla. Dessa långa stunder av stillhet har lärt mig att förhålla mig till min smärta och inte identifiera mig med den. När smärta uppstår i kroppen är det bra att coacha sig själv ”ok, låt oss se hur länge detta håller i sig”, så småningom kommer smärtan klinga av och du återgår till ditt normala läge. Det här var ett fantastiskt verktyg under mina förverkar och förlossning. Jag kunde förhålla mig till dem. Min förlossning kom överraskande två veckor för tidigt men när stunden väl var inne var jag förberedd. Min kropp visste vad den skulle göra. Jag överlämnade mig till nuet och kände tillit. Efter en hel dags förvärkar (på en möhippa på annan ort) som kom och gick och två timmars intensivt arbete utan komplikationer på förlossningen kom vår lilla flicka till världen. Lyckan var total. Nu vilar hon i min famn, tryggt och stilla.
 
Ju mer jag tänker på de frön jag sått desto tydligare blir det att jag skapar och formar mitt eget liv. Jag är kaptenen på skutan. När jag har tillräckligt med tillit till mig själv behöver jag ingen annan egentligen. Det är allt för lätt att gå vilse där ute. Alla andras åsikter och tyckande överröstar oss själva. Vi har en enorm inneboende kraft som vi kan använda när som helst. Det gäller bara att vi sår våra frön rätt…
 
Vi sår dagligen frön genom våra tankar och handlingar, frågan är vilka frön du sår?
 
Din skörd kan blir så rik……Det är värt det. Tro mig. 

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY

Läs hela inlägget »

Du är ett beslut från ditt bästa jag..
 
Ett beslut kan leda dig närmare ditt sanna liv. Det liv du drömmer om och längtar till men ännu inte riktigt ser. Ett beslut kan vara livsavgörande och leda dig in på vägar som du aldrig kunnat föreställa dig eller räkna ut. Det är dags nu att fatta det där beslutet om du inte redan gjort det.
 
Under min livskris fattade jag ett beslut. Ett beslut som skulle leda mig bort från mitt gamla liv och in i mitt nya liv. Ett beslut som skulle ge mig känslan att vara bäst. Bäst i min värld. Där finns det ingen som kan konkurrera med mig. För det finns ingen som är som jag. Det finns ingen kopia av mig alltså finns det ingen egentligen nödvändig att jämföra sig med mer än mig själv. Kanske behöver man ligga på botten för att fatta det där avgörande beslutet. Eller kanske behöver man lära känna sig själv lite bättre och ta reda på vad man verkligen vill med livet? Vad får dig att leva, vara mer DU? Kan livet, kärleken och jobbet gå hand i hand? Kan du njuta och jobba samtidigt? Det är klart du kan. Du bestämmer.
 
Vilket beslut var det Zlatan Ibrahimovic fattade? Martin Luther King? Muhammad Ali? Moder Teresa? Buddha? Jesus? Lady Gaga? Madonna? Steve Jobs?
 
Vilket beslut var det som kretsade i deras huvuden? Antagligen beslutet om att gå sin egen väg, följa sin innersta röst och göra det helhjärtat. Beslutet förde dem framåt. Mot målet. Ett avgörande beslut leder dig framåt. Ett beslut ger dig fart, energi och motivation. Det är ett beslut som du förankrar i dig själv. Det växer i dig ju mer du vattnar det. Och ju mer förankrat det är desto svårare är det för någon annan att påverka ditt beslut. Du vet vart du ska. Du ger dig inte. Aldrig.
 
Ditt beslut kan handla om vad som helst.  Viktgång upp eller ned. Nytt jobb. Karriär. Ny riktning.
Eget företag. Lycklig familj. Barn. En resa. En bok. Pengar. En förändring….
 
Vad ditt beslut än handlar om är det viktigt att det kommer från dig, ingen annan. Det lägger grunden för din framtid.
 
Ett beslut kan vara så enkelt som att säga; Vad som än händer mig livet, vill jag vara lycklig! 
 
Ditt beslut är ditt beslut – det kan ingen ta ifrån dig.
 
Min vän – det är sex månader kvar av 2018!
 
 Du har Universum i ryggen - det kan du lita på. KÖR!!

Boktips för mer inspo eller skön sommarläsning "Yoga, Jesus och jag" - om en sagolik pilgrimsresa

Kram Therese

Läs hela inlägget »

Det är dags att lyssna, Min vän!
 
Jag ser att du lider. Jag ser att är plågad och behöver hjälp. Du ska inte behöva känna som du gör. Livet är ingen kamp. Livet är en upplevelse. Du fyller din bägare. Jag hjälper dig när du behöver min hand. Jag vet att du klarar dig själv mycket bra. Jag vet också att du sliter, jobbar och spiller din kraft på så mycket onödiga saker. Det är förstås ditt val och jag respekterar det . Jag stoppar dig inte. Du får gör precis vad du vill, hur du vill och när du vill. Jag vill bara be dig om din uppmärksamhet ett litet slag. Jag vill be dig att stanna upp. Det är tid att lyssna på dina innersta behov. Dina innersta önskningar. Vad vill du? Vad lever du av? Hur slår ditt hjärta just idag? Vad längtar du efter? Jag kan ge dig det, men du måste veta vad det är. Gå in i dig själv och rannsaka dig. Lever du som du lär? Vill du leva på ett annat sätt? Då är tiden inne för dig att stanna till. Just nu. Bryta upp. Skapa ett nytt mönster och våga följa det nya okända livet. Livet du inte känner till ännu. Livet bortom bergen. Livet utan säkerhetsbälte. Vad är du rädd för? Du kommer inte att gå sönder för att du släpper taget om det du just nu håller så kärt. Du kommer kunna älska livet mer, leva mer, varje dag. Vara i dig själv och din sanna natur, uppleva livet så som det är. Jag lovar dig att ditt liv har bara börjat. Du är ännu mycket ung. Så testa dina vingar och ge dig iväg. Livet är inte bekvämt om du vill leva på riktigt. Men det är värt varje vingslag på vägen.
 
Lita på att jag är vinden som bär dina vingar.
 
ALLTID
 
Du är villkorslöst älskad
 
Kom ihåg det

Vill du ha inspiration på vägen läs "Yoga, Jesus och jag" eller ge /tipsa en vän, för pep och inspiration. Finn din väg!(Fotot är taget halvvägs på väg till pilgrimsmålet Santiago de Compostela)

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY 

Läs hela inlägget »

En liten tanke kan sätta spår. En liten tanke kan sätta käppar i hjulet för dig. En liten tanke kan skapa ett gigantiskt problem. Det ÄR mycket lätt att göra en höna av en fjäder.
 
”Det här kommer aldrig att gå”
 
”Jag kan inte”
 
”Ingen vill ha mig”
 
”Jag är för gammal”
 
”Tänk om jag blir sjuk”
 
”Jag vet inte vad jag vill”
 
Visst är det intressant!!! Vad du än tänker, så får du rätt!
 
Så därför är det livsviktigt vad du går runt med för tankar hela dagarna. Vi är oftast inte medvetna om vad vi bär på. Vi har mycket att göra. Vi hinner sällan stanna upp och lyssna på vad vi faktiskt tänker på. Är det inte lustigt att vi inte tar oss tid till det som är det mest avgörande. Tankar är inte lätt att styra. Det ska gudarna veta. Ofta blir vi bortdribblade. Och vissa fall kanske det till och med är skönt att inte veta allt som försiggår en trappa upp.
 
I Nepal när Vipassana gurun Goenka bad oss att sitta i timmar och bara observera vårt tankeflöde lät det till en början som en omöjlighet. Tänk om vi kunde skriva ut och dagboksföra våra tankar? Då skulle vi ju kunna se vad vi tänker, men det är omöjligt, menar Goenka och ”waste of time”. Det är inte syftet att vi ska dissekera alla tankar. Vår mind föder tankar hela tiden som ogräs i jorden. Vår utmaning är att försöka betrakta dem på lite avstånd. I början är det ett gytter och det är en utmaning för oss att sortera och studera. Med tiden blir det lite lättare. Tankarna minskar inte men med ett lugnare sinne som detta betraktande ger oss kan vi registrera och notera på ett annat sätt. Vi kan komma på oss själva ”hoppsan, där kom den tanken igen”, eller ”just nu är det mycket kring jobbet, kärleken, barnen, bilen, hälsan” och försöka acceptera det. Det händer något då vi kan studera oss själva lite på håll. Ja, vi får en större förståelse för oss själva. Så som att vi begriper lite mer av den verklighet vi ser och verkar i.
 
Genom att lugna och studera oss själva kan vi skapa nya vägar i vår hjärna och våra liv. Vi behöver träna oss förstås. Vi kan inte bli vältränade över en natt. Men med att så ett nytt frö i jorden så kan vi starta om. Ge oss själva en ny chans. Det tycker jag du är värd. Du kan skriva ett nytt blad. Riv ut de gamla. Vässa pennan och försök att se vad du vill ha mer av och hur känns det i kroppen? OM det är något du verkligen längtar efter, föreställ dig hur det skulle kännas i din kropp. På så sätt attraherar du det du vill ha.
 
Ta en stund för dig själv och reflektera lite i helgen. Det är dags NU!
 
På söndag föreläser jag om min pilgrimsfärd till Santiago de Compostela på Korulife i Åsa och guidar dig i ett stärkande yogapass för att du ska hitta din inre kraft. Du kan anmäla dig på https://www.bokadirekt.se/places/korulife-23378 .
 
Let us all be HAPPY, HELTHY & WEALTHY!

Läs hela inlägget »

När jag var ute och cyklade häromdagen reflekterade jag över orden ”kingdom is within”. Det var det Jesus försökte få sina följare att inse. ”Kungarike”. Under min cykling smakade jag på orden och djupdök i känslan av att bo i mitt eget rike. Jag frågade mig själv; OM jag bor i mitt eget kungarike, vad är det då som fattas mig? OM jag bor i mitt eget kungarike behöver jag ingenting mer. Jag kan vara nöjd med det jag har. Jag behöver inte äga mer utan allt finns redan … I mitt eget kungarike. Wow, tänkte jag. I mitt eget kungarike är jag rikast i världen. Behöver inte konkurrera med någon annan och behöver inte bevisa något för någon annan. Jag behöver inte förhandla om mitt eget värde. I mitt eget rike är det lönlöst att förhandla om mitt eget värde. Det finns ingen prislapp. Jag ÄR den jag är. Och jag duger precis så. En känsla av fullkomlighet kom över mig där på cykeln. En känsla av förnöjsamhet och att allt är komplett. Jag ÄR rik. Samtidigt som jag upplevde en sanning om att i mitt eget kungarike, är allt möjligt. ALLT. Vilka horisonter som öppnade sig. Ett leende spreds på mina läppar.
 
Vad innebär det då att vara rik egentligen? Jag tror det är väldigt lätt att bli förvillad här. Vår omvärld har fått oss att tro att rik handlar om att ha mycket pengar på kontot, att vara förmögen och kunna betala för sig. Att bo på lyxhotell, resa jorden runt och äta på lyxkrogar. Rikedom mäts i antalet nollor på kontot, aktier, fastigheter, bostäder, bilar ja you name it. Det är lätt att tro att har vi inte tillräckligt med ekonomiska tillgångar är vi ingenting värda. Men det kunde inte bli mer fel. Lösningen ligger i det enkla, rikedom är att äga mindre, att inte vara besatt av våra ekonomiska medel eller materiella tillgångar.
 
Det är lätt att bli förvirrad. Det är lätt att förvänta sig någonting annat. På det sättet är vi fortfarande detsamma människor som levde för 2000 år sedan. Människorna förväntade sig att Guds rike skulle komma till jorden i form av något utomstående mirakel. Kanske trodde man att guldpengar, gåvor skulle trilla från himlen, städer skulle förvandlas till guld, vad vet jag. Ack, arma människa som förväntar sig saker ur det materiella. Sanningen är att ditt eget kungarike går inte att köpa för pengar. Det har ett helt annat värde. Ett gudomligt värde.  
 
Jag träffade en förtjusande ung kvinna på flyget från Kathmandu till New Delhi hon arbetade med att sälja läkande skålar ”singing bowls”. Hon reste till många länder utan pengar. Andra investerade i hennes resor så att hon kunde utöka sin försäljning. Hon utgick ifrån noll, inga förväntningar och så blev hennes resor betalda. Fantastiskt tyckte jag! Hon strålade av lycka att få resa och uppskattade sitt jobb otroligt.
 
I veckan gick en av Sveriges mest folkkära artister bort, Lill- Babs, och hon sa i en intervju att hon var ingen bra förvaltare men hon levde i stunden och delade med sig av den rikedom hon hade. Nu förnekar jag inte att hon säkert tjänade bra men det var något i hennes ord som sa att hennes rikedom låg i någonting annat. Rikedomen var kärleken till publiken, möten med människor och att leva livet utan tankarna på pengar hela tiden. När jag såg henne uppträda på genrepet inför Allsång på Skansen för mer än 10 år sedan såg jag en vacker levnadsglad själ klädd i en enkel gul mysdress och hon strålade ikapp med solen själv. Hon inspirerade mig då och gör fortfarande med sin oslagbara karisma. Inte trodde jag att en person kunde göra sådant intryck men nu är jag övertygad om att hennes stjärna lyser bland de klaraste på himlavalvet och hon är rikare än någonsin. Tack Lillbabs. Jag tänker leva livet så bäst det bara går med känslan av att jag redan bor i mitt eget kungliga rike och vet du vad. Det gör du med !! DET kan ingen ta ifrån dig. Så lev min vän som om det inte fanns någon morgondag!

Vägen till ditt inre rike går via dig. En hjälp på vägen kan vara att läsa min bok "Yoga, Jesus och jag". 

HAPPY, HEALTHY AND WEALTHY!

Läs hela inlägget »

Bär du på en sten. Är den tung?
 
Jag bär också på stenar men vet numera att jag har makten varje dag att släppa på dem. En del av dem bär jag för att jag vill bära dem. Eller snarare sagt jag vet inte hur jag ska bli av med dem. Kanske är jag inte medveten om att jag kan släppa på dem, just här och nu. Det min erfarenhet har lärt mig är att det känns så skönt när en sten har släppt.
 
Att släppa taget ger oss i förlängningen ny kraft och ny energi. När du väl släpper kanske du gråter en tår eller två. Det är tecken på att något lossar. Just i stunden kanske du tror att du förlorar något men det är snarare så att du vinner något. Du vinner din helhet tillbaka. Stenen släpper och du känner dig hel. Sanningen är egentligen att du är redan hel men kanske håller du fast vid en föreställning som säger…
 
”Om bara livet var lite mer …….. då skulle det vara lättare.
”Om bara…… då skulle jag vara gladare.
 
Är det inte dags att erkänna att vi går runt och lurar oss själva? Vi har föreställningar om det där gröna gräset på andra sidan. Där borta är det vackert. Mycket vackrare än här. Så fort vi gör den resan bortifrån oss själva, överger vi vårt sanna jag och känner oss misslyckade. Vår frånvaro gör oss olyckliga.
 
Därför insåg Buddha att hemma hos sig själv är lyckans land. Här är gräset alltid grönast. Så fort jag tror något annat misstar jag mig. När jag besökte Buddhas födelseplats i Lumbini i Nepal kände jag ren lycka, en rogivande känsla. Just för att jag var "här och nu" och ingen annanstans. Det är något visst ändå med heliga platser.
 
Varför är det så svårt att förstå? Att vi är helt kompletta som vi är. Ingenting fattas.
 
Jag lyssnade på Tara Brach igår, en terapeut och yogalärare från USA, som påminde mig om att glädje är ett val. Ett val jag kan göra varje dag. Det är ingenting som bara händer mig utan jag kan styra min uppmärksamhet mot glädje. Det är verkligen värt det. Det betyder att jag alltid har tillgång till denna skatt. Skatten finns inom mig. Att vi känner som vi känner kan bero på en rad olika saker. Och om du känner i detta nu att livet är tufft så försök påminna dig om att känslan kommer att gå över. Det har meditationen lärt mig. ”This will too pass”. Att acceptera stunden som den är kan vara nyckeln till frihet och nyckeln till glädje. Det som du letat efter så länge finns redan inom dig. Du kan vara helt lugn. Lugn som en Buddha.
 
Släpp stenen och ta emot friden, glädjen och kärleken!

Har du inte läst Kay Pollaks "Att välja glädje" är det en jättefin bok som jag varmt rekommenderar alla att läsa. 

HAPPY, HEALTHY & WEALTHY!

Läs hela inlägget »

En vän sa till mig vid ett tillfälle att vi människor läcker som såll, vi läcker energi och det uttrycket har följt med mig på vägen.
 
Kanske har du någon gång varit med om att du träffat en person, talat i telefon eller gått in i ett rum med en viss energi och efter samtalet eller mötet känns det som att du förlorat lita av den energi du hade. Så spännande! Kanske har du till och med anklagat dig själv för att inte vara tillräckligt stark, pigg eller liknande. Ifrågasatt dig själv, varför känner jag så här? Vad är det för fel på mig egentligen? Självklart är det inte något fel på dig. Det är bara en ren och sund fråga. Du har noterat att något gick förlorat …
 
DIN ENERGI!!! Hur mycket värdesätter du den? Vet du varifrån du får energi? Har du verktyg för att kunna bryta ett destruktivt mönster?
 
Frågor som dessa är viktiga att ställa sig då och då. Eftersom du är en värdefull person och din energi är ett viktigt kapital hos dig.
 
Det fina med energi är att den går att omvandla. Så i lägen då du känner dig låg på energi kan du påminna dig själv om att den kommer tillbaka förr eller senare. Du behöver bara ladda dig lite.
 
Yoga, andningsövningar, meditation, sång och promenader är sätt som gör att min energi återvänder eller håller sig på en jämn nivå. Även att jag har kärleksfulla och stöttande människor i min omgivning påverkar min energi oerhört.  
 
Jag tror inte vi alltid är medvetna om HUR mycket energi vi gör av med varje dag och hur gärna eller ogärna vi påverkas av andra människor. Vilka människor får lov att ta din energi?
 
Det är allt för lätt att vi spiller vår energi på ”fel saker”. Vi kanske vistas för länge i skadliga miljöer. Vi kanske får kämpa lite för hårt för att få ihop vår dag. Är det så? Är det något du vill ändra på?
 
Vår omgivning påverkar oss otroligt mycket.
 
Folk tömmer oss på energi och folk fyller oss på energi. Nu är det kanske inte bara ”folk” utan miljöer vi dagligen verkar i. På ett tidigare jobb jag haft fick jag höra att ”ja, det sitter i väggarna” och det lät på människorna som jobbade där att ”det är bara att acceptera”. Redan där började något skava i mig. Jag frågade mig om det gick att förändra väggarna på något sätt? Eller hade det med människorna och kulturen att göra? Vad var den största orsaken till arbetsplatsen kunde upplevas lite anspänd och atmosfären något ansträngd? Kanske anpassade sig människorna efter den energi nivån som rådde och efter en tid så blir det en vana. Först när du möter en ny plats med nya energier inser du vad du skulle kunna få. Livet på andra sidan floden verkar mycket mer härligt och bekymmerslöst.
 
Jag minns att jag frågat mig själv om det är meningen att ”ställen/arbetsplatser/människor” ska dränera mig på energi eller ska de fylla mig ? Mitt hjärta visste svaret utan att jag hann blinka.
 
NEJ! Din uppgift här på jorden är att ge. För att du ska kunna ge så måste du fylla på.
 
Det blir därför viktigt för mig att leva i rätt miljö med goda vibrationer och energier.
 
Där kan jag fylla på med det jag älskar att göra. Det får min kropp och själ att leva.
 
Så du solstråle där ute, vad fyller dig, vad förgyller dig, vad älskar du att göra?
 
Helgen är din –prioritera dig själv - lyssna på ditt hjärta – vad vill du ha mer av?
 
HAPPY, HEALTHY & WEALTHY
 
KRAM !

Torsdagen den 15 mars 18.30 föreläser jag om "Kärlekens väg" på Carpe Diem i Veddige. Välkommen att fylla på ! Anmäl dig till Carin på 0705 378302.

Läs hela inlägget »

Sedan jag började utmana mina rädslor på riktigt har jag insett vilken kraft det finns i det arbetet. I stunden, när det väl gäller är jag inte så kaxig, känslan av att vara omringad av hungriga lejon som får ens hjärta att slå volter är närvarande min kropp börjar svettas, handflatorna blir kalla, yrseln är inte långt borta och torrheten i munnen ökar. Känslan av rädsla och obehag är allt annat än lätt och bekväm att möta. Men när jag lär mig att handskas med obehaget och inte ta känslan på blodigaste allvar, så händer något. Styrka och mod föds i mitt blod och kraften utvecklas i kroppen. Ibland kan jag tycka att det går sakta men jag inser också att bli hållbart stark går inte över en natt. Så varför har jag så bråttom, quick –fixare som jag så lätt vill vara.
 
Jag har en rad exempel på obehagliga, utmanande stunder….
 
Stå inför en folkmassa eller yogaklass och tala
Sjunga utan bakgrundsmusik – tänk om det låter falskt ??
Bryta upp en relation
Fråga chans
Ringa en ”viktig person”
Gå in i en konflikt med en chef
Sitta ensam på en parterapikurs med tiotal andra par
Gå sin egen väg
Skriva en bok
Säga upp mig utan garantier
Förlora en nära 
Föreläsa för andra yogaproffs och samtidigt förminska sig själv
Skriva blogg
Stå fast vid ett beslut när resten av flocken står på andra sidan
Gå ensam genom en mörk skog
Sitta på ett hotellrum med en främmande man – vad ska hända…
 
 
När jag går igenom stunder av obehag i efterhand inser jag hur mycket mina egna hjärnspöken förvärrat stunden. Min Mind dubblar dramatiken och i min kropp upplevs det som att jag är mitt inne i en actionscen i en film. Adrenalinet pumpar i runt i blodet som aldrig förr. Med lite distans kan jag titta tillbaka på mina upplevda stunder med stolthet i bröstet och tänka ”jag gjorde det, det var ju inte så farligt”.
 
Hur modig jag än kan känna mig i vissa stunder kan jag ändå alltid känna motståndet i mig själv och frågan ekar? Varför gör jag det här?
 
Det som slår mig som en blixt från klar himmel är …..
 
Jag är i grund och botten livrädd för att bli avvisad. Livrädd för att inte känna mig älskad. Samtidigt hör jag en inre röst som säger; Ärligt talat, hur farligt kan det vara? Det är ju bara en känsla.
Men den känslan kan vara så förlamande och gör att jag undviker i möjligaste mån att känna känslan. Det här har jag förstått inte är så bra i längden. Att undvika en känsla är som att sitta kvar i klassrummet när klockan ringer och det är sommarlov. Att undvika en känsla är att sänka sitt eget självförtroende. Att tacka nej till en resa, utflykt som man egentligen innerst inne vill åka på. Att undvika en känsla är att leva lite mindre. Att säga nej till sin partner som vill ligga eftersom det inte gick så bra förra gången. Eller att känna lust och längtan men inte våga fråga. Så smärtsamt. Ack, älskade rädsla vad du kan ställa till med. Att undvika en känsla kan alltså i min värld leda till mer smärta och lidande. Goenka ”vipassana gurun” i Nepal sa att ”en liten bit av dig , dör varje minut”. DÖR?!! Rösten i mitt huvud ekade; Om lite av mig dör hela tiden så måste jag ju försöka leva lite mer så jag inte går miste om livet. ATT LEVA !!! Vad innebär det, jo att möta alla känslor som uppstår, även de obehagliga. När du kan möta det obehagliga och inte identifiera dig med känslan kan du också växa i din styrka. Det är som att vinna ett lopp. Du ÄR alltså INTE vad du känner.
 
Den insikten gör att jag vågar lite mer, vågar utmana mig, möta mina rädslor.
 
Vad är det värsta som kan hända?  Att någon säger nej?
 
-       Nej, vi är inte intresserade att köpa in din bok.
-       Nej, vi har ingen plats för dig på kursen.
-       Nej, vi har en annan person för uppdraget.
-       Nej, inte idag älskling, jag är trött.
-       Nej, jag kan tyvärr inte komma på din fest.
 
Ett nej, betyder ju bara ett nej och inte på något sätt att jag / du är fel , som är så lätt att tro.
 
Om man som liten ständigt får ett nej eller blir avvisad kan det leda till stora problem som vuxen. Det är som en felkod har slått rot och man går runt och tror att man ”ÄR FEL” när det snarare har att göra med stunden, en temporär känsla. Den passerar som ett tåg på perrongen.
 
Så, jag har lovat mig från och med nu, att säga JA till alla känslor, även de svåra. Vad som än händer så accepterar jag det med ett leende och säger JA. Säger JA till livet. Säger jag till att bli avvisad. För här skall levas! Jag har inte råd att förlora mer tid på onödiga tankar och känslor som bryter ner istället för att bygga upp.
 
Är du med mig ? Vad är du rädd för ? Hur kan du möta din rädsla? Och hur kan du leva lite till?
 
HAPPY, HEALTHY & WEALTHY!!!

Läs hela inlägget »

Jag har skrivit en bok med en titel där namnet Jesus finns med och jag har märkt att det väcker känslor, reaktioner på olika sätt. Eftersom jag har fått frågan ett antal gånger ”är du religiös” eller ”är boken religiös” har jag blivit nyfiken på vad som menas egentligen med ”religiös”. Det tycks inte skapa några goda vibrationer hos människor…snarare rädsla. Så intressant. Nog är det alltför mycket elände i världen som beror på människors olika trosuppfattning men det har ju inte med religion att göra snarare ignorans.
 
Ordet religiös tycks ha många olika synonymer såsom troende, kyrklig, from, gudfruktig, andlig, andligt sinnad med flera. När jag läser orden inser jag så många olika etiketter det går att sätta på människor och de kan i sin tur tolkas hej vilt. Det beror ju på vad varje människa ser utifrån sitt perspektiv.
 
Tja, är jag religiös ? Ja, det är jag nog, de flesta dagar i alla fall.
 
Boken jag skrivit är en beskrivning av en pilgrimsvandring och tankar utmed vägen. Vägen passerar många kyrkor och det är en utmaning att undvika dem och de olika Jesus gestalterna vill jag påstå. ”Yoga, Jesus och jag” har ingen stark kristen koppling i den bemärkelsen mer än att jag nämner Jesus och hans lärjunge Jakob bland annat. Jag vill tro att de var människor som vandrat på denna jord precis som du och jag gör idag.
 
Jag vill dock erkänna att jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull. Jag behöver inte tro på allt som står i bibeln för att tro att det funnits en man som kände sig själv väl och som tidigt förstod sitt syfte på jorden. Vi är många människor som irrar runt som yra hönor på den här planeten och inte har en aning om varför vi är här. Vi letar upp lämpliga etiketter att plåstra om oss med för att fylla våra liv med mening. Vår uppfostran präglar oss så klart och miljön vi lever och verkar i. Vi speglar oss i våra medmänniskor och anpassar oss efter samhällets fundament. Vissa anpassar sig inte alls och finner en egen väg. Bra eller dåligt, rätt eller fel, vissa bara gör, andra tar hänsyn utifrån andra önskemål och vilja. Vi har olika sätt att leva och verka och jag vill påstå att det är lättare att leva då vi accepterar varandra och oss själva för dem vi är.
 
Jag tror att vi alla är sökare av något slag och skulle jag generalisera vilt så söker vi alla inre frid. I min värld så tror jag att friden går att finna. Ju mer vi söker desto närmare kommer vi svaret. Det som hjälper i svåra stunder är vår tro på en ljusare framtid. Den tron ger liv, hopp och mening.
 
Jag tror på mycket! Jag tror på godheten, kärleken, sanningen. Jag tror på ljuset, värmen emellan människor, medkänslan, yogans kraft, naturen, balansen, musiken och sången. Jag tror på naturens lagar och livets kretslopp. Jag tror på friheten att kunna välja. Jag tror på en skapare och på den positiva kraften. Ingenting eller ingen är en slump. Allt är uträknat i minsta detalj. Och tjusningen är att hur gärna vi än vill kommer vi aldrig att kunna räkna ut eller greppa helheten som är större än allt.
 
Min tro har räddat mig många gånger och den får mig att leva lite mer var dag. Min tro får mig att lita på att mina vingar bär och den får mig att lita på att livet är gott och vill mig väl. Min tro får mig att resa till ett främmande land ensam. Min tro ger mig mod och självförtroende. Den får mig att ta kontakt med främlingar. Min tro ger mig hopp och livsenergi. Den ger mig en lycka som inte går att köpas för pengar. Min tro överraskar mig gång, på gång på gång och jag slutar aldrig förundras av att få uppleva livet lite mer varje dag. Tron på någonting, kostar ingenting. Tänka sig. Så generöst. Den är gratis. För alla. Och ändå tycks så många människor välja bort den. Jag vet inte varför, jag behöver inte veta det heller, jag vet bara att det är värt att då och då sätta sig ner och fråga sig själv, vad tror jag på egentligen? Tron har inga pekpinnar. Den säger inte att det ska vara på ett visst sätt. Människan är expert på att bestämma att det bör vara si och så. Men var du än landar så är du accepterad precis så som du är. Så du, är det inte värt det, att börja tro på något. Varför inte  börja tro på dig själv, på riktigt…
 
 
Nothing comes from nothing
Nothing ever could
So somewhere in my youth or childhood …
I must have done something good

 
 
Sound of music 

Vill du läsa "Yoga, Jesus och jag", maila mig så skickar jag ett signerat x för endast 239 kr. 

Den 15 mars föreläsare jag på Carpe Diem i Veddige om "Kärlekens väg". Anmälan senast den 12 mars till tel.0705 378302 eller info@carpediem16.com

Läs hela inlägget »

Jag kommer ibland på mig själv att jag tycker lite synd om mig. En fråga ekar i mitt huvud;  Är det bara jag som känner så här, ensam, övergiven, oälskad och utanför??
 
När sådana sorgsna känslor knackar på dörren inser jag numera att det har oftast med min barndom att göra. Det viktigaste för oss människor är att bli sedda och bekräftade på ett eller annat sätt och när vi inte blir det har vi en tendens att känna oss oälskade och mindre värdefulla. Vilken missuppfattning! Det kan ha varit en så enkel sak som att jag inte fått en respons på en fråga som liten flicka medan min storebror fått svar direkt.
 
-       Mamma, vad får vi till middag?
Hör jag mig själv fråga men min älskade mamma är så upptagen och koncentrerad med att röra i den puttrande grytan att hon glömmer svara. Min storebror kommer in i köket och frågar mamma exakt samma fråga;
-       Mamma, vad ska vi äta?
Varpå mamma svarar direkt;
-       Det blir köttgryta och ris.
 
Dessa värdefulla ögonblick i en flickas liv kan bli hennes öde om det varje gång då hon inte får sina föräldrars respons intalar sig att hon inte är älskad eller inte lika värdefull som sin bror. För så är det ju inte. Sanningen är att vi är båda lika älskade men är olika sensitiva för vår omgivning och omgivningens respons eller icke respons. Vi är lika men ändå så olika. Det är vackert när jag reser tillbaka i tiden och kan se mig själv på besök i mitt eget barndomshem och hur mycket kärlek ett hem kan genomsyra men också mycket missförstånd. Det fina är att det går att reparera. Det är aldrig kört. Du behöver bara smeka dig själv ömt om kinden (som min terapeut så fint skulle sagt) och förlåta. Förlåta främst dig själv för att du sparat ett felaktigt meddelande i ditt hjärta under en lång tid. Det är logiskt och inte konstigt alls. Sedan kan du träna dig i att ”glömma” det felaktiga meddelandet och skapa ett nytt. Ett kärleksfullt budskap och lägga det nära ditt hjärta. Barndomsminnen är starka triggers för oss och på mindre en sekund kan vi ramla ner i en mörk brunn och inte alltid begripa vad som hände. En partner, kollega, vän eller släkting kan säga något som får din kropp att stelna till. Hjärtat fryser till is och din rynka i pannan fördjupas. Här blir det lätt att skapa ett konto med fördömande ord. ”Det är ditt fel att jag känner som jag gör…. Du borde… Ni förstår inte mig…. Du är inte mycket bättre själv… ”
 
Sorgligt nog kan det här kontot skapa ett fängelse för dig. Dörren är egentligen öppen i din håla men du sitter kvar, envist och bestämt. När du kommer på dig själv finna dig i ditt eget fängelse (för jag tror det händer oftare än vad vi vill erkänna) ska du med varm och mjuk röst säga; Aha, det här är inte på riktigt, det är bara något jag som liten kommit på för att skydda mig själv från fler hot. När jag inte blev bekräftad gjorde jag om situationen till ett yttre hot. Så spännande. Ett eget litet nervkittlande drama i min egen inre värld. När du som vuxen ser detta pärlband så stanna upp. Omfamna din egen skugga. Ge din historia ny näring. Fira dina framsteg, likt ett barn som tar sina stapplande steg. Minns du när du var liten, så liten, att du släppte ett stolsben eller ett människoben för att ta dina första steg på egen hand. Vilken lycka. Frihet. Du mindes också hur du ramlade, föll omkull men tog dig upp igen. Min vän, varje gång du faller, finns hjälpen på en armlängds avstånd. Alltid. Det är lycka!

Nytt år, ny början, nya kapitel. Tuta ock kör. Du äger din egen story!
 
Vill du läsa en ljus story i vintermörkret så läs ”Yoga, Jesus och jag”. Maila mig therese@lindyoga.se.Så skickar jag den till dig. 
 
ASK FOR HELP AND YOU SHALL RECIEVE

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter