loggo_lindyoga150719_NYphone

2017 > 09

Vad är sann lycka egentligen? Är det att längta efter presenter? Köpa den där väskan som du så länge velat ha? Väntan på att jultomten ska komma? Att flytta från lägenhet till hus? Eller bli av med en bråkig granne? Tja, vem vet. Imorgon är det min födelsedag och nog längtar jag efter den men jag tror nog jag skulle kunna klara mig bra ändå om den inte kom. Det finns ju fortfarande 364 dagar kvar att fira att jag föddes och lever. Jag vill vara glad ändå. Solen skiner ändå oberoende vilken dag det är. Här inne. Emellanåt blir jag sugen på tårta eller en chokladbit eller god bit mat. Jag kommer på mig själv att lyckan ligger inte i erövringen av det kroppen längtar efter. Lyckan ligger i längtan, i förnimmelsen. En fin känsla.
 
Vi har en förmåga att identifiera oss med materia och blir olyckliga om vi inte får det vi tror oss behöva. Efter en födelsedagsfest eller en lång julafton kommer känslan av tomhet smygande som ett brev på posten. Tillståndet av ofullständighet, som om det är något som fattas oss. Känslan gör oss ensamma, frånvarande och olyckliga.
 
Känner du igen dig ? Åh en kopp kaffe, det vill jag ha. När tanken på kaffe eller något annat som vi tycker mycket om så tenderar vi att tänka på det hela tiden. Tanken vandrar iväg medan kroppen sitter kvar. Vi är inte nöjda förrän vi håller en kopp i handen. Då kanske vi lugnat vårt system litegrand. Kaffet är lösningen på vår lycka, tänker vi. Kollegorna runt bordet samtycker tyst. Ah, vad gott! När kaffet är uppdrucket och rasten är slut dröjer det inte lång tid förrän vi börja tänka på lunchen. Har du låda med dig idag? Eller ska vi gå ut? Vi hjälper varandra att finna lyckan utanför oss själva. Ah, ska bara jobba lite till. Hela tiden på väg. Aldrig tid att känna efter och vara helt nöjda i nuet precis så som det är. Människan är aldrig nöjd. Förmodligen är det hennes största drivkraft. I Nepal under Vipassana – kursen, fick jag lära mig att meditera på ”no more cravings, no more aversions”. Inga mer önskningar eller motviljor. Det gör dig lycklig, sa Goenka, gurun. När jag mediterade häromdagen gick jag in med intentionen att inte kräva något alls eller tycka något var motbjudande. Jag försökte gå in med en avslappnad attityd och på fokus att acceptera det som är. Plötsligt kommer jag på mig själv sitta och be om en massa saker. Lite mer styrka i ryggen tack, lite mer koncentration, tack, mera uppdrag i jobbet, mer pengar på kontot, bättre matvanor, mindre begär efter choklad, mindre smärta i höfterna. När jag upptäcker dessa tankar, brister jag nästan ut i ett högt skratt. Hahaha, här sitter jag och tror att jag är så bra på att meditera och så är verkligheten den att jag kräver saker hela tiden, ögonblick efter ögonblick, så intressant! Missförstå mig rätt. Klart att vi får ha önskemål men vi måste kunna förhålla oss till dem på ett sunt sätt.
 
Slutligen är det nog en fullständig sinnesro vi söker, att få slut på apan som babblar. Ja, men om vi inte ens märker att den babblar då? Ja, då får vi bara helt enkelt börja spana in vårt eget andetag. Hur det rör sig, när det kommer och när det går, hur det låter. Kanske fokusera enbart runt dina näsvingar en liten stund och vara extra uppmärksam när sinnet vandrar iväg. Rätt som det är mellan det första och andra andetaget kommer du att märka att du har börjat att tänka på vad du ska äta till lunch, vilken mat du gillar bäst, eller vad du ska göra till helgen, eller kanske finns det någon spännande resa att boka. Eller så dyker tankar om tvätt och tvättid upp, småbarnen som måste förbli friska, eller sambon som borde fatta att ”husgörat” inte sköter sig själv. OOOPS! Hände allt det där bara mellan det första och andra andetag? Ja, vår egen h-disk jobbar på för fullt, den är van att göra det. Oj, vad händer om jag slutar tänka, då blir jag kanske knäpp eller tom i huvudet? Ja, tom i huvudet är väl inte fel, men du behöver inte vara rädd att det ska hända så länge du lever så tänker du. Grattis! VI är byggda på det sättet. Meditation och medveten närvaro hjälper oss att förhålla oss till det myller av tankar som omger oss dagligen. Meditation funkar när vi kan hitta distans till oss själva. Vi kan upptäcka att vi inte är våra tankar. Det är stort. Vi kan upptäcka att vi kan välja vad vi tänker. Vi har ett val. Alltid. Jesus hade också ett val. Han hängde sig på ett kors för vår skull. Han tänkte inte så mycket, han handlade utifrån hjärtat och det gjorde han bra. Han hade fattat. Det är stort. Vi glömmer lätt viktiga saker eftersom vi är upptagna med att tänka på så mycket oviktiga saker. De oviktiga sakerna är ofta påhittade av oss själva. Finns ingen oro. Det mesta löser sig riktigt bra. Går du däremot att tänker att det inte kommer gå bra, ja då kommer det nog inte att göra det. Så min vän, vet du vad du tänker på? Vet du vad du längtar efter på riktigt? Tårta? Bra val. Men se till att vara lika glad innan biten som efter den. Det kallas för att ha ett stabilt psyke. Och vem vill inte ha det, i en tid som denna?
 
Vill du testa att meditera ? Välkommen på kurs fyra söndagar från 1 okt 17.00-18.00 på Naturrum i Varberg. Anmäl till therese@lindyoga.se

HAPPINESS & UNDERSTANDING
 

Läs hela inlägget »

EN HELT VANLIG MÅNDAG MORGON.... jag satt i min meditation och märkte hur det plötsligt blev möjligt att studera tankarna som ett fyrverkeri. Himmel, vilket fyrverkeri, oavbrutet sköt raketer i höjden och jag undrade om de någonsin skulle sluta. Så vackert och galet det var när de antändes på himlavalvet. Popp pop.. som popcorn, Ett jäkla poppande …..som stjärnströssel mot det djupa mörka blå..
 
Det är fascinerande att resa in i sin egen ”mind” och gå på besök . Vissa dagar är det riktigt händelserikt, det händer grejer i hela tiden. Idéerna bara studsar oavbrutet, ibland kan man känna sig lite utmattad om man inte är beredd när det fyrar av och smäller. Gång på gång på gång, men är du med på färden är det häftigt milt uttryckt. Hela resan från gnistan, till fräset , till skjutsen och färden högt upp och BAM, smällen och duschen av endorfiner som en fontän delas upp på sin högsta punkt och smittar luften med sin våta uppenbarelse. Oj, vilken magi. Ok, vissa raketer , fräser mycket lite och det händer ingenting. Vissa tar en avstickare upp i ett träd och fastnar i ett kråkbo någonstans . Förhoppningsvis är boet tomt och ungarna utflugna . Hoppet över ger aldrig trollen.
 
Ja, du kanske inte alltid känner den där gnistrande nyårskänslan när du vaknar om morgonen å utropar Herre Jisses vilken pang dag det blir idag. Jag är lika laddad som rakteten själv när lågan närmar sig. Det spritter i kroppen, champagnen ska korkas upp idag, fest outfitten ska på, det blir högklackat åtminstone en stund tills hälarna vill ner och dansa och glida utmed parkettgolvet. Det är ju ändå lite lättare att träna på spagat i strumplästen ändå och är det inte på nyårsafton det är värt att pröva att tänja på gränserna? När ska man göra det annars? Ja, en bristning mer eller mindre innan tolvslaget hahahaha.
 
Vissa dagar kanske du känner dig mer som en trött korv, raketerna är milslångt ifrån, de ligger möjligen några dammiga raketer nere i källaren men det finns inte på kartan att du skulle få för dig att leta reda på dem en helt vanlig måndag !!
 
Trött som en korv …. Är det ett ”gilla läge” eller finns det en orsak. Grisen kanske hade väldigt lite inspiration de sista dagarna innan han for till slakthuset och som om hans intution sa honom ..."nej, det vankas inte champagne i alla fall. Å att bli fläskfile stod inte på min bucketlist. Livet är bra orättvis, tänker grisen". Jag tror inte jag heller hade varit så alert och inspirerad om jag visste att mina sista klövsteg så skulle bli till slakthuset. Trött gris , trött korv, trött …..

Att äta fattigt betyder inte bara att äta ris utan att äta utan energi och näring. Effekten blir som att sätta sig i en splittrans ny jaguar men det man inte vet är att det endast finns en motor från 30 talet i den. Det var värst var du är trögstartad å vad du låter mycket , rullar trögt och kommer inte upp i fart. Vad fanken, vilket nedköp. Det gnisslar. 
 
Så varför inte fira en måndag med en glad och gnistrande gurkcocktail med lite ingefärssting och se om det bli någon skillnad. EN NY TON kan göra en helt ny låt!
 
Värt att pröva, du fina festfixare där. På med leendet, eller grimaschen som om du älskade den här dagen såsom en gnistrande vacker  nyårsafton.
 
Går det. Stäng ögonen och se in.
 
Där finns ditt universum och alla stjäron du någon sin letat efter, så nära men ändå så långt borta.
 
UNI VERSE – ONE SONG - en sång
 
Gå ut och var glad, din jävel, sjunger Lundell och jag kan bara hålla med.. 

HAPPINESS & UNDERSTANDING

Läs hela inlägget »

Det dröjde inte många meter från uthyrningsstället i Lissabon till att jag fick min första punktering… Jag var lycklig för att äntligen fått börja påbörja min pilgrimsresa utmed den portugisiska vägen till Santiago de Compostela men jag skulle få hejda mig ett slag. Det var nästan skrattretande att 10 minuter efter att försäljarna hade vinkat i väg mig med ett ”good luck” kom tillbaka med svansen mellan benen och visa upp ett helt platt mountainbike däck. Dock dröjde det inte länge förrän punkteringen var fixad och jag kunde bege mig iväg på nytt. Kvinnan i butiken hade tipsat mig om att cykla mer mot mitten av vägkanten som en bilist eftersom det kunde finnas så mycket skräp (glasbitar) utmed kanterna. När jag gjorde som kvinnan sagt kände jag mig som en kung på vägen som bilarna var tvungen att ta hänsyn till. Och till min förvåning var det inte så många som tutade utan körde respektfullt förbi med goda marginaler när tillfälle gavs. Jag sträckte tacksamt upp handen till dem som en uppskattande gest. Jag mindes också ett minne från högstadiet då hela skolklassen var på utflykt och cyklat i en rad utmed landsvägen till en liten by ute på bygden. Jag mindes att jag hade lite svårt att rätta mig in i ledet och gärna cyklade en bit ut från kanten med dragning åt mitten av vägen. En av fröknarna mindes jag så väl blev förargad på mitt sätt att cykla och ropade mer än en gång på sin klingande, grova skånska
 
-       In till kanten, Therese, in till kanten!!!
 
Varje gång jag tänker på det minnet så ler jag. Jag tyckte om mina fröknar.
 
Nu var jag lycklig och laglig cyklist mitt i vägen med förväntningar på en spännande resa. Den skulle ta mig på hjul ca 38 mil till den kulturhistoriska kuststaden Porto och vidare ca 27 mil till fots för att återse staden som jag längtat efter i över ett år, Santiago de Compostela. Sedan ett år hade pilgrimens hjärta i mig vuxit sig allt starkare och jag gladdes över min egen utveckling på den andliga vägen.
 
Ganska snart blev jag varse om hur mycket mitt mindset påverkade mig och min resa. Jag var otroligt uppmärksam på vägen och på vilket underlag mina hjul rullade över för inte ville jag råka utför en punktering till. Hur skulle det gå ute på landsbygden med färre hus och människor? Jag som aldrig hade lagat en punktering själv? Utrustning hade jag förvisso med mig men erfarenheten var mager i alla fall när det kom till cyklar.
 
Asfaltsvägen förvandlades så småningom till grusväg med varierande stora stenar till små stenar. I början kände jag hur skönt det var att cykla eftersom det gick så mycket snabbare än att gå, särskilt i den 37 gradiga portugisiska augustivärmen. Men på vissa ställen när stenarna blev större och den skakiga upplevelsen blev mindre angenäm ifrågasatte jag om det nog ändå inte var bättre att gå ändå… Särskilt utmanande var det när jag cyklat på bucklig kullersten flera kilometer, som brukar vara lite småtrevligt i en småstad men efter ett tag blir det mer frustrerande än mysigt. Nåväl, mitt ute på en åker hör jag mig själv utropa
 
NEEEEEEEEEEJ!!
 
Den andra punkteringen är ett faktum. Jag inser snabbt att jag cyklat över en sylvass torr tagg från en växt och däcket är plattare än plattast. Nu blev ännu viktigare att utmana sitt sinne. Gilla läget. Det var helt enkelt bara att leda cykeln framåt till nästa by.
 
Som tur var fanns det en by några kilometer ifrån mig och jag lyckades hitta en bensinmack som drevs av en man och hans fru med två döttrar och pojkvänner. I Portugal ute på landsbygden hjälper man fortfarande kunderna att tanka vilket jag uppfattade som en mycket vänlig gest som uppskattades av kunderna. Jag tänkte att det säkert även varit en service som funnits i Sverige några decennier tillbaka. Numera var det mer logistik och effektivitet och mellanmänskliga möten var något som skedde i bara farten. Nästan som dagens hemsjukvård. Bråttom, bråttom.
Nåväl, jag insåg emellan att mannen lämnade min cykel för att hjälpa sina kunder att det var en välsignelse att få stanna upp och pausa på ett så kärleksfullt ställe. Döttrarna hjälpte till att översätta från portugisiska till engelska, pojkvännerna påtalade att min cykelkedja behövde oljas och mamman i familjen lugnade mig med att säga ”vi löser detta åt dig”, ”det går bra ska du se”.
 
Jag kände att det fanns en mening med stunden och det var ingen idé att jaga mil.
 
Efter min andra lagning byttes mitt mantra ut mot ”snälla, ingen punktering till ”tack för att jag rullar” och jag insåg vilken kraft det fanns i de orden.. Attitude of Gratitude som jag lärt mig av Toni Robbins. Det du ber om får du mer av. Så min slutsats är att det är viktigt vad du tänker och säger.
 
Tacksamhet är nyckeln till mycket och den gjorde min fortsatta resa så mycket mer angenäm…   Vi drabbas av utmaningar stora som små hela tiden och det gäller att vara uppmärksam på hur man agerar i de situationerna?
 
Tankens kraft kan försätta berg…
 
Min resa fortsätter i ett annat inslag
 
Happiness & Understanding

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter