loggo_lindyoga150719_NYphone

2017 > 08


När jag började städa ut min 'vind' på gammal skit, negativa tankar som inte gynnar mig å destruktiva mönster som inte leder framåt började mitt liv förändras. Mitt liv har blivit lättare.
Ta bara ett sådant tillfälle som på flygplatsen. Oro och spekulationer om flyg och resa kunde försämra min reseupplevelse. Det behövde inte nödvändigtvis betyda att något gick fel men min kropp signalerade om spänningar i olika riktningar som gjorde stämningen hos mig själv mindre angenäm. Även saker som otur att toapapper tar slut, spiller kaffe på byxorna eller parfymen inte finns i lager... massa saker som kunde inträffa.
Efter att ha städat på vinden inträffar de här mer otursamma händelser mer sällan eller snarare aldrig. När jag städar på vinden. Vilket jag behöver göra dagligen känner jag flyt i många olika situationer. Jag inser att jag inte kan skylla på min omgivning när det går mig emot men jag har inser att jag kan skapa min egen tur. Häftigt va? Det funkar.
När jag skriver detta sitter jag på flyget och passerar ett turbulent oväder utanför. Då tar jag till mitt värdefulla verktyg att andas ner i magen å djupare vilket skapar en känsla av att planet inte kommer störta utan mer lugnt landa om en liten stund. Andas in. Andas ut. Frid och fröjd. Det finns mycket att vara tacksam för. Just nu tackar jag mitt nystädade hjärnkontor. Det skapar förutsättningar för en ljusare dag. Jag är redo och bättre rustad för nya äventyr. Stora som små.

Du kanske också behöver 'städa' lite. Fokusera på din andning i 3-5 min.

Happiness & Understanding

Läs hela inlägget »

Människan är ett galet släkte. Vem tror hon att hon är egentligen? En storhet utan dess like eller en fis i Universum?Vad hon än tror så har hon rätt. Det har jag lärt mig. Tror hon att hon kan blir president utan någon som helst politisk erfarenhet så kan hon uppenbarligen det. Tror hon att hon inte är vatten värd och endast lämplig för att torka upp efter andra då är risken stor att det förblir hennes etikett livet ut.
 
Måste vi hänga upp oss på vad vi är eller inte är? Ur ett buddhistiskt perspektiv spelar det mindre roll. Vi når sinnesro om vi inte lägger så mycket värderingar i allt vi tror oss vara och tar oss för.
 
MEN vill jag komma någon vart i livet då får jag ”bannemig” göra en inventering; vad har jag för etiketter och tankar om mig själv? Vad är jag värd? Går mitt värde att mäta i pengar? Nej! Det är mycket, ska du veta. Tänk dig alla världens pengar i en stor hög och du är inte bara kronan på verket. Du är värd så mycket mer. Det här måste du se till att lära dig innan du far vidare till ett annat liv eller in i evigheten. Fri som en fågel. Låter det inte lockande. Jo, så härligt. Inga bekymmer bortom graven. Ja, då får du ta och kamma dig. Du behöver veta ditt eget värde. Du behöver tro på det och säga det högt. Ingen är som du. Du är alldeles unik och fantastisk. Gud hade en tanke med dig innan du ens var påtänkt. Det är dags att ta reda på vad han tänkte när han satt och knådade på din skapelse.
 
Det är viktigt att kunna se och uppleva sitt eget värde. Just för att ditt liv ska bli det bästa möjliga. Du kommer ihåg alla pengar, väl?
 
När vi lär oss att krypa och senare gå, tar vi in vår omgivning med beundran i blicken. Vi väntade så länge på att komma ut i ljuset, få andas och möta alla dessa förtjusande människor. Det svåra är att när vi omges med människor som inte själva vet att de är det. Alltså värda mer än alla pengarna i världen tenderar vi att härma dem. ”Nej, inte ska väl jag”…. ”Den här gamla trasan”… ”Tänk inte på mig”…. ”Jag klarar mig”…. ”Nämen, det är alldeles för mycket”…. Det behövde du inte för min skull…. BLA, BLA, BLA, BLA.  All denna förminskning …? Till vilken nytta? Mår du bättre? Nej, jag tänkte väl det. Mandela visste vad han skrev när han myntade ”…det finns ingenting upplyst med att förminska sig…” Testa istället att ställa dig för framför spegeln och säga ; oj , vad du är vacker, så fin, som en solstråle, du glittrar, dina ögon gnistrar som stjärnor på havet, ja fortsätt bara. Fortsätt så länge tills du tror på det. Och känner du dig fjantig, testa att säga det med en annan dialekt. Då låter du ännu fånigare. Det funkar.
 
Nu kommer det spännande att när du väl har fattat att du är ett ljus. Du har gått från "jag är väl inte så viktig"  till "Oj, herregud, jag är ju jätteviktig". DÅ, min vän. Ska du lära dig att du inte är viktig längre. Grejen är att du inte blir mindre viktig nu än vad du var tidigare men du kan fokusera på det du gör istället. Framförallt det viktiga du gör för alla andra människor. I början kan det vara en uppförsbacke för många. Vi blir liksom rädda för att förlora vårt ego och tappa oss själva. Det kommer inte hända. Bli vän med ditt ego och släpp linan. Lita på att det du gör är det bästa tänkbara. Människan är trots allt lite självgod ibland och tycker att hon gör sitt allra bästa och klappar sig på bröstet när hon dragit sitt strå till stacken.  Får hon höra det allt för många gånger finns risk att hon blir högmodig och dryg. Hon förlorar sin ödmjukhet och sitt rätta jag och det viktigaste av allt; hon glömmer Gud. Hon märker att hon klarar sig ypperligt utan hjälp. Tror hon. Men sanningen är att ingen klarar sig genom livet utan vår Herre. När vi väl står där och ingen lyssnar på oss längre. Då ropar vi på hjälp.
Björn Natthiko en eftertraktad och talangfull föreläsare berättade den här korta historien som säger något om människan.
 
Mannen som ramlat utför stupet, lyckas få tag på en gren som han håller sig krampaktigt fast i. Livrädd för att släppa grenen. Hans rop till Gud ekar emellan bergen.
 
-        Mannen ropar i desperation; HJÄLP – Gud rädda mig? Jag gör vad som helst.
-       Gud svarar mannen; Släpp taget.
 
Tillit till Gud och Universums kraft är allt. Vi måste våga lita till 100 %. Vi måste våga släppa taget om föreställningen om vilka vi tror att vi är.
 
Vi är så mycket mer. Vi har en potential bortom tid och rum.
 
Men vi är inte så himla viktiga egentligen. Människan är en sårbar varelse. Hon klarar sig tack vare sin intelligens. Den är briljant. Den kommer också att ta kål på henne förr eller senare. Bergen kommer stå kvar. Floderna kommer fortsätta flyta. Men människan kommer förgås förr eller senare.
 
Inse att just nu är du den viktigaste människan på jorden och kanske också den oviktigaste. Det är inte så farligt. Fråga bergen.  Skaka loss. Det finns bara ”just nu” som Tomas Ledin sjunger. Just nu vill jag leva.
 
Och är du förvirrad? Välkommen i klubben!
 
Live and let go!
 
Lyssna gärna igen på Raymond och Maria. Budskapet är klart.
 
 https://www.youtube.com/watch?v=Lb-ToLuCDJM
 
HAPPINESS & UNDERSTANDING
 

Läs hela inlägget »

Tänk att du sitter på en fest och upplever att du är ett med din omgivning. Du skålar och ler och skrattar med människorna som är runt omkring dig. En känsla infinner sig att ni hör ihop på något märkligt sätt. Du andas in och du andas ut. Det går av bara farten. Du tänker inte. Du bara är. Du är uppskattad för den du är och du uppskattar alla på festen såsom de är. Du respekterar människorna precis lika mycket som du respekterar dig själv.
 
Det här är ingen vanlig förfest, märker du, utan jordelivets förfest. I alla dess nyanser. Det är vackert.
 
Du kanske känner dig lite trött en stund men rätt som det är dyker det upp ett ansikte som får dig att le och känna livskraften igen. Du blir mätt av den godaste maten som är framdukad, kanske för mätt, för det är så gott. Du känner medlidande med människan som spiller drycken på sin vackra klänning och du hjälper till att torka upp på golvet. Du har märkt att du mår bra av att hjälpa andra i stort som smått. Du tar ansvar för dina kommentarer till dem du utbyter ord med. Du märker att det är slöseri med tid att klaga på trivialiteter och fokuserar istället på det vackra i stunden. En varm kram, en gest, en sång, ett skratt. Kanske spelas det upp en låt som du tidigare inte tyckt om men nu berör det dig inte, du lyssnar utan att döma. Du har lärt dig att dömandet bara skadar dig själv den lilla tiden du fått här på jorden. Rätt som det är kommer din favoritlåt och din kropp får nytt liv och du känner en bubblande glädje inom dig. Doften av ljuvligt nybakat sprider sig i festernas hus och det får dig att le åt fina minnen. Du väljer att komma tillbaka till din plats i huset och känna dina fötter mot parkettgolvet. Du har märkt att den bästa festen händer barfota med fötterna på jorden, så enkelt. Du behöver inte låtsas att du är längre än du är eller att du måste dölja dina krokiga tår. Dina fötter villa komma fram i ljuset och dansa med sin fulla potential. Du tittar på dem och skänker fötterna den kärlek som de så väl förtjänar. Du upplever en sann tacksamhet i nuet. Tacksam för att ha fötter som tar dig framåt. Du har inte bråttom för du har kommit på att det går så mycket snabbare att ta det lugnt. Du lever i en stressfri kropp och har en avslappnad attityd. Spänningar som tidigare skapat problem på vägen till festen rår inte längre över ditt stabila psyke.
 
Tanken slår dig mitt ibland alla människor och den härliga atmosfären – Är det här bara en förfest? Nej, vad synd tänker du, jag som har så trevligt. Nej, jag bryr mig inte om att följa med de andra ut, jag åker hem istället och tycker lite synd om mig själv eller väljer att gå tidigare för att ta saken i egna händer. Du känner lite beslutsångest över vad du ska göra.. Du börjar bli lite orolig över vad som ska hända sedan….Du börjar tänka. Kanske lite för mycket.
 
Då hör du en röst över din ena axel som säger.
 
Var lugn, den här festen är bara början på något riktigt stort.
 
Du väljer i den stunden att tro på rösten samtidigt som du inser att du har betydelse för andra människor på den här festen och uppgifter att utföra. Du väljer att stanna. Du väljer att leva. Du är inbjuden hit för att du är älskad – precis så som du är.
 
Jordelivet är ett lidande. Det kom Buddha på när han satt under ett Bodhiträd och mediterade. Under människans stund på jorden bor hon i en fysisk kropp vilket gör att hon har förmåga till att känna. Sorg, smärta, vemod, ilska, glädje, lycka. Alla känslor leder till lidande. Om vi känner någon vi inte vill känna vill vi kvickt bli av med det - vi lider. Om vi känner njutning och lycka i någon form vill vi gärna ha mer och lite till, vilket också skapar lidande. Kläng dig inte fast vid en känsla. Släpp taget och följ livets ström. 
 
Det är dags att vi börjar fira att vi har en kropp som kan känna och även lida. Livet skulle bli väldigt innehållslöst annars. När lyckan och glädjen hälsar på bjud in den, absorbera känslan och bevara den. Så kroppen vet hur det känns. Dessa stunder är starka och kan konkurrera ut många grå dagar. Men som solen försvinner om kvällen, går känslan över. Men det kommer alltid en ny soluppgång att vänta på och vara tacksam för. 
 
Korka upp, drick av livets källa, min vän. Börja fira livet och lidandet idag. Ditt hjärta slår än.
Skål för att du finns!

HAPPINESS & UNDERSTANDING 

Titta gärna på youtube klipp med Rick Hanson för ett lyckligare liv

https://www.youtube.com/watch?v=jpuDyGgIeh0 

Läs hela inlägget »

Varför flyttar vissa människor till den stora staden? Länge trodde jag att det hade att göra med karriären, att lyckas och att nå framgång eller bara för att få ett arbete som matchar ens utbildning. På sätt och vis tror jag det är så men jag tror det finns ytterligare anledningar. Det finns något i den lilla staden som inte tillåter det stora tankarna att få slå rot och växa. Det finns ett motstånd till förändring och en vilja av att allt borde vara som det alltid har varit – en känsla av att det var bättre förr. Den lilla människan har lite svårare att tänka utanför boxen. Det är lite lägre i tak här så att det inte blir för mycket väsen. Det finns en bekvämlighet i att tänka ”ja, du tänker som jag och det känns tryggt”. Men det är inte hennes fel. Vi läser mellan raderna. . Hon gör så gott hon kan men det råder en anda av försiktighet i glappet mellan människorna. Tolkningen i det osagda får för stor plats. Kanske det ändå trots allt bara handlar om rädsla. Vissa busiga pojkar gör revolt i småstadsidyllen och har sönder glasrutor och lever rövare allt för att någon ska se dem, höra dem och ge dem någon slags respons. Kanske någon i grabbgänget tar mod till sig och väljer att flytta när det är dags att fatta ett av det större besluten i livet. Kanske är det kärleken som alltid avgör att man hamnar där man hamnar eller är det ett sökande på att känna sig hemma. Vissa stannar där man har sina rötter och njuter andra söker sig så långt bort från rötterna de kan komma för att inte kännas vid det de en gång varit med om.  Kanske någon bara vill prova något nytt i detta liv och tar chansen när den kommer.
 
När framgången dimper ner som ett paket på posten till grannen så har
den lilla människan en benägenhet att känna sig avundsjuk och har svårt att glädjas att någon nästgårds har lyckats. Det är som att en sur eftersmak i munnen träder fram och den lilla människan vet inte vart den kommer ifrån. Jag som är så snäll och gör inte mycket väsen ifrån mig.  Kanske bor det en längtan därinne av att verkligen bli sedd och hörd.
 
Allt för många gånger har jag hört skitsnack om kändisar på TV och framgångsrika människor som lyckats. Man skrattar allra högst om de gör bort sig i TV. En äkta skadeglädje sprider sig i kroppen och just i stunden känns det skönt men någonstans finns ett sår. Den sanna skadeglädjen övergår i bitterhet och som en varelse står man kvar på hållplatsen när tåget går. Det var det, tänker den lilla människan, var det inte mer?
 
Den stora människan är klok att söka sig till friheten, till den sanna glädjen och till energin där den kan leva fullt ut med allt vad det nu innebär. Hon kan skratta högt eftersom bjälkarna i taket är högt ovanför hennes huvud. Idéerna får tänkas högt och sången får klinga i alla nyanser. Det är vackert. Hon får lysa som den klaraste stjärnan på himmelen. Det gör att hon inte retar sig på den lilla människan utan känner endast medlidande med henne. Hon vill hjälpa att ta bort tuggummit under skon men inser att det är bortkastad tid att lösa ett problem som inte ägaren anser sig äga. Hon tänker på den lilla människan som också har förmågan till att lysa men som gömmer sig på en liten gata någonstans i ett hörn och är livrädd för att bli upptäckt när det i själva verket är det som hennes själ allra, allra mest törstar efter. Spänningar i kroppen leder till en allt för ansträngd och sliten kropp som till slut vissnar likt en blomma som inte får vatten.
 
Nu kanske du sitter och känner efter, är jag liten eller stor, och sanningen är den att du är både och. Den som du upplever mest är den du matar mest!
 
Så låt oss hylla både den stora och lilla människan vart hon än är. Hon gör sitt bästa i alla lägen. Ibland vet hon inte vad som är bäst för henne. Tystnaden talar sitt tydliga språk. Hon gör bäst i att stanna upp och vänta.

I väntan ligger de stora orden och meningen på jorden.

Stundtals gömmer hon sig i skuggorna eller i den lilla viken där de små vågorna lurar. Hon är stor i det lilla och liten i det stora. Det kan ingen ta ifrån henne. Hylla henne stor som liten, hon är, det är huvudsaken, vart hon än är, är hon. Hon är älskad för den hon är inte för vad hon gör.
 
Ja, egentligen är det ingen skillnad på dessa två, den stora och den lilla människan, de andas, äter, sover, gråter, skrattar och lever.
 
Kanske är det bara en sak som skiljer dem åt….
 
Att den stora människan lever lite mer…
 
Det är värt att testa, inte att flytta, nej stanna där du står om det känns rätt, men lev lite mer, andas lite djupare. Höj ditt eget värde! På riktigt! 
 
Du vet aldrig när det är dags att checka ut för den här gången.

HAPPINESS & UNDERSTANDING
 

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter