loggo_lindyoga150719_NYphone

2017 > 02

Det är som det är...
Jag påbörjade mitt äventyr i Nepal för snart tre veckor sedan. Det första tio dagarna spenderade jag i utkanten av Kathmandu, tyst Retreat på ett Vipassana meditationscenter. Rejält omtumlad efter en stor utmaning. Att åka till ett främmande land med helt andra förutsättningar än Sverige och sedan dyka djupt in i sig själv för att försöka övermästra sinnet är en utmaning. Nu älskar jag utmaningar, men ändå. I somras hörde jag en inre röst som sa; "Åk till Nepal". Jag visste inte varför men ju mer jag frågade, hörde jag inget svar. Som jag hörde Zazoo i Lejonkungen säga  "det får du se när du kommer dit". Hela hösten sökte jag ändå efter en lämplig utmaning. Eftersom jag hade en önskan om att fördjupa mina meditationskunskaper fann jag ett center i Nepal som utförde Vipassana- meditation. En teknik som spridits av gurun S. N Goenka runt om i hela världen. Jag ansökte om en plats och fick en strax efter. Jag insåg att det var en mycket seriös kurs och strikta regler som gällde vilket skulle kräva en beslutsamhet. Jag ställde in mig tidigt på att det skulle bli en utmaning men anade inte i vilken utsträckning. Väl framme fick vi lämna in mobiltelefon, plånbok, eventuella böcker och skivmaterial. Ingen verbal eller fysisk kontakt var tillåten. Ingen ögonkontakt med någon på tio dagar. Endast en liten yta att röra sig på så känslan av att befinna sig i ett fängelse var inte långt borta. Dagarna innebar 4-5 pass sittande meditation 1-2 timmar per gång. Jag klarade att sitta 2 timmar vid några tillfällen utan att röra mig, vilket kändes som att benen  när som helst skulle gå av. Men när klockan ringde och vi var lediga infann sig snabbt en känsla av frid I kroppen och det tog bara några  minuter så kändes kroppen hel igen. Insikten blev väldigt klar. Allt är temporärt, så även smärta. Den går över. Det kluriga är att vi tenderar att hålla fast vid smärtan som om vi är rädda att förlora något. Man lär sig mycket när man dyker in i kroppen och studerar den. Objektivt! Kursen gick ut på att observera sensationer som uppstår i kroppen hela tiden men vi blir mer medvetna om dem när vi sitter stilla. Det gör att man känner sig klarare och renare i sinnet efteråt. Efter tio dagar har det hänt mycket och det känns som om man har gjort en "hjärnoperation". Det tar ett par dagar att hämta sig. När jag hade hämtat mig blev allt så mycket klarare, renare och jag kände sann glädje. Tårar av tacksamhet har trillat.
Det är tufft att möta verkligheten  ibland med allt lidande som finns. Att se människors liv i svår fattigdom i ett land som Nepal kan vara en stor utmaning. Men som Goenka har lärt mig - nyckeln är att se på saker objektivt. Det är som det är. Ett buddhistisk synsätt som handlar om acceptans, vilket leder till frid. Så varje gång jag stöter på problem tänker jag , allt är temporärt, det är som det är , varken bra eller dåligt. Med ett leende blir allt så mycket lättare.

Min vandring bland bergen i Anapurna blev en fantastisk upplevelse. Neapel är rikt på naturupplevelser och hjälpsamma människor. Delar mina tankar om det nästa inlägg.

Peace , harmony and understanding !!!

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter