loggo_lindyoga150719_NYphone

2016

Inför 2016 valde jag två ord som skulle få genomsyra mitt år. Orden var kärlek och medkänsla. Jag är stolt över att jag inte övergivit dem under året utan vuxit med dessa ord månad för månad. Vissa dagar har jag fått kämpa lite för att känna dem med glädje och lätthet. Då tårar trillat och dåtiden gjort sig påmind med olika former av bagage. Men de flesta dagar som gått har jag vaknat med ett leende på läpparna och med tacksamhet till livet. Året inleddes med en fantastisk resa till ett spännande land, Indien. Ett land som skulle kunna vara världen i miniatyr. Ett land där alla religioner möts. Nu befann jag mig på en lugn och rofylld plats strax utanför Mumbai. Där under tre veckors tid fick jag tid att odla en inre frid och samtidigt som jag utmandes bland en grupp självsäkra amerikaner. Blyg som jag är växte jag med min uppgift och kände mot slutet av resan att mitt självförtroende som yogalärare vuxit flera tum. Jag minns särskilt ett möte efter en djup meditation. Där stod jag öga mot öga med en ko. Vi stirrade på varandra en bra stund och där och då upplevde jag en djup frid i mitt hjärta och själ som jag aldrig känt förut. Hemkommen med en skön känsla i kroppen och en stark insikt om att "simple living" skapar "higher thinking" fortsatte jag mitt år i hälsans spår med att motivera, inspirera och leda andra människor mot mer hälsa och helhet. Jag kände ganska snart att stressen som omger oss dagligen påverkade mig mer och mer. Jag letade efter ett sätt att hitta friden inom mig igen och bestämde mig för att tillbringa min semester i Spanien genom att gå till världens mest kända kristna pilgrimsmål, Santiago de Compostela. Flera böcker hade jag läst om vandringen och fröet var sått långt tidigare men först nu blev det verklighet. Vandringen blev en hel "livsresa" på knappt 4 veckor. Trots onda fotleder, skavsår, blåsor, svett och tårar upplevde jag min vandring som en sann saga. Resan gjorde mig hel som människa inifrån och ut och känslorna jag kände under leden har aldrig varit starkare. 
Jag kommer aldrig att glömma ett möte som förändrade allt på några få ögonblick. Oro och rädsla suddades ut och livet fick en helt ny mening. Kärleken till livet och min tro på Gud överträffade allt. Mitt hjärta blev rikare än någonsin och jag begav mig hemåt ned ett hopp bortom tid och rum.
Under hösten har jag jobbat, yogat, mediterat och försökt dela med mig av mina kunskaper. Samtidigt har mitt hjärta knackat på dörren till livets port och fått mig att reflektera över Vad meningen med mitt liv egentligen är. Efter många timmars reflektion och skrivande tror jag mig veta vad min mening på jorden är; 

Hela människor
Lugna människor
Läka människor
Leda dem in i ljuset , bort från smärta

Jag har insett att jag har allt jag behöver inom mig och har förstått att NU Therese är det DAGS ATT FLYGA.. Därför ska jag pröva mina vingar på riktigt. Det är många tecken under året som gjort mig påmind om att tiden är inne. 
Jag drömmer om att nå många människor ute i världen. Världen behöver mig. 
Den behöver dig med. Med så mycket spänningar i världen behövs all värme och kärlek mer än någonsin.
Jag är oerhört tacksam för att jag har hittat mina nycklar till mitt nya uppdrag. 
Jag sluter nu säcken för 2016 med ett leende på läpparna och har gott hopp om 2017. Jag känner att det nya året är fyllt med spännande händelser och kommer bli som en smash i pingis - den känslan när bollen sitter perfekt , så att jag kan säga vid årets slut - där satt den. 

Följ mig gärna på mitt äventyr till Nepal @lindyoga på instagram. 

Jag hoppas vi ses 2017. Flyg, lek, le och älska!

GOTT NYTT ÅR & GOD BLESS YOU!!

Läs hela inlägget »

Ordet apotek kommer ifrån grekiskans apotheke och betyder "förråd", en lokal för förberedning och försäljning av läkemedel.
I dessa mörka tider när sjukdom, stress och spänningar är våra största fiender är det lätt att glömma bort vår inneboende kraft. Vår källa av ljus, kraft och självläkning. Det är lätt att springa iväg till närmaste apoteket för att botanisera bland medikamenten i hyllorna. Mot nackvärk, huvudvärk, magvärk, oro, sömnstörningar, halssveda, förkylningssymtom, förstoppning, ja you name it... Vi kan nog tillsammans komma på hundra anledningar att skaffa bot mot våra problem i hopp om ljusare tider och bättre hälsa. Vi kämpar och sliter så hårt under lång tid och hoppas på att det onda ska tas väck snabbt.
Men så finns också värken som vi inte riktigt vet varifrån den kommer. Vi kan inte riktigt sätta fingret på varför vi inte mår bra. Som min farmor ibland sa; Det är som att det kliar i hela kroppen, överallt och ingenstans. Jag tror att hon menade att det kliade i själen och det är inte alltid så lätt att komma på varför. Inte heller är det lätt att gå till apoteket och köpa medicin för "själslig värk". Det kan vara en plåga att inte veta varifrån smärtan kommer ifrån och kanske ännu värre att veta men inte "hur" man råder bot på den. 
Men jag vet att det finns ett sätt.
Det är egentligen barnsligt enkelt men så svårt ändå.
Slappna av!
Om vi lär oss att slappna av i kroppen kan vi själv gå in i vårt alldeles egna apotek och lösa upp vår inre knutar och krämpor.  Lugn och ro är som balsam för själen. Vi måste bara våga testa. Kanske behöver vi röra lite på oss, promenera eller yoga för att sedan lägga oss ner och slappna av. Ofta blir vi så rastlösa och har inte tid att vänta på att vårt inre apotek ska börja jobba på egen hand så vi stänger dörren och rusar på. Jag har varit världsbäst på att rusa på, jaga allt möjligt för att tillslut inse att jag bara biter mig själv i svansen. När jag märker att det är något på gång i kroppen, en liten vissen känsla och en smygande vädring av sjukdom, stannar jag upp, tar pauser, mediterar, yoganidrar, äter grönt, dricker massa vatten, sover, släpper taget och slappnar av. 
Jag ger mig själv en stund, några andetag med slutna ögon. Sakta märker jag en förändring. Efter tjugo minuter har kroppen kommit ner i varv och påbörjat att rusta mina celler. Genom att jag får ner andetaget i magen märker jag att kroppen svarar med en känsla att finna lugn och ro. Här startar en process av självläkning och ett själsligt möte som gör mig hel på riktigt.
Och vem vill inte känna sig stark, frisk och hel i en tid som denna. 

(Yoga nidra betyder yogisk sömn som är en meditation som utförs liggande under mer än 20 minuter. Med yoga nidra tränar du på att slappna av på djupet och samtidigt vara medveten om kroppen. Kom och testa söndag den 18 december kl.15.00 om du vill prova!

Ta hand om dig !
LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

Du är klok som en bok, finns ett talesätt… och jag tror det ligger något i det. Vi är alla kloka men vi är så kloka som vi gör oss. Jag satt hos min terapeut för en vecka sedan och försökte bli lite klokare och begripa mig själv lite bättre. Vet inte om jag lyckades men jag jobbar på det och jag är helt övertygad om att jag och alla andra bär svaren inom oss själva, vi har bara glömt bort det längs vägen. Om du bara vågar blunda och söka efter ledtrådar, lyssna efter svar och spana in nya vägar, vad händer då där på insidan och vad ser du? Ibland blir vi rädda för vad vi kan tänkas upptäcka. Tänk om vi råkar lyfta på en sten som vi inte ens visste fanns och finner en mörk hemlighet, vad gör vi då? Springer vi ifrån oss själva eller vågar vi stå kvar och titta och lyssna. Tänk om vi kan lära oss mer om oss själva när vi vågar gå in och kika bland de mörka hyllorna i vårt alldeles egna bibliotek. Där finns massor av kunskap som vilar och som bara väntar på att få bli upptäckt. När jag var barn fängslades jag av Disneyfilmer. Jag älskade att höra sånger och fascinerades av berättelserna. Den filmen som främst fångade mitt hjärta och som än idag får mig att känna mig livs levande på ett härligt sätt, både när jag hör storyn och spelar upp musiken, är Skönheten och Odjuret. Det fanns ett djup i den saga som fångade min uppmärksamhet om en lite egendomlig flicka med läshuvud som växer upp i en fransk liten småstad och är nyfiken på livet utanför. Hon drömmer om ett annorlunda liv och utmanar sitt öde, finner en vän i en till synes otäck best som hon lär känna på insidan och utmanar alla föreställningar av vad kärlek egentligen är. En scen som jag kom att tänka på nyligen var när Odjuret vill överraska Belle i sitt väldiga slott och delar med sig av sitt enorma bibliotek, han tar med Belle med förbundna ögon och låter henne överraskas och hänföras av den fantastiska mängd boksamling som omger henne. ”Tycker du om det?” frågar han och hon svarar förtjust ett ”ja” och han replikerar ivrigt ”då är det ditt” säger han.
När jag ser bilden framför mig med de fantasihöga bok hyllmetrarna ser jag att det är mitt eget bibliotek jag står i. Jag överväldigas av tanken. Vissa dagar ser jag en skattkammare, andra dagar ser jag ett myller av olästa böcker, som skapar frågor och olösta gåtor. Ibland vet jag inte vart jag ska börja, i vilken ände ska jag börja leta. De finns dagar när jag är vilsen och jag vet inte hur jag ska ta mig fram, men när jag har tilltro till att jag faktiskt bär ett bibliotek på insidan och att svaren finns där någonstans, så kan det lugna min kaotiska insida för ett slag. Om jag bara litar på att svaret kommer förr eller senare, jag behöver bara leta lite till. Det känns otroligt spännande att tänka att jag bär en skatt av kunskap inom mig och jag har så mycket jag kan upptäcka om mig själv.
 
Jag tror att vi tappar ibland tilltron till denna kunskapskälla som finns inom oss alla. Att vi tror att svaret finns där ute och via google kan vi få reda på en enorm mängd fakta men får vi verkligen de svar vi behöver? Får vi svar på de verkliga frågorna där ute? Ibland behöver vi stanna upp och vänta in oss själva för att hitta svar som ingen annan kan ge oss. Hur stort är ditt bibliotek?
 
Är du nyfiken på hur du kan bygga tilltro till dig själv så kom och få lite inspiration på min föreläsning om min pilgrimsresa på Lilla teatern, Varberg på söndag 30 okt kl.17.00. 
 
Ta hand om dig!
 
LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

I veckan som gick fyllde jag år, 34 stycken. Helt otroligt, jag har levt här på jorden i 34 år. Oj, vad mycket som har hänt och vad mycket jag fått uppleva. Jag tänker inte minst på striden jag vann 9 månader innan jag tittade ut på riktigt. Där och då för alltså drygt 34 år sedan  vann jag kanske mitt livs match. Jag ville så gärna komma till den här världen. Eller var jag utvald? Var det någon annan som ville ha mig till världen? Är tanken att jag ska uträtta något här? Jag börjar mer och mer tro att det är så. Att vi alla har en livsuppgift när vi kommer hit. Och syftet är att ta reda på vilken den uppgiften är. Att födas till denna värld och att leva är ett riktigt äventyr på gott och ont. Inte alltid självklart. Att leva innebär att inte veta vart morgondagen för oss. Vi kan alltid titta i backspegeln och se tillbaka på våra levnadsår. Det blir lätt så när man blir äldre ju fler år i backspegeln desto lättare att tänka tillbaka. När jag ser på mina 34 år i backspegeln ser jag en berg och dalbana av känslor glädje, lycka, lekfullhet varvat med kamp,tårar, rädsla och oro. Ja, en salig blandning. En känsla som följt mig i fotspåren är oro. Oro inför morgondagen, vad ska hända härnäst, kan jag lita på det? Dessa känslor har ibland fastnat i magtrakten och lite högre upp, fått mitt hjärta att bulta hårdare i bröstet. När jag var i 15 års åldern insåg jag att det gick att träna på att vara mindre orolig och gladdes över mina nya verktyg och framsteg. Sakta men säkert blev jag en stadigare person. Under mina 34 år har oron varit en av mina följeslagare men numera kan jag omvandla den energi som skapar oro till något konstruktivt och kanalisera den i positiv riktning. Det tackar jag min yogapraktik för. På det sättet kan jag förbättra mina förutsättningar att lyckas på olika plan i livet och leva mer här och nu. När jag gick min vandring till Santiago de Compostela kände jag till min förvåning aldrig någon direkt oro, det var som att det var menat . Jag kände en inre frid i bröstet fri från oro. Jag kunde gå flera mil helt ensam ute i ödemarken utan att vara minsta orolig över vad som komma skulle. Var det en slump eller hade det med min träning att göra? Eller min livsuppgift ? Att lämna det förflutna bakom mig. Går det att förändras som människa? Jag tror mer och mer att jag har kommit hit till jorden för att lära mig själv att släppa min inre oro och lära andra att göra detsamma. Vad är vi rädda för egentligen? Att kunna ta kontroll över sina egna känslor är att ha makt över sitt eget liv och skapa ett liv som vi drömmer om. Att vara fri från oro innebär att vara här och nu. En underbar känsla. Morgondagen är ett blankt blad, framtiden ligger för våra fötter, så spännande. Att känna mindre oro inför framtiden innebär att jag kan lägga mer tid på att leva här och nu, och göra det bästa möjliga av det jag har. Älska livet vad som än händer.
 Ja, så må jag leva. Ja så må du leva !

LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

Behöver du uppgradera ditt system? Det är lätt att falla in i ett mönster när hösten startar. Tillbaka till rutinerna igen. Vissa tycker det är skönt att allt rullar på som det brukar eller så känner du en vilja till förändring men vet kanske inte riktigt vad. Vill du testa något nytt? Äta lite sundare? Träna mer? Ha mer tid för familjen, vänner etc? Eller kanske önskar du mer tid med dig själv? Vad det än är för önskan tycker jag att du ska ta den på allvar. När jag kom hem från min vandring till Santiago de compostela var min kropp lite ur fas och jag har fortfarande en öm fotled som behöver läka och jag vet att det kommer ta tid. Efter min resa har jag inte riktigt känt igen min kropp. Efter en tuff vandring för ben, fötter, kropp och knopp är det som att lära känna kroppen på nytt igen. Vilket inte alltid är helt lätt. Vilket vissa semesterfirare känner igen sig i, även om det inte handlar om maximal fysisk träning utan att snarare komma i form igen. Form och flexibilitet är en färskvara därför måste vi ge kroppen rätt smörjmedel så att vi rullar igen. Kroppen är en fantastisk maskin men det betyder inte att den inte måste underhållas. Precis som du lämnar in bilen på service bör du ta hand om din kropp - för att den ska uppgraderas. Så vad gör du för att uppgradera dig till en bättre version? Jag avslutar nu i veckan en 4 veckors detox (gröna kuren) bestående av gröna grönsaker, nötter och proteiner för jag tror att det kan hjälpa mig att lasta av kroppen från avfall som jag bland annat fyllde på med under min resa. Jo, det blev en del kakor och sötsaker. Alla kolhydrater för att orka.

En annan viktig sak för en bra uppgradering är att tömma inkorgen på mail. Inkorgen kan ibland kännas överfull. Därför hjälper det mig att meditera så att jag kan uppdatera min egen h-disk. Det hjälper mig att fokusera och komma ihåg och dessutom inte jaga upp mig själv i onödan. Pröva du också, min kurs startar 19 september på Naturrum i Varberg. Eller pröva hemma själv på en lugn plats).

Kanske kan du vila dig i form ? Ta inte ut dig så du spricker så här i början av hösten, det är inte värt det!

Vad behöver du mer för att möta hösten och den kommande mörka årstiden med nyfikenhet och värme i bröstet? 

I helgen som gick höll jag i en retreat vilket fick mig att känna extra tacksamhet över livet och att det finns människor som behöver hjälp på traven med att ta hand om sig. En hand som sträcks ut. En påminnelse om att din kropp är viktig. Du har bara en...

Så hur uppgraderar du den? 

LOVE & COMPASSION  

Läs hela inlägget »

Jag klarade det! Jag tillbringade min semester på leden mot Santiago de Compostela och mot världens ände Firsterra. Jag gick cirka 900 km på fyra veckor och jag måste erkänna att jag känner mig stolt över min bedrift. Jag har hela tiden varit inställd på att jag ska klara det men visst kom tankarna på om kroppen skulle hålla. Det viktiga jag lärt mig under resan är att ta ett steg i taget och vara tacksam för varje steg som tar mig framåt. Under min vandring har jag fått en ännu bättre kroppskännedom och vet var gränsen går.. Eller gör jag det? Vet jag var min gräns går? Jag upplevde att jag fick en styrka på vägen som jag aldrig känt tidigare - samtidigt som jag märkte att det fanns mer att ge. Kroppen är ett underverk. Du orkar så mycket mer. När jag trodde att jag var helt slut hade jag ork att gå ytterligare några km för att komma fram till kvällsdestinationen samma dag. Jag överraskades över min uthållighet och styrka. En kille från Portugal som jag slog följe med under en dag berättade att El caminon ( som leden kallas) är uppdelad i tre delar, en fysisk, en mental och en spirituell del. Den första fysiska delen fick jag erfara genom att jag fick mina fotblåsor och insåg att den här resan kommer inte bli smärtfri samt att höfter, knän och fotleder skulle anpassa sig. Den andra delen, den mentala, utsätter vandraren för milsvidda prärielandskap framför sig och du kan se vägen oändligt långt bort. En känsla av att vägen aldrig tar slut giper tag i en och vandrarens utmaning blir att bryta ner sträckan i mindre etapper för att klara av den psykiska påfrestningen. Särskilt när man mil efter mil bara har sig själv att roa sig med. Den sista delen, den spirituella, förändras vägen och landskapet. Bergen blir påtagliga och en förväntan om det gudomliga växer i vandraren. Andliga frågor blir mer centrala, upplevelsen och samhörigheten med något större gör strapatsen rikare och starkare. Har man tur får man svar på en och annan fråga som man bär på. Tårar trillar av tacksamhet och lycka att få känna sig som en livs levande människa. Triviala bekymmer i vardagen blir sekundära och det som betyder något är mötet med naturen och kontakten med skaparen och energin du omges av. I skrivandets stund känner jag en viss tomhet som om resan tagit slut och vandraren har kommit hem igen mer vilsen än hon begav sig. Samtidigt känner jag mig lugnare i själen än någonsin förut. Något grep tag i mig där på vägen mot Santiago de compostela,  en tillit växte fram, en kärlek till livet. Så det kaos som kommer efter en stark andlig resa är förmodligen en naturlig del på vägen mot nya mål, drömmar och äventyr. 

Läs hela inlägget »

SIMPLE LIVING - HIGHER THINKING

Jag har en lång vandring framför mig.
Enda sedan jag läste Agneta Sjödin bok om hennes vandring till Santiago de Compostela har jag tänkt att en dag ska jag genomföra den vandringen. Nu står jag snart där i startfållan och jag är sjukt förväntansfull. Det känns som ett stort äventyr väntar. Jag vet att det bor en äventyrare där inne i mig och även om jag inte har 80 mil i benen så har jag förberett mig länge. När jag berättar för människor runt omkring mig har jag fått många frågor. Jag har blivit glad över att folk är nyfikna och intresserade även om jag inte haft svar på hälften av frågorna. Tankar har den senaste tiden vuxit fram och egna frågor som "kommer jag klara det" , "vet jag vad jag ger mig in på", "ensam, utan förare, jag som aldrig rest helt ensam", "är jag tillräckligt tränad", "fötterna i den värmen , oj, oj, oj". Ja, ni hör. Jag tror att dessa frågor är oundvikliga om man inte heter Zlatan :). Samtidigt finns det en enorm tro och vilja inom mig som tänker att allt är möjligt. Då så. D e bare å gå.
Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon "planerare", har inte planerat min resa i detalj men jag tycker ändå att jag har koll och jag känner inom mig att när inte jag har koll är det någon annan som har det. I mitt fall känner jag inom mig att när jag ber om hjälp så kommer den. Det är jag otroligt tacksam över.
I Indien i vintras fick jag praktisera ett enklare liv för en ökad medvetenhet och jag mådde så bra. Livet har aldrig känts så fridfullt och okomplicerat som då.
Enda sedan jag jag lämnade Indien i januari har jag längtat efter känslan av stillhet inom mig. För att det är en underbar känsla i kroppen. Jag tror att vandringen kan ge mig den. Mer frid i själen. Därför beger jag mig. Jag beger mig också för att fördjupa kontakten med mig själv och Gud eller vad du väljer att kalla det. Jag ser också fram emot att möta många likasinnade.
Det känns häftigt.
Jag ska utmana mig själv på vägen. Jag ska försöka tänka positiva tankar hela vägen.
2014 bestämde jag mig för att göra slut med mina gamla negativa tankar. Sedan jag skildes från dem har mitt liv bara blivit bättre och bättre.
Jag säger som en av mina stora yoga förebilder Ulrica Norberg ;
Är det lätt - nej.
Är det värt det - O JA!

Jag kanske är knäpp och vet du?
Jag älskar att vara knäpp.

Vi hörs igen några mil senare.

LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

Jag tror att det är lätt att göra det allt som oftast. Livet rullar på, rutinerna likaså, det är först när livet drabbar oss förr eller senare som vi tvingas stanna upp, tänka till och reflektera. Är man lyckligt lottad som jag en frisk människa är det mycket lätt att ta saker för givet.
Det slog mig häromdagen när jag provade min väns glasögon. Jag blev yr. Världen blev snurrig och suddig. Oj, är det så här dåligt du ser; tänkte jag men sa ingenting (Förlåt)
I den stunden blev jag väldigt medveten om min goda syn. Hur bra den är men att jag tar den allt för ofta så given. Ha, jag ser klart. Finns inget att klaga på. Tänk att jag inte uppskattar min goda syn oftare. Att jag kan se är ett mirakel i sig. Blir tacksam och känner samtidigt medkänsla för de som ser mycket dåligt.

En annan sak jag blev varse om i veckan var när jag hälsade på min bror på jobbet. Han arbetar just nu med att undervisa många nyanlända i svenska språket. Jag blev väldigt ödmjuk i stunden då jag lyssnade på hur tappert killarna försökte göra sig förstådda på svenska. Det hördes att de kämpar och försöker. Orden kommer lite i oordning men meningen byggs ändå sakta men säkert. Ögonblicket hur det glittrar till i deras ögon när de blir förstådda är vackert. Det ger mig hopp. Det slår mig att när en av de andra lärarna också med utländsk bakgrund talar bättre svenska än jag blir jag åter igen varse om hur jag tar mitt eget språk för givet. Det bara finns där. Inget jag medvetet behöver jobba med och kanske är det därför som jag inte utvecklar det mer.
När vi tvingas lära oss något nytt händer magiska saker. Vi växer som människor. Våra hjärnor utvecklas och blir starkare. Därför tror jag att ju mindre jag tar saker för givet desto mer vill jag lära och uppleva. Öppen för ett nytt sätt att tänka.
Always be a beginner...

Vad tar du för givet i livet?

Önskar dig kärlek och glädje !

Läs hela inlägget »

Jag har den senaste tiden känt en sann lycka inifrån. Det är en känsla som inte är helt lätt att sätta ord på. Glädje, eufori, bubbel, tacksamhet. En känsla av att vara livs levande. Vara den jag är. Föreläsaren Kjell Enhager ställde frågan till publiken i april " kan man vara lycklig varje dag" , "kan man vara kär varje dag"? Och jag tänkte tja varför inte. Om det sägs att lycka är ett tillstånd som går att framkalla med rätt inställning och rätt verktyg så tror jag det går. Min egen sanning är att jag börjat  tror på daglig lycka. Jag har börjat praktisera daglig lycka. Det är min uppgift att upptäcka den. Det gör sig inte själv men jag vet att den finns. Den finns där inom mig. Och jag är helt övertygad om att den finns där inom oss alla. Vi har lite filter ivägen bara att röja undan innan vi ser den. En guru inom yoga från New York sa "happiness is a state of being, our natural state is joy, we just need to reconnect to our selfs".
Det som hjälpt mig att tro på detta är meditationen. Den hjälper mig att skingra mina tankar. Molnen på himlen. Bakom molnen är himlen alltid blå.
Det tror jag Ted Gärdestad kände när han skrev ; Himlen är oskyldigt blå.
Visst finns det mörka moln i våra liv men det är bara moln, de seglar iväg förr eller senare. Så oroa dig inte. Din himmel är alltid blå. Lycka är ett val.

LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

Jag är ute och cyklar och inom 100 meter möter jag en fotgängare, en främling och när jag kommer närmare och våra blickar möts ler jag med de varmaste ögon och visar att jag ser personen. På en millisekund förnimmer jag en reservation i personens ansikte och ögon men som lika blixtsnabbt ändrar form och vi utväxlar vänliga ögon mot varandra. Det som sker i det här mötet är magiskt. Vi är gjorda för kontakt som min terapeut Eva säger och det märks så tydligt. Vi vill få ögonkontakt och respons när vi tittar på någon. Ändå är vi så bra på att titta bort, titta ner, verka upptagna eller svåråtkomliga, vem försöker vi lura? Jag har varit där jag med. Tittar jag för länge nu så kommer människan tro att jag flörtar, och vad är det för farligt med det egentligen? Jag tycker vi borde våga se på varandra mer och längre med varma ögon, vi mår bra av det, det var så vi sökte kontakt när vi var små och låg i mammas eller pappas famn. Våra ögon törstade av kontakt och vi blev lugna när vi fick den. Med tiden utvecklar vi rädslor av olika slag som gör att vi tror att vi ska bli övergivna, misstrodda, inte älskade etc . Vem försöker vi lura och vad är vi egentligen rädda för? Tänk så mycket kärlek var och en av oss sparar helt i onödan när vi i själva verket kan slösa och slösa. Det tar aldrig slut. Nu är min cykelrunda slut, varpå det här inlägget blir till. Jag är fylld av kärlek och magiska ögonblick. Varma ögon och leenden som mött mig genom majvinden. Jag är lycklig och tacksam för att jag får uppleva denna magi och önskar att alla nästa gång det lämnar ytterdörren bestämmer sig för att ge sitt vänligaste leende och sina varmaste ögon till den de möter. Och mena det! OM det inte är på riktigt så kommer både du och varelsen du möter märka det. Så våga prova att möta världen med varma ögon.

Jag tror på dig. Kärlek och hopp och mer vänlighet.

Läs hela inlägget »

Sover du gott?
På vår toalett på jobbet sitter det en lapp som påminner mig om sömn och hur viktig den är. Den reparerar oss, bygger nya kopplingar mellan hjärncellerna, förnyar oss, är motsatsen till stress och ger oss återhämtning.  Lappen på toalettdörren frågar; hur bra är din sömnkvalitet? Ja, säg det. Hur vet man det egentligen om man har en tillräckligt god sömnkvalitet. Tja, har du en tendens att somna på vissa jobbmöten så kanske din sömn kan förbättras. Men oavsett så tror jag att det är lätt att slarva med sin sömn. Jag är ofta frestad att skjuta på mitt sänggående, ”jag ska bara” ekar i mitt huvud. Det roliga är att jag älskar att sova. Det finns inget bättre. Det lilla barnet i mig kräver mycket sömn, det är min sanning. Ändå förnekar jag den stundtals. Som vuxen tänker jag ibland, äsch inte behöver jag så många timmar, jag tar igen det till helgen eller på semestern, det räcker. Men allvarligt talat, jag vet ju att jag behöver sova för att reparera mig själv och för min egen cellförnyelses skull. Att det ska vara så svårt. Precis som telefonen vet jag att kroppen på nytt behöver ladda upp batteriet.

När nu ändå den här lappen gör mig påmind slog det mig att; varför inte testa att göra en avslappningsövning före sänggåendet och se om det kan förbättra min sömnkvalitet. Jag googlade och hittade en andlig inspiratör och började lyssna till en fantastisk kille med ljuvlig stämma, Jordan Bach. Jag laddade ner en av hans övningar. Jag märkte efter ett tag hur bara själva insomnandet spelade stor roll för mig. Tack Jordan. Att jag kunde förbättra min känsla av att somna, blev en aha upplevelse. Jag blev lugnare till mods och skapade en brygga in till John Blunds värld. Kunde lägga av mig den där ryggsäcken som jag fyllt med olika dagsverk. Jag insåg att det är otroligt viktigt att släppa tankar på dagen som varit och även på vad morgondagen kommer att föra med sig för att till fullo överlämna sig till natten. Skapa förutsättningar för en natt med sömnkvalitet är a och o men jag tror att vi lätt glömmer bort det. Och sedan smyger sig sömnproblemen in oss på livet och vi försöker hitta alla möjliga anledningar till vår sömnbrist. Det krävs inte så mycket egentligen, bara lite nyfikenhet. En andningsövning, en avslappnings övning, eller en ritual innan sänggåendet och jag kan lova dig att du kommer förbättra din sömn. Och du lova mig en sak, släck mobilen innan du går in i sovrummet. Testa så får du se? God natt!

Läs hela inlägget »
lugn sjö lugn sjö


Det är inte helt lätt i dagens samhälle att lugna ner sig så där på beställning, eller? Är det ens möjligt? Visst är det det. Jag vet inte hur mycket lugnande medicin, sömnmedel och antidepressiva medel  det skrivs ut varje dag men nog är det en hel del. Just för att hjälpa till med att få ro i kroppen. Jag är inte förvånad att vi tar till vad som helst för att få den där känslan av lugn i kroppen, ju snabbare desto bättre, och ju mindre jobb desto tacksammare. För det ska väl inte vara så svårt att lugna ner sig? Jag tror vi alla bär på ett behov av att lugna ner oss på ett eller annat sätt så visst är det lätt att ibland gå vilse i vår stressade tillvaro med full inkorg och agenda, 100 TV kanaler, mobiler online dygnet runt och internet som matar oss med information, alla sociala medier som vi måste beakta och vårt övriga sociala liv som ibland kan kräva vår uppmärksamhet :).  Men tänk om det finns ett sätt att lugna ner sig på UTAN alla mediciner och yttre attribut. Tänk om det är så att vi måste börja observera oss själva varje gång vi märker att vi är på flykt, på språng, i kamp med vår käresta eller oroliga för vad morgondagen för med sig. Jag har länge studerat mig själv hur jag fungerar och insett att jag har varit av stort behov av att lugna ner mig inte minst av alla förkylningar som jag drabbades av år efter år utan att riktigt begripa vad som var orsaken. Med åren har jag på olika sätt lärt mig att kunna lugna ner mig i stressade situationer men det är inte lätt. Men varför ska det vara lätt. Är det lätt utvecklas man föga. Och vem vill inte utvecklas?  Tycker du det här är spännande och vill veta hur du kan lugna ner dig så välkommen på min föreläsning den 28 april.
Ta hand om dig - lova mig det!
LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

En av mina yoga elever kom fram efter klassen idag och visade sin sårbarhet. Jag berördes djupt av hennes ord. Hon nämnde att hon inte kunnat släppa det jag sagt för ett tag sedan under en klass. Hon nämnde att det gällde "det fula i oss", det som bubblar upp i oss ibland som vi inte vill kännas vid. Hon frågade mig hur man gör om man har mer fult än fint på insidan. Framför mig såg jag en vacker människa, medveten om sina svaga sidor men också med en stark vilja att försöka förstå sin egen person. Så vackert. Jag minns inte exakt vad jag svarade men det jag ville lyfta fram var hennes uppmärksamhet på fula tankar som bubblar upp och försöka betrakta dem från ett annat håll. Inte sopa dem under mattan eller begrava dem i något skrymsle, utan lyfta fram dem i ljuset. Troll försvinner i ljus. Ofta är det våra fula tankar som är de farligaste för oss. De skadar oss och de skadar andra. När vi inte tål oss själva, tål vi andra lika lite. Vi speglar varandra. När vi reagerar negativt på någon annan är det ofta något hos oss själva som vi ogillar, inte vill kännas vid eller inte bearbetat.
Om vi var snällare mot oss själva så är jag helt övertygad om att den här världen skulle se annorlunda ut.
Så snälla du, var snäll mot dig själv. Det kommer göra den här världen lite bättre, åtminstone världen runt omkring just dig.
LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

Går du på jorden med lätta steg?
 
Jag läste en text om en buddistmunk som skrev att gå på vatten är väl ingenting. Människans utmaning är att gå på jorden med lätta steg. Jag har reflekterat kring det. Hur jag behandlar mig själv, andra och Moder Jord avspeglar sig i mina fotsteg.  Tyngden ner mot marken. När jag vandrar omkring märker jag vilken skillnad det är när jag försöker lyfta min egen vikt, göra det lätt för mig. Varje steg är dyrbar och därför vill jag inte slösa min energi på fler snedsteg. Jag går varsamt. Jag tittar mig omkring. Jag tränar min uppmärksamhet här och nu. Jag betraktar omvärlden med varma ögon som om det är ett mirakel att bara få ströva omkring. Bara den saken att jag har två ben och två fötter som bär mig är ett mirakel i sig. Jag kunde varit lam, utan ben. Jag får påminna mig om att jag är lyckligt lottad. Tänk om vi alla kunde gå med lättare steg på jorden. Tänk om vi alla skulle dumpa det där betungande bagaget, det där som skaver som skadar oss och som låter andra smaka på vår sura smak. Tänk om vi lade det tunga åt sidan och respekterade oss själva och andra för de underbara,  enastående människor vi faktiskt är.

...We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us... (Mandela) .

Så när du är ute och går nästa gång. Lägg märke till dina steg. Lätt mot jorden. Andas in. Sug upp energin. Ta ett steg i taget.

LOVE & COMPASSION

Läs hela inlägget »

Jag är nyss hemkommen från ett land med klassklyftor utan dess like. Många intryck. Eftersom det var en internationell yogautbildning jag deltog i tillbringade tiden för det mesta tillsammans med ett tjugotal andra amerikaner och fyra svenskar. Fick uppleva några dagar i Mumbai, en av världens mest paradoxala städer. Den största tiden i Indien innebar en tillvaro i en fridfull by (Govardhan Eco village) med sjungande mantran till vardags i bakgrunden, mediterande munkar promenerandes omkring i byn och overall ödmjuka människor som arbetar i byn för att tillsammans skapa en plats för social, spirituell och ekologisk hållbarhet. En by som tillverkar allt de förbrukar, mat, vatten, värme etc. Ett livs levande ekosystem. Mannen (gurun) bakom byn heter Rhadanath Swami. Många kvällar fick vi ta del av hans kunskaper. Vi satt som barn under stjärnklar himmel och bara lyssnande till hans visdom. Kunskapen är en bristvara i dagens samhälle. Han berättade bland annat om hur lantbrukarna på landsbygden lider, speciellt när kunskapen brister. Många vet inte hur de ska handskas med den långa torkan under året och när missväxten är ett faktum flyttar det in till Mumbai för att försöka försörja familjen på annat sätt, vilket är tufft med en stad på nästan 20 miljoner invånare. Om de istället fick veta hur de kan bevara och hushålla med de väldiga regnmassor som faller från de väldiga regnmoln under Indiens monsunperiod skulle de kunna klara sig, livnära sig och skapa ett hållbart lantbruk. Om det det bara visste. Så mycket vi kan lära av varandra och dela med oss. 
Att tillbringa många timmar med andra människor i ett annat land, tala ett annat språk, göra sig förstådd gör mig ödmjuk inför människor som tvingas göra detta mot sin egen vilja. Det är så grundläggande för oss att kunna uttrycka oss och sina känslor och så avgörande för hur vi faktiskt mår.Tänker på alla de människor som flytt sina hem och tagit sig till Sverige. Vilka krigare de är. Hur kan vi förstå deras situation och bli mer ödmjuka inför deras resa och utmaningar. Jag har nu själv, om än så kort tid, testat på att vara främling i ett annat land och medger att det ÄR en utmaning. Det som hjälpte mig framåt var alla vänliga och omtänksamma människor som jag mötte. Jag frågar mig hur det är att vara främling i ett kyligt land, säkert betydligt svårare. 
Jag tänker åter på mitt möte med Indien och den mänskliga värmen som strömmade emot mig och mina svenska och amerikanska medresenärer. Ständigt möttes vi av ett "how can I serve you"? Vänlighet, ödmjukhet, och omtänksamhet. Jag blir glad i hjärtat när jag tänker på denna generositet. Jag insåg där och då att det inte krävs några höga löner för att ge ett vänligt ord, endast en varm människosyn.

Tack Indien för nya lärdomar. Vi ses igen!

Jag citerar Lasse Berghagen som så vackert sjunger; Sträck ut din hand och bygg en mänsklig bro, vi bygger från land till land, sträck ut din hand. 

LOVE & COMPASSION   

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter