loggo_lindyoga150719_NYphone

2015 > 08

Att hitta ett fridfullt sinne är inte lätt i dagens samhälle. Allt brus som stör.Inte minst på grund av all teknik som omger oss dagligen och nattligen. Tekniken påverkar oss vare sig vi vill eller inte. Det sägs att meditation ska kunna stävja detta brus. Jag har länge velat börja meditera,  just för att få ro i sinnet ett litet slag. Det kan väl inte vara så svårt. Men när jag väl skulle sätta mig hittade jag alltid ursäkter. En massa "måste bara" dök upp som anledningar för att inte meditera. Hur kan det vara så, att något man vet är så bra skjuter man på framtiden, precis som man gör med foton som aldrig blir framkallade. Kanske är framkallningens tid förbi men meditationens tid är här för att stanna. Inte förrän livet skakade om mig ordentligt började jag inse att nu är tiden inne för att börja meditera. Jag läste att meditation är bästa medicinen för att motverka psykisk ohälsa. Mitt psykiska mående var på botten, min själ simmade omkring i det mörkaste vatten och var sargad och trasig. Det skulle visa sig att meditationen (och yogan) blev min räddning. Ett steg i taget, ett andetag i taget. 3 minuter blev 5 minuter och 5 minuter blev 10. Sakta men säkert började jag ta mig upp till ytan. Små saker började få nytt ljus på sig. Livet återvände. Jag är idag så oerhört tacksam för att jag mådde dåligt eftersom det var just mitt psykiska mående som gav mig bränsle att testa meditation på riktigt. Nu vill jag inte vara utan denna stund. Å visst brusar det ofta, som en bomerang kommer tankarna farande å stör min meditativa sinnesfrid.  Ibland är det full storm och mullrande åska mellan öronen men jag fortsätter ändå.  Meditationen har gett mig ny energi, sänkt stressnivå, ökad koncentration och en närvaro i kroppen. Känslan av att vara här och nu anländer oftare och påminnelsen om vad som är viktigt i livet blir tydligare. Små mirakel i vardagen kan visa sig i form av en vacker himmel - ett möte med naturen. Som om saker jag studerat tidigare får ny mening. Meditation skapar frid i sinnet. Såsom vattenytan på en sjö när vinden mojnat en vacker sommardag.

Läs hela inlägget »

Ett yogapass avslutas alltid i "savasana" som på sanskrit betyder död mans ställning. Kanske den viktigaste positionen av dem alla. En stund då gammal energi byts ut mot ny. Omvandling. Död menas här tecken på något nytt. Stunden du ligger på mattan efter ett kanske fysiskt yogapass får du chansen att släppa taget om alla spänningar i kroppen. Genom denna formen av avspänning kan du uppleva en skön och djup avslappning som är mycket läkande för kroppen. Det är här du reparerar och rustar kroppen från sjukdom. Både fysiskt och mentalt. Du blir hel. Jag har insett att den här stunden är avgörande för hur jag hanterar livet även utanför mattan. Om jag tillåter andras hårda ord eller mina egna ord och tankar få fäste i mig eller låter de passera. Jag inser också att jag kan utveckla graden av avslappning ocn inser att ju mer jag tränar blir jag bättre på att släppa taget. Det här är ett viktigt verktyg att ha i livet då svåra tider drabbar en såsom separationer, sjukdom och förändringar eller förluster av olika slag. Att släppa taget. Hur ont det än gör är det du som väljer om du vill behålla smärtan eller släppa den. Wow, jag kan välja! Å det kan du med.

Läs hela inlägget »

Tack Johannes Hansen för att du delade med dig av dina erfarenheter i boken "Fuck your fears". Många tankar har snurrat under semestern kring mina rädslor och kanske ännu mer hur man kan övervinna sina rädslor, för det är jag helt övertygad om att jag kan. Mod är som vilken muskel i kroppen som helst. Tränar du den blir den starkare. Jag vet att jag är rädd för mycket; ormar, mörka hus, ensamhet, hålla tal, rädd för att falla. Listan kan göras lång. Största rädslan som jag tror jag delar med många är nog ändå att bli övergiven, lämnad utav flocken. Känslan av utanförskap följs av smärta som är svår att sätta ord på. Det gör ont. Men jag tror att om jag vågar möta rädslan, tvingas ta den i handen blir den märkligt nog mindre påtaglig. Jag andas igenom rädslan å vips känns det inte lika farligt. Muskeln har blivit starkare.  Jag tror att rädslor är till för att övervinnas. Och känslan när man har lyckats är häftig. Kroppen sjunger. Likt ögonblicket när jag lyckats i ett hanstående. Rädslan för att falla finns där men modet och tilliten till kroppen är större. Ett magiskt ögonblick. Testa själv!  Vad bär du på för rädslor?  Vågar du möta dem?

Läs hela inlägget »

Följ bloggen

Här kommer jag att publicera nyheter och annat som har med Lindyogas värld att göra. Följ mig gärna ... Tips på bloggläsare är apparna Feedly och Bloglovin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter