loggo_lindyoga150719_NYphone

livet i ett varuhus

Minns du när du var liten och gick in ett varuhus för allra första gången. Kanske hade du sällskap med din mamma eller pappa eller något syskon. Du tittade häpet dig omkring som om det var ett gigantiskt jätteland du skådade. Så fascinerad av alla lampor, ljus, skyltar och färger. Och så många människor. Allt var så nytt och så främmande. Du trodde att du kommit till himmelriket. Du förstod inte allt som fanns i butikerna men du tänkte nog att allt hade en betydelse. Du iakttog med stora ögon och tog in allt du kunde. Alla fönster var så stora och du kände dig så liten i förhållande till alla andra och samtidigt så stor som kunde gå runt i detta landskap helt själv, ja åtminstone på armlängds avstånd från din mamma eller pappa. När du var liten kanske du inte förstod att det kostade pengar att köpa varorna i butiken. Du bara betraktade tingen med förtjusningen. Att betrakta tingen och vara lycklig ändå är något som du och jag under livets gång tappar. Vi måste äga för att vara lyckliga, tror vi. Vi köper och köper och köper och fyller det där hålet som aldrig tycks bli mindre. Du fyller dig själv men känner dig mer och mer ihålig, en märklig paradox.
 
Vi föds in i en värd, en kultur att gå på jakt på något utanför oss själva. Din mor kanske studerar världen på ett visst sätt, i smyckesaffären tittar hon med jättelika ögon på de där smaragdörhängena och du ser hur lycklig hon är. Aha, tänker du de måste vara sådana där stenar som gör en människa lycklig. Eller din pappa skiner upp som solen när han ser en ny bil åka förbi och eftersom du inspireras av din pappas glada ansikte tänker du att du också måste söka upp just det där så du också kan bli lika glad som pappa eller mamma ser ut, just då.
 
Jakten kan fortsätta hela livet och vid juletiden är risken stor att den eskalerar. Nu ska här handlas, alla magar ska fyllas och ingen ska vara ledsen. Spring, spring, spring, fort, fort, fort, så du inte hinner känna efter? Det finns en risk att de ligger en död sill begraven och vem vill känna den. Men döda sillar är inte farliga. När du vågar stanna och känna in stund kommer du att märka att situationen är helt ofarlig och inget att vara rädd för. Lägg en hand på magen och andas djupare ett par minuter så infinner sig kanske den där ron som du går och söker efter i varje skyltfönster. Tänk att skatten finns så nära ändå. Min vän, den finaste julklappen ligger i ditt hjärta. Gud gömde den där. Välkommen hem till dig själv och fira julefriden.

Ta hand om dig dessa bråda dagar!

Här får du ett julklappstips i bokform av mig - Yoga, Jesus och jag - en pilgrimsresa. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln