loggo_lindyoga150719_NYphone

livslögn eller livslugn

Är allt bara ren inbillning, eller vad? Behöver jag verkligen allt det jag tror mig behöva? Måste jag äta fem gånger om dagen för att fungera som människa? Måste jag följa alla råd som står i tidningar? Måste jag vaccinera mitt barn? Vad händer om jag inte gör det? Vad händer om jag går emot normen? En kittlande tanke? Hur mycket av mina dagliga tankar är egentligen ren inbillning? Jag tar en huvudvärkstablett så går det över, smärtan mellan öronen och som sprider sig ner mot axlar och skulderblad och tillbaka upp igen. Jag tar en kopp kaffe så går det över, stressen som sitter som en svångrem runt min bröstkorg. Stundtals så förlamande att jag finner mig i den. Orka bry sig. Jag tar en sömntablett för att släppa oro och tankar. Det funkar. Ett tag. Jag betalar min försäkring för tänk om jag förlorar något värdefullt. Det är bäst så. Då kan jag vara lugn. Jag låser bilen för tänk om någon stjäl den medan jag går och gör mitt ärende. Jag skaffar alarm på huset för det kan ju hända att det sker ett inbrott medan jag är på semester. Jag handlar på ren automatik men till vilken nytta? Tänk om allt bara är ren inbillning? Placeboeffektens tid är här och har aldrig varit starkare. Men vi tänker inte på den. Alla fallskärmar jag har kommer rädda mig. Eller? Tänk om allt det du tror är en stor fet livslögn. Du är inbäddad i den. Den är förvisso mjuk men frågan är om den gör någon nytta när du väl faller?
 
 Hur vore det om du och jag tog ansvar på riktigt? Varför inte vända misstänksamhet till uppmärksamhet? Vända kyla till värme? Låta kärleken få ta plats mer och mer. Låta kroppen vara som den är. Praktisera ett inre lugn genom att ta ett andetag i taget. Känna in den friska luften och le mot omvärlden. Kan jag simma tillräckligt bra när tidvattnet höjs? Om inte, då får jag börja öva på det. Jag kan ha hur mycket akademiska poäng som helst, ett fett bankkonto och en massa sociala kontakter men kan jag inte simma lär jag drunkna i vilket fall.  Vem bryr sig om andra när jag själv ligger där och får en kallsup eller två.
 
Är livet en lång inbillning? Sedan jag var barn har jag sugit åt mig av min omgivning och trott att det jag fått till mig sant. ”Jag vissa har talang, andra inte”, ”ja men det beror ju på att dom har pengar på kontot, eller att de känner den och den”, ”du måste äta upp på tallriken”, ”du måste följa reglerna, annars går de dig inte väl”, ”vi måste städa och hålla rent annars blir vi sjuka”, ”om du inte är vaccinerad är risken stor att du blir smittad av de värsta sjukdomar”..

Jag har haft världens bästa barndom och uppväxt och är bara tacksam för den. Jag har bara fiskat upp lite för många påståenden och gjort dem till totala sanningar. En röst i mig manar på. Det är dags att släppa dem, en efter en. 
 
Egentligen bygger den gamla läran på rädsla. Är det inte dags att skrota den och börja lyssna till intuitionen och visdomen inom mig.

Låt oss tillsammans göra om denna livslögn till ett livslugn. För att kunna leva i fred och harmoni. Så härligt. Inga bekymmer som Baloo i Djungelboken skulle ha sagt. 
 
Jag väljer Baloos väg, en fredlig och bekymmerslös sådan.  Jag är villig att göra vad som helst för att testa om den är värd att följa. Något i mig säger att den är det. Vad väljer du?

HAPPY, HEALTHY&WEALTHY
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln