loggo_lindyoga150719_NYphone

i väntan på tomten...

En helt vanlig kulen höstdag, regnet smattrar mot rutorna och himlen är grå, stirrar du rakt ut i luften. Tur att det finns radiokanaler med musik som lättar upp stämningen. Regniga höstdagar är det en transportsträcka sig ? Eller går det att njuta även i det tjocka mörka utan klar sikt. Att ha långtråkigt är döden, enligt ett barn. Hela kroppen signalerar som ett korthus som håller på att rasa. Har inget att göra… Tristess eller stress vad är bäst? Att inte ha något att göra alls eller ha häcken full.
När vi inte har något att göra fyller vi tiden blixtsnabbt. Telefonernas värld är vår räddning eller fall? När vi väl hittat medicinen blir den som en drog, vill ha mer, tror vi. Det lugnar för stunden men snart är rastlösheten hack i häl igen. Ingen rast, ingen ro. Hur fördriver du din tid? Fyller du varje liten lucka? Ja, vad ska folk tro om jag inte har fullt upp. Nej, jag är ingen lat jävel. Jag minsann ansvar för mitt arbete. Och förresten om jag inte har något att göra så kanske jag börjar tänka för mycket och det är verkar läskigt. Nej, på med hörlurarna och digga, nanannannanan. Hör jag inget, ser jag inget. Allt är som det ska. På ytan, ja. Det är väl härligt. Lite smink eller vax i året så har jag räddat den här ruggiga dagen också.
 
Går det att stanna ett slag. Få allting att stå stilla. Blunda. Andas. Oj, det snurrar ordentligt. Jag blir nästan sjösjuk. Måste titta, kan inte kontrollera, vet inte hur jag får stopp? Vänta, vänta, vänta. Testa igen. Låt pausen fylla dig. Det är inte farligt.
 
Lägg en hand på hjärtat och en på magen. Hur känns det? Du behöver inte göra mer än så. Ett ögonblick i sänder. Ett steg i taget. Här och nu finns allt du någonsin kommer att behöva. Du kan vara fullständigt nöjd. Du är helt perfekt.
 
I yinyoga får man lära sig att älska att vänta. Först är det plågsamt jobbigt men med lite tålamod kanske ett lugn infinner sig så småningom eller så intensifieras känslan och rösten som räknar ned har aldrig varit starkare.
När yoga läraren säger "Å så tar vi oss långsamt ut ur positionen". Då ringer skolklockan och minuten före är längtan så stark att få springa ut. Sommarlov! Äntligen!
 
När längtan är som störst är förnimmelsen som starkast – det är den min vän som är väl värd att fånga. Carpe diem! Haha, ett evighets jobb att fånga det som inte går att fånga och ändå finna lyckan.
 
Om vi väntar på något gott väntar vi aldrig för länge. Väntan blir inte längre en svår väntan utan en skön förväntan. Något stort är på väg att hända. Ett meddelande är på väg, storken ska bara hitta till rätt skorsten. Ta en varm kopp choklad så länge och njut varje sipp. Medan du bidar din tid. Du vet att väntan är mödan värd. Efter ett par minuter i stillhet blir du så mycket mer fokuserad, klartänkt, snabbtänkt och effektiv. Gör du raka motsatsen, det vill säga aldrig stannar och väntar, kommer kroppens kraft långsamt försvinna. Så varför rusa så fort och istället njuta av att vänta.
 
Kolla gärna youtube med Eckhart Tolle. Han är ett levande NU. Ingen tidsaxel kan rubba hans gränslöshet. Den mannen har fått mångas poletter att trilla ner.
 
Kram!

HAPPINESS & UNDERSTANDING

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln