loggo_lindyoga150719_NYphone

tystnaden - din bästa vän & värsta fiende

- Håller ni inte med?
Ingen säger någonting runt bordet. Tystnaden är obekväm. Någon skruvar på sig. En annan tycks helt ointresserad. En tredje har armarna i kors och pannan i djupa veck. Ingen tycks gilla din idé… Du tolkar det så för att ingen säger något. Men är det verkligen sant. Din idé kanske är alldeles lysande, det är bara att ingen har kommit på den före dig. Vågar du lita på den? Vågar du lita på din intuition? Konstigt, när du vaknade kändes det som att det var rätt. Hjärtat tog ett skutt när du såg hur visionen förverkligades inom dig. Kroppen kändes livs levande som ett tomtebloss och hela du fick fart. Men lika snabbt som ljusskenet från tomteblosset ebbar ut lika fort slocknade din inre brinnande motivation. Någon av arbetskamraterna låter kritisk och frågar ”och hur har du tänkt dig att det ska gå till?” Du börjar leta i din mentala verktygslåda och inser att du saknar just det där verktyget. Någonting inom dig vissnar och du tröstar dig med den sista slurken i kaffekoppen. Du grimaserar och tänker att en bal på slottet är nog rätt tråkig ändå.
Vad är det i människan som gör att hon tvivlar på sin intuition och briljanta idéer? Vad är det som får henne att tro att hon är galen istället för briljant? Som det mörka molnet sveper in över land och skymmer solen. Skuggan tenderar att bli större. Vill inte släppa taget om dig.
 
När ska vi våga tro på vår fantasi?
Då främling blir vän.
Vad händer sen?
Ingen vet.
 
Ser du skönheten hos dig själv när du tittar dig i spegeln? De vackra konturerna. Lyskraften. Ditt eget skimmer. Om inte, vad stirrar du på? Hålen i ditt förflutna som aldrig blir fyllda? Ärren i din vävnad som aldrig tycks läka?
Försök igen, min vän.
Se dig själv i ögonen och mjukna. Stanna kvar tills det nästan är lite obekvämt. Jag vet att du har bråttom. Men det hjälper inte. Du springer bara ifrån dig själv och går vilse där ute. Försöker spegla dig i alla andra men ingen tycks förstå. Jag förstår dig. Det räcker, säger en röst inom dig. Lyssna till den rösten. Be den att berätta mer. Var tyst.
 
Klinga mina klockor var mitt hjärtas slag, dunkla djupet i min källa virvlar i mitt vattendrag 
 - Text och musik av Björn och Benny

Vad händer därinne? Hör du klangerna och jublet? Applåderna som ökar i takt med dina djupare andetag. De är riktade endast mot dig och dina idéer. Det finns en publik därinne som längtar att få busvissla och höja stämningen så att taket lyfter.
 
Du drömmer och kollegorna väcker dig på nytt. Nu ler du och reser dig från bordet.
 
En gnista har ur tystnaden tänts i ditt inre. Ditt inre ljus kan ingen släcka. Ingen.
 
Fortsätt. Lita på hjärtats inre röst. Livet är nu.
 
Kram!

HAPPINESS & UNDERSTANDING

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln