loggo_lindyoga150719_NYphone

nåd som ingen mäter...

I min hall har jag satt upp en tavla. Det är en tacksamhetslista över många saker att vara tacksam för som sol och moln, rosor och törnar, hopp och förtvivlan, tryggat hem och strider, plåga och frid. Helt enkelt en lista på allt mellan himmel och jord. Jag har placerat den i hallen för att påminna mig själv varje gång jag öppnar dörren till mitt hem att jag har saker att vara tacksam för. Och så står det på en rad…Tack för nåd, som ingen mäter.
Först förstod jag inte riktigt vad det betydde. Nåd som ingen mäter??? Varför mäter ingen nåd? Går den att mäta? Har någon försökt? Många frågor från djupet av mitt inre. Liksom  blixten slår ner i marken slår gnistan an i mig. Guds nåd GÅR INTE ATT MÄTA. Den är gränslös. Du kan göra hur många stavfel du vill, du är ändå förlåten. Oj, men jag måste veta, jag måste mäta, det lärde jag mig i skolan. Rätt ska vara rätt? 2+3 = 5 och inte ”tja, typ lite mer än 3”. Nej, exakt ska det vara. Blir det fel då markerar vi med en stor röd bock. Lika röd som blodet som flyter i ådrorna. Pulsen ökar. Tänk om det blir fel. Vågar jag prova gränslöshetens ramar, tänk om jag inte får fram något svar? Är det då meningslöst att försöka? Ja, vad ska det tjäna till? Lika bra att jag sysslor med sådant som jag kan. Något jag har en aning om. Hur högt ett hus är. Hur många produkter jag kan sälja på en dag. Hur många kunder jag har tagit i hand den senaste veckan. Hur många tjuvar jag har fångat eller elever jag har undervisat för. Det känns lite mer begripligt. Nåden går inte att mäta…. Så förvirrande men så häftigt. Lika makalöst som rymden och stjärnorna.
 
Einstein var säker på två saker; att människors dumhet är oändlig och likaså Universums gränser fast han tvekade på det andra påståendet. Men han försökte ändå lista ut det. Där i gränslandet emellan galenskap och briljans fann hann sanningen. Där intellektet tar slut där tar intuitionen vid. Den som många människor har glömt och gömt. Är det därför vi aldrig slutar att begå samma misstag om och om igen? När ska människan bli klok… När ska hon förstå? Hon blir klok när hon förstår att hon inte behöver förstå utan bara vila och låta vara. Allt är. Det räcker gott och väl. Kommer hon på sig själv att misströsta får hon plocka fram sin tacksamhetslista igen och rabbla. Det finns för många pekpinnar i oss. Vi behöver inte dem. Vi snubblar och faller. Är det för att vi inte litar på vårt nästa steg? Vad kommer hända om jag går åt ett annat håll? Tänk om jag går vilse? Tänk om jag möter mig själv? Huja, läskigt. Nej, jag tror jag  blundar och låtsas som att jag vet vad jag håller på med. Tryggt, ja men ack så fattigt. När, ska du börja leva? När ska du börja utmana dina egna gränser? Om de inte går att mäta, vad har du att förlora? Hur mycket kan du expandera? Hur mycket som helst. Det finns inget exakt svar på någonting. Visst är det härligt. Slappna av och lita på det. Lita på gränslösheten. Det oändliga. Rymden. Ingen kan mäta den. Vi behöver inte mäta. Vi behöver bara vara. Du och jag tillsammans.

Ååå vad jag önskar att jag kunde mäta känslan av tacksamhet….Äh, lägg av. Säg tack, det räcker. 
 
HAPPINESS & UNDERSTANDING

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln