loggo_lindyoga150719_NYphone

människan - liten eller stor ?

Varför flyttar vissa människor till den stora staden? Länge trodde jag att det hade att göra med karriären, att lyckas och att nå framgång eller bara för att få ett arbete som matchar ens utbildning. På sätt och vis tror jag det är så men jag tror det finns ytterligare anledningar. Det finns något i den lilla staden som inte tillåter det stora tankarna att få slå rot och växa. Det finns ett motstånd till förändring och en vilja av att allt borde vara som det alltid har varit – en känsla av att det var bättre förr. Den lilla människan har lite svårare att tänka utanför boxen. Det är lite lägre i tak här så att det inte blir för mycket väsen. Det finns en bekvämlighet i att tänka ”ja, du tänker som jag och det känns tryggt”. Men det är inte hennes fel. Vi läser mellan raderna. . Hon gör så gott hon kan men det råder en anda av försiktighet i glappet mellan människorna. Tolkningen i det osagda får för stor plats. Kanske det ändå trots allt bara handlar om rädsla. Vissa busiga pojkar gör revolt i småstadsidyllen och har sönder glasrutor och lever rövare allt för att någon ska se dem, höra dem och ge dem någon slags respons. Kanske någon i grabbgänget tar mod till sig och väljer att flytta när det är dags att fatta ett av det större besluten i livet. Kanske är det kärleken som alltid avgör att man hamnar där man hamnar eller är det ett sökande på att känna sig hemma. Vissa stannar där man har sina rötter och njuter andra söker sig så långt bort från rötterna de kan komma för att inte kännas vid det de en gång varit med om.  Kanske någon bara vill prova något nytt i detta liv och tar chansen när den kommer.
 
När framgången dimper ner som ett paket på posten till grannen så har
den lilla människan en benägenhet att känna sig avundsjuk och har svårt att glädjas att någon nästgårds har lyckats. Det är som att en sur eftersmak i munnen träder fram och den lilla människan vet inte vart den kommer ifrån. Jag som är så snäll och gör inte mycket väsen ifrån mig.  Kanske bor det en längtan därinne av att verkligen bli sedd och hörd.
 
Allt för många gånger har jag hört skitsnack om kändisar på TV och framgångsrika människor som lyckats. Man skrattar allra högst om de gör bort sig i TV. En äkta skadeglädje sprider sig i kroppen och just i stunden känns det skönt men någonstans finns ett sår. Den sanna skadeglädjen övergår i bitterhet och som en varelse står man kvar på hållplatsen när tåget går. Det var det, tänker den lilla människan, var det inte mer?
 
Den stora människan är klok att söka sig till friheten, till den sanna glädjen och till energin där den kan leva fullt ut med allt vad det nu innebär. Hon kan skratta högt eftersom bjälkarna i taket är högt ovanför hennes huvud. Idéerna får tänkas högt och sången får klinga i alla nyanser. Det är vackert. Hon får lysa som den klaraste stjärnan på himmelen. Det gör att hon inte retar sig på den lilla människan utan känner endast medlidande med henne. Hon vill hjälpa att ta bort tuggummit under skon men inser att det är bortkastad tid att lösa ett problem som inte ägaren anser sig äga. Hon tänker på den lilla människan som också har förmågan till att lysa men som gömmer sig på en liten gata någonstans i ett hörn och är livrädd för att bli upptäckt när det i själva verket är det som hennes själ allra, allra mest törstar efter. Spänningar i kroppen leder till en allt för ansträngd och sliten kropp som till slut vissnar likt en blomma som inte får vatten.
 
Nu kanske du sitter och känner efter, är jag liten eller stor, och sanningen är den att du är både och. Den som du upplever mest är den du matar mest!
 
Så låt oss hylla både den stora och lilla människan vart hon än är. Hon gör sitt bästa i alla lägen. Ibland vet hon inte vad som är bäst för henne. Tystnaden talar sitt tydliga språk. Hon gör bäst i att stanna upp och vänta.

I väntan ligger de stora orden och meningen på jorden.

Stundtals gömmer hon sig i skuggorna eller i den lilla viken där de små vågorna lurar. Hon är stor i det lilla och liten i det stora. Det kan ingen ta ifrån henne. Hylla henne stor som liten, hon är, det är huvudsaken, vart hon än är, är hon. Hon är älskad för den hon är inte för vad hon gör.
 
Ja, egentligen är det ingen skillnad på dessa två, den stora och den lilla människan, de andas, äter, sover, gråter, skrattar och lever.
 
Kanske är det bara en sak som skiljer dem åt….
 
Att den stora människan lever lite mer…
 
Det är värt att testa, inte att flytta, nej stanna där du står om det känns rätt, men lev lite mer, andas lite djupare. Höj ditt eget värde! På riktigt! 
 
Du vet aldrig när det är dags att checka ut för den här gången.

HAPPINESS & UNDERSTANDING
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln