loggo_lindyoga150719_NYphone

gud är inte så märkvärdig

När jag vandrade på pilgrimsleden mot Santiago de Compostela förra sommaren passerade jag en tidig morgon en mycket liten by med några riktigt gamla hus från medeltiden. Små grå stenhus och gårdar så långt bort från civilisationen man kan komma. Mitt ibland husen stod en gammal kyrka. Kyrkan var liten och inte i bruk och porten var låst. Uppe på taket fanns ett kors som satt på snedden. Framför porten låg det koskit. Precis granne med kyrkan gick hönor och pickade och kacklade. De luktade gödsel och höns och doften var mindre angenäm. Ett lite egendomligt ställe så långt bort från det vi i västvärlden skulle kalla perfektion vi kan komma. På något sätt vilade där ändå ett lugn och en frid. När jag stannade till på leden mitt i byn framför kyrkan slog det mig att det vi människor söker för att må bra finns i det enkla. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Vi är mästare på att tro det. Märkvärdighet lönar sig, eller? Det är nog därför vi klär upp oss när vi går på fest eller på konsert. Kyrkor smyckar vi med guld och glamour för att vi tror att Gud uppskattar det. Jag tror inte han bryr sig.
 
När jag i veckan stannade till utanför kyrkan vid torget där jag bor satt det en man utanför porten med en hatt bredvid sig. Han kom från Italien och sökte ett arbete som lastbilschaufför. Jag kunde se att han inte duschat på några dagar. Hans kläder var smutsiga och håret flottigt. Men ögonen lyste klart. Det var en intelligent man som kunde mycket mer om Europas politiska, och ekonomiska samhällssituation än jag själv.  Han var insatt trots sina trasiga kläder. Jag frågade honom om han inte skulle gå in i kyrkan och be Gud om hjälp men han böjde ner sitt huvud och förklarade att han inte ansåg sig värdig att göra det, inte i hans skick. Han var dessutom katolik och respekterade den svenska kyrkan. Lite olyckligt tänkte jag. Vi sätter etikett på det mesta och förhåller oss till en hel del som gör att vi begränsar oss själva. Gud gör ingen skillnad på folk och folk. Alla är välkomna. Jag har insett att han inte är så märkvärdig som vi vill tro. Han är allra mest tacksam om vi bekräftar honom genom att tacka för brödet och soluppgången. Jag tror att han då känner sig sedd. Det är lätt att vi glömmer det bland alla att göra listor. Jag ska bara tvätta, städa, handla, köpa, läsa, googla, äta, springa, köpa, fixa, dansa, trixa, spela……sedan så…. Det bästa är att jag tror att han skrattar och ler med våra förvirrade steg i cirklar på jorden och när vi väl ramlar likt ett barn och faller med ansiktet ner mot rännstenen fångar han oss. Är vi inte uppmärksamma på hans hand så borstar vi av oss och rusar vidare och glömmer att tacka för att tänderna fortfarande sitter på rätt plats.
 
Det finns en indisk saga där en man inte har tid att utveckla sin spirituella sida och när han väl dör återföds han till hund. Under sitt hundliv fortsätter han nosa på allt annat utom på sin spirituella sida så att han i nästa liv vaknar upp som orm. Ormen jagas och dödas kvickt av människan eftersom hon tror att den är giftig och farlig. Berättelsen säger en del om oss människor och att det är värt att stanna upp och ta sig tid att reflektera. Som den djurvän jag anser mig vara vill jag inte rangordna djur eller människor. Jag anser bara att det finns en risk att inte våga bryta ett invant mönster. Ställa sig vissa frågor då och då tror jag bara är sunt. Vart är jag på väg? Vart vill jag gå? Hur kan jag minska mitt lidande här på jorden? Kan Gud hjälpa mig på vägen? Visst, kan han det. Det är bara att fråga. Han är inte så märkvärdig. Vi ska inte vara rädda för att be om hjälp. Du kanske tänker att du klarar dig själv, vad bra. Jag har insett att ensam är stark men kan med god hjälp bli så ofantligt mycket starkare.

Allt gott till dig på vägen
 
 HAPPINESS & UNDERSTANDING

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln