loggo_lindyoga150719_NYphone

tänk om någon ser mig....

Solen skiner, fåglar kvittrar, vinden är sval och det är mycket behagligt i luften. Min kropp möter morgonen med långsamma steg. Mina kläder känns mjuka mot min hud. Moder jord stöttar mina fötter. Fader himmel ber om min uppmärksamhet och får mig att sträcka på mig helt naturligt. Fågel, fisk eller mittemellan. Jag är mittemellan. Naturen är vacker, bladen på träden är grönare än grönast och solen lyser på blommorna så att det gnistrar om dem. Träden står upp stolta i skogen. De älskar våren. De har väntat så länge för att få visa sig så att människorna ska lägga märke till dem. De påminner oss om vikten av att andas. När jag passerar ett träd får jag plötsligt för mig att ge det en kram. Vi kramas en stund och tid och rum står stilla. Den svarar med sin energi och sitt lugn. Jag fylls av ro och stillhet ett ögonblick. Då avbryts jag av en tanke; Tänk om någon ser mig? Tanken slår rot för en stund. Jag suger på karamellen och märker att mina ådror drar ihop sig. Mitt hjärta krymper i bröstet men även om känslan är stark och tydlig. En ny tanke kommer till mig; Tänk om ingen ser mig? En skugga av sorg och tomhet sveper förbi. Ett ögonblick senare kommer en mjuk vind av nyfikenhet och tilltro farande och smeker min kind. Mitt hjärta upplever AHA. Jag står kvar. Trädet ger mig svar. Varje väsen har, en skatt inuti.

Vad är värst egentligen?  

Allt för många gånger tror jag vi frågor oss ”tänk om någon skulle se mig?….. Du har säkert flera minnen som väcks till liv när du har gjort något annorlunda. Hur kändes det då? Kände du dig levande? Skämdes du? Var du busig, som Emil i Lönneberga? Kändes det som om du gjorde något fel?

Eller fick du en idé men ångrade dig i sista stund? Äsch, jag struntar i det…kanske du tänkte? Gick du miste om något, tro? 

Vi kanske inte får för oss att gå till jobbet i morgonrock och tofflor, eller köra bil i bara underkläderna, står inte på händerna i flygplansgången eller går ut nakna i trädgården. Eller? Jo, kanske får vi visst för oss dessa tankar (eller är det bara jag, haha) men vi skulle aldrig göra det… för tänk om någon såg oss? 

Nu tycker jag att det är dags att vända på det. För nog vore det värre om ingen lade märke till oss? Att komma hem till ett tomt hem där ingen möter oss i dörren kan kännas svårt. Eller att mötas av en nedlåtande kommentar det första vi får höra är inte heller så kul. Vi behöver alla bekräftelse. Vi vill bli sedda på ett eller annat sätt. Jag tror det finns en logisk förklaring till varför så många skaffar hund i dagens samhälle. Vår lilla vän bekräftar oss. Alltid. Oavsett om dagen gått bra eller dålig får vi alltid en glad och uppskattande respons. Hurra! 

Kanske är vi inte så olika träden i skogen ändå. Det är inte alltid vi sticker ut men var och en av oss har en längtan efter solljus. Se mig. 

Så min vän, vad kan du göra idag för att visa dig? Ge dig själv ett leende. Krama ett träd. Vinka till en annan förare. Hoppa högt framför datorn på kontoret och fira. Du behöver inte springa naken i trädgården, om du inte gärna vill. Kom ihåg, ingen är som du. Och tänk om ingen såg dig. Då går världen miste om ett vackert träd. Och det vill du väl inte? 

Happiness & Understanding

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln