loggo_lindyoga150719_NYphone

realist - visst - men vad trist!

När jag var liten hade jag en vild fantasi. Det sa både min mamma och skolfröken. I takt med att jag blev större fick
jag lära mig att fantasi är bra med måtta. Man får tona ner den lite för att passa in. Annars kan man ju verka knäpp och konstig, intalade jag mig själv. Och vem vill vara konstig och annorlunda när man är åtta år. Min fantasi har alltid funnits där men jag lärde mig att hålla den i bakgrunden. Under senare år har jag återupptäckt min fantasi och insett vilken resurs den är. Vissa kanske skulle tycka det är knasigt och barnsligt men jag känner istället en stor tacksamhet. Min fantasi hjälper mig att tänka utanför boxen. I min fantasi finns det inga gränser eller hinder bara oändligt många möjligheter. I min fantasi växer lycka på träd. Här blommar rabatterna jämt och regnbågen lyser trots klarblå himmel. Därborta finns skatten. I min fantasi vet jag precis var den finns. Jag njuter och dansar och andas medan jag uppmärksamt tar mig framåt.

Jag upplever att vårt samhälle kan ibland kväva människors lust, kreativitet, drömmar och fantasi. Vi glömmer bort oss själva bland alla måsten, regler, filer, kostymer, mappar, etiketter, ordningstal och strukturer. Valborgsmässoelden har avtagit. Elden som påminner oss om att ljuset är här på riktigt. Vintern är ett minne blott och nu dansar nya tider in. Men elden tenderar att följa efter oss på ett mindre angenämt sätt än det vi innerst inne önskar. Den bränner oss i kanterna eller är det vi som tillåter oss att bli brända? Utan att märka att vi både tappar fart och syre eldar vi på. Mera ved in i brasan. Märkligt. Som om vi inte vill släppa taget om vintern och de lyckade resultaten. Till slut blir värmen så påträngande att vi behöver en svalkande dryck eller en isande karamell för att somna. Realistiskt eller bara dumt? 

Vi behöver svalna en smula.

En sann förebild inom mental träning, Lars Erik Uneståhl, sa att när en golfspelare blir ”för" insatt i slaget så tenderar han att tänka för mycket och svingen och slaget blir sämre. Kan vi istället fantisera att slaget är en fullträff med rätt känsla i kroppen innan vi slår till har vi halva inne (haha). Testa.

Jag brukar tänka på de som lyckats? Hur har de tänkt? Har de drömt och fantiserat? Skapar de sina egna fantasibilder i sitt sinne eller tänker de riskanalys, realistiskt och förnuftigt? I min värld blir riskanalyser och realistanalyser lätt tråkigt och det kväver min fantasi. Missförstå mig rätt. Jag älskar er, realister, och ni kompletterar mig. Tack gode Gud att vi alla får finnas.

När jag satte upp mitt mål med min vandring till Santiago de Compostela på 21 dagar tänkte jag att det kanske inte var så realistiskt för en ovan vandrare att gå ca 4 mil om dagen med tung packning i 35 graders stekande hetta. Men, värt att försöka. Det tog 22 dagar (med skoskav och blåsor) men mitt mål lyste som en klar stjärna hela den långa vägen och höll mitt hopp vid liv. 

Så mitt råd till dig är att våga höja ribban lite extra, vad du än siktar på. Du kan mycket mer än du tror - jag lovar! 

LOVE, HAPPINESS & UNDERSTANDING

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln