loggo_lindyoga150719_NYphone

världen är full av kontraster men Under ytan är vi mer lika än olika

Jag sitter vid mitt köksbord. Hemma i Sverige igen efter ett makalöst äventyr. Vågar påstå att verkligheten överträffat drömmen. När jag packade väskorna hade jag ingen detaljerad plan bara en grov skiss och en känsla av att ett stort äventyr väntade och tajmingen har aldrig känts mer rätt. Min kropp hade väntat länge på det här äventyret. I takt med att dagarna gick växte insikten om att Universum har en plan, lita på den.
Min resa påbörjades  med tio dagars djup meditation i det heliga landet Nepal. Landet där Buddha föddes. Och på något märkligt sätt tyckte jag mig se det avspeglas hos befolkningen. Varje möte jag erfor med en Nepalis gav mig hopp och fick mig att känna kärlek och medkänsla. Trots fattigdom fanns det utrymme för varma ögon och ett leende. Vilket jag upplever ibland är en bristvara i västvärlden. Jag minns en gammal kvinna jag mötte på vägen nedför bergen från Poon Hill till Ghandruk. Hon satt fridfullt på en låg pall och iakttog barnen som lekte på gården. Hennes djupa fåror i ansiktet vittnade om att hon jobbat hårt. Det som fascinerade mig var att hon såg så tillfreds ut där hon satt. När våra blickar möttes sprack hon upp i ett leende och jag kunde se att hon saknade flera tänder. Ändå log hon och strålde som solen själv. Vilket fick mitt hjärta att smälta. Vi hälsade på varann utan ord och jag vandrade vidare. Det här var bara ett av många underbara möten jag upplevde under min resa. Jag förälskade mig inte bara i människorna och dess ödmjuka och varma sätt men också i den hänförande naturen. Nog för att Nepal är ett fattigt land men det beror på hur man ser det. Naturen är storslagen. De mäktiga bergen med snö på topparna talar sitt tydliga språk. De har makt. De skapar förutsättningar och förser människorna i bergsbyarna med klart vatten. Vilket är en rikedom i sig. De mäktiga bergskedjorna kan ingen ta ifrån landet. Dock blev mitt hjärta ledset när jag såg allt skräp utmed vägarna. Det fick mig att känna ett ansvar. Många människor jag mötte tycktes inte förstå att skräpet förstör jorden. Det slog mig att det behövs mer utbildning och kunskap om miljön. Vi måste alla upplysa varandra. Turister vill bli försedda med kaffestopp utmed vandringslederna vilket resulterar i skräp i form av godispapper, tomburkar, plastflaskor etcetera. Jag påstår inte att alla skräpar ner men mina ögon observerade alltför ofta skräp i naturen. 
När jag några veckor senare snorklade bland färgglada fiskar i det australiensiska vattnet log jag när jag upplevde ett kristallklart vatten och tillsynes glada fiskar utan tillstymmelse till skräp. Jag önskade där och då att fiskarna ska få simma i fredlig miljö länge. Klart vatten och grön natur är tecken på en hälsosam planet. Jag blir glad i själen över vår vackra natur och jag känner en stolthet över att få vandra en stund på jorden (tack Laleh för geniala textrader). 
Min resa fortsatte mot Australien med ett stopp på vägen i mångakulturella malaysiska staden Kuala Lumpur. Jag kände direkt när jag satte mig i taxin till hotellet (som min älskade vän bokat, tack Sara) att det var en kontrast. Den superlyxiga taxi bilen som hämtade upp mig var skillnad mot en gammal bil utan skyltar och bälte, dock vad chaufförerna lika vänliga. Ingen bättre eller sämre egentligen. Bara olika. I stadens utkant vid en gigantisk grotta Batu Caves bjöds jag på ett hinduiskt firande utöver det vanliga. Vet inte om jag förstår mig på alla hinduiska ritualer men det viktiga vara att delta i den sanna glädjen som platsen och människorna gav upphov till. Fest, lycka och hopp. Oavsett vad vi firar och när har vi alla en önskan om att få uppleva glädje och lycka. En hinduisk man som jag pratade med på tåget sa att det är bra med att bo i ett mångkulturellt land som Malaysia. "Many public holidays", sa han och skrattade. 
Jag minns också ett möte med en islamsk kvinna och hennes man och två söner. Hennes familj var klädda i vanliga kläder medan kvinnan täcktes av skynken, endast hennes ögon kunde skönjas. Jag kände en tacksamhet att få gå i tunna, ljusa byxor och linne denna varma kväll. Våra blickar möttes när vi passerade varandra på gatan. Jag log och hon log tillbaka med de varmaste ögon. Att se en främling le är guldet för mig. 
Värmen steg ytterligare när jag kom till Australien. Ett land som i mitt tycke har det mesta. Vänliga människor, rik natur och god mat. Om man letar. Den som söker, hen finner. 
Australien tycks vara ett land som är lätt att leva i. Det råder en avslappnad stil och den härliga accenten fick mig ständigt att le. Nog är det som överallt skillnad mellan storstadspuls och landsbygd. I det färgsprakande Sydney passerade jag påtagligt fler stressade människor än i Brisbane. Bland stadens jäkt fanns inte samma utrymme för leenden. På huvudgatorna möttes jag ofta av människor med cigarett i munnen med ett tillsynes behov av att lindra sin stressade kropp och sinne ett slag. 
Vi har alla ett behov av lugn och ro. Och jag tror vi gör vårt bästa, utifrån vår förståelsehorisont, för att hitta det. Det är inte konstigt att det behovet av lugn blir särskilt påtagligt i en  storstad. Därför blir jag extra glad när jag ser att det finns platser för kontemplation såsom en grön botanisk trädgård, en lång strandkant eller en bänk vackert omgiven av träd eller en minnesplats som gör oss påmina om vår historia. Den drivna nutidsmänniskan bäddar alltför lätt in sig bland höghus, hissar, vältrafikerade vägar, transportsträckor och bullriga miljöer när vi nog egentligen är i behov av mindre brusiga och mer rofyllda mijöer.
Människans sinne blir utmattat av många intryck. Det var en påtaglig känsla under min resa. Visserligen förflyttade jag mig från olika länder och platser och kulturer. För att bemästra allt brus fick jag en otroligt god hjälp av meditationstekniken jag fick lära mig i Nepal. För evigt tacksam, Goenka. Att observera mitt andetag. Det och endast det. En liten stund morgon och kväll gjorde underverk för kropp, sinne och själ. Tekniken fick mig att uppleva en känsla av "hem" vart jag än i världen var. Det är en skön känsla. 
Vart du än i världen är önskar jag dig...
Ljus, energi, lycka och frid   

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln