loggo_lindyoga150719_NYphone

Världen behöver mer vänlighet

Jag är ute och cyklar och inom 100 meter möter jag en fotgängare, en främling och när jag kommer närmare och våra blickar möts ler jag med de varmaste ögon och visar att jag ser personen. På en millisekund förnimmer jag en reservation i personens ansikte och ögon men som lika blixtsnabbt ändrar form och vi utväxlar vänliga ögon mot varandra. Det som sker i det här mötet är magiskt. Vi är gjorda för kontakt som min terapeut Eva säger och det märks så tydligt. Vi vill få ögonkontakt och respons när vi tittar på någon. Ändå är vi så bra på att titta bort, titta ner, verka upptagna eller svåråtkomliga, vem försöker vi lura? Jag har varit där jag med. Tittar jag för länge nu så kommer människan tro att jag flörtar, och vad är det för farligt med det egentligen? Jag tycker vi borde våga se på varandra mer och längre med varma ögon, vi mår bra av det, det var så vi sökte kontakt när vi var små och låg i mammas eller pappas famn. Våra ögon törstade av kontakt och vi blev lugna när vi fick den. Med tiden utvecklar vi rädslor av olika slag som gör att vi tror att vi ska bli övergivna, misstrodda, inte älskade etc . Vem försöker vi lura och vad är vi egentligen rädda för? Tänk så mycket kärlek var och en av oss sparar helt i onödan när vi i själva verket kan slösa och slösa. Det tar aldrig slut. Nu är min cykelrunda slut, varpå det här inlägget blir till. Jag är fylld av kärlek och magiska ögonblick. Varma ögon och leenden som mött mig genom majvinden. Jag är lycklig och tacksam för att jag får uppleva denna magi och önskar att alla nästa gång det lämnar ytterdörren bestämmer sig för att ge sitt vänligaste leende och sina varmaste ögon till den de möter. Och mena det! OM det inte är på riktigt så kommer både du och varelsen du möter märka det. Så våga prova att möta världen med varma ögon.

Jag tror på dig. Kärlek och hopp och mer vänlighet.

-

-