loggo_lindyoga150719_NYphone
loading...

yoganytt från bloggen

  • livet i ett varuhus

    8 december 2018 15:35
    Minns du när du var liten och gick in ett varuhus för allra första gången. Kanske hade du sällskap med din mamma eller pappa eller något syskon. Du tittade häpet dig omkring som om det var ett gigantiskt jätteland du skådade. Så fascinerad av alla lampor, ljus, skyltar och färger. Och så många människor. Allt var så nytt och så främmande. Du trodde att du kommit till himmelriket. Du förstod inte allt som fanns i butikerna men du tänkte nog att allt hade en betydelse. Du iakttog med stora ögon och tog in allt du kunde. Alla fönster var så stora och du kände dig så liten i förhållande till alla andra och samtidigt så stor som kunde gå runt i detta landskap helt själv, ja åtminstone på armlängds avstånd från din mamma eller pappa. När du var liten kanske du inte förstod att det kostade pengar att köpa varorna i butiken. Du bara betraktade tingen med förtjusningen. Att betrakta tingen och vara lycklig ändå är något som du och jag under livets gång tappar. Vi måste äga för att vara lyckliga, tror vi. Vi köper och köper och köper och fyller det där hålet som aldrig tycks bli mindre. Du fyller dig själv men känner dig mer och mer ihålig, en märklig paradox.
     
    Vi föds in i en värd, en kultur att gå på jakt på något utanför oss själva. Din mor kanske studerar världen på ett visst sätt, i smyckesaffären tittar hon med jättelika ögon på de där smaragdörhängena och du ser hur lycklig hon är. Aha, tänker du de måste vara sådana där stenar som gör en människa lycklig. Eller din pappa skiner upp som solen när han ser en ny bil åka förbi och eftersom du inspireras av din pappas glada ansikte tänker du att du också måste söka upp just det där så du också kan bli lika glad som pappa eller mamma ser ut, just då.
     
    Jakten kan fortsätta hela livet och vid juletiden är risken stor att den eskalerar. Nu ska här handlas, alla magar ska fyllas och ingen ska vara ledsen. Spring, spring, spring, fort, fort, fort, så du inte hinner känna efter? Det finns en risk att de ligger en död sill begraven och vem vill känna den. Men döda sillar är inte farliga. När du vågar stanna och känna in stund kommer du att märka att situationen är helt ofarlig och inget att vara rädd för. Lägg en hand på magen och andas djupare ett par minuter så infinner sig kanske den där ron som du går och söker efter i varje skyltfönster. Tänk att skatten finns så nära ändå. Min vän, den finaste julklappen ligger i ditt hjärta. Gud gömde den där. Välkommen hem till dig själv och fira julefriden.

    Ta hand om dig dessa bråda dagar!

    Här får du ett julklappstips i bokform av mig - Yoga, Jesus och jag - en pilgrimsresa. 
  • är du värd uppmärksamheten?

    24 november 2018 11:47
    Jag har ett tydligt minne när jag var barn, åtta år fyllda och nyligen blivit storasyster till en välsignad liten pojke. Han kom till vår familj på höstkanten och skulle nu döpas i kyrkan på den lilla orten. Det var första advent och det brann levande ljus i kyrkans fönster. Jag tyckte det lyste så vackert i fönstren och i kyrkans takkronor. En värme spred sig i församlingen och bänkraderna fylldes på en efter en. Det var inte riktigt tyst än för att folk höll på att anlända och leta reda på en plats. De viskade till varandra men tillsammans blev det ett brusande ljud innan prästen tog till orden och välkomnade alla. Min familj satt på en av de främsta raderna eftersom vi skulle ha nära till dopfunten och prästen skulle kunna se oss och bjuda fram oss när stunden var inne. En barnkör skulle sätta ton på gudstjänsten och jag var en bland dem. Det pirrade så skönt och mystiskt i hela kroppen. Jag älskade att sjunga. Det var så lätt och sångerna var så roliga. Julens sånger. Det var en stor barngrupp som skulle uppträda och de lockade förstås familjerna att komma och lyssna. Det var en trygg plats att vara på.
     
    Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara
     
    Gud hade tänkt på allt. Det var en speciell stund för mig, inte bara för att lillebror skulle döpas utan jag skulle få sjunga solo. Jag hade inte gjort det så många gånger förut men var exalterad över ögonblicket att få ta ton ensam inför en hel församling och inför lillebrors, storebrors, mamma och pappas öron. Det var en lycka. Julsångerna avlöpte varandra och det var strax dags för mitt framträdande. Jag hade förälskat mig i sången och det tycktes min körledare lagt märke till eftersom han frågat mig om jag ville sjunga en vers själv. Ögonblicket närmade sig och körledaren gick fram till barnkören. Våra blickar möttes och han visade med sitt finger att jag skulle komma fram och ställa mig en bit framför de andra barnen. Då var det som något därinne frös till is. En plötslig och kall vind svepte om mitt hjärta som ett hårt och kyligt presentpapper. Känslan överraskade mig och gjorde att jag skakade på huvudet och kroppen vägrade att ta de där stegen framåt. Körledaren gjorde om gesten med fingern men min kropp vägrade att röra sig. Hans ena ögonbryn lyftes och jag kunde skönja en svag förbryllad blick. Det såg ut som att han inte fick ihop ekvationen. Flickan som var så kavat på körövningarna ville helt plötsligt inte visa sig. I näst ögonblick gick han tillbaka till pianot och började spela. Jag visste när jag skulle komma in och sången ljöd ur min strupe. Det var fortfarande lätt. Sången kom från hjärtat och jag sjöng för kung och fosterland, för lillebror och hela församlingen. Tonerna vidgade mina vyer och skapade horisonter inne mig som inget mänskligt öga kunde se. Bara vår skapare. Han hörde och log. Att jag inte tog ett steg fram brydde han sig inte om. Men jag brydde mig…..
     
    Adventstid kom till mitt ensamma hus
    Jag sätter i staken ett sparat ljus
    Något ska ske på bortom frostig advent
    Jag väntar en gåva som Herren sänt
     
    Kanske var det just där och då och jag klev in i min egen garderob. Åtta år gammal. Plötsligt började jag ifrågasätta mitt eget väsen, mitt eget värde. Jag började självreflektera lite för mycket. Var jag värd uppmärksamheten? Nej. Det började jag intala mig själv. Flickan började så ett frö. Ett frö som ledde till en lägre självkänsla, en oro i magtrakten och en nervositet som inte gick att kontrollera. När jag skriver detta strömmar tårarna fram för jag vet att jag sårade flickan i mig där och då så obönhörligt. I stunden välkomnar jag tårarna för jag vet att det är vägen till läkning. Samtidigt ser jag att om jag inte gjort denna ”avstickare” ( på en si så där tjugofem år ) i mitt liv hade jag aldrig stått där jag står idag. Starkare, stoltare med båda fötterna på jorden. Mer kärleksfull till mig själv än någonsin. Det gör att jag kan dela med mig av det jag står för.
     
    Kärlek och tro på något större!
     
    Den tid som komma skall hoppas jag kan fylla dig med värme, jus och frid. Det är du värd och mer än så.
     
    Min älskade mamma har senare berättat för mig att flera i församlingen hade frågat vem det var som sjöng. Det hade hört något vackert som rört vid deras hjärtan.
     
    Vill du ha ett julklappstips så finns boken ”Yoga, Jesus och jag” – för inspiration till att pilgrimsvandra och en ökad förståelse för jaget.

    KRAM till dig från mig !

About THERESE Lind

Yoga is my best friend, my source of inspiration and my passion in life. Yoga is my tool to become a better version of myself so I can help you on your journey to a wonderful life. For me yoga is a lifestyle and a lifelong path. If you wanna have a happy and blissful life let us walk together. 

yogaclasses on the westcoast

Kom till någon av mina klasser. Jag finns på västkusten, i Varberg nära havet.

Experience lindyoga

En Yoga Workshop för ditt företag eller din arbetsgrupp är ett spännande sätt att utveckla både sig själv, teamet och företaget. 

föreläsning: vägen till fullkomlig...

Jag ser mig som en sann inspiratör. Jag föreläser regelbundet för olika målgrupper som är intresserade av att förändra sin livssituation till det bättre.  

LINDYOGA

Tele: +46 704 27 64 35
E-mail: therese@lindyoga.se



VARBERG

 

Org.nr: 820927-4706
Innehar F-skattebevis

KONTAKTA MIG GÄRNA

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM  @lindyoga

25

Delar med mig av min bok , mitt livs äventyr, till Santiago de Compostela. Jag vill inspirera dig till att tro på att allt är möjligt! Kram #yogajesusochjag #bok #författare #yogalärare #äventyr #inspiration